Rensa i röran....

Vi går i renoveringstankar av vårt hus...ja, inte bara renovering utan också en eventuell utbyggnad om bygglovet går igenom. Vi har bott här i drygt 35 år så det är väl dags tänker jag...utbyggnaden är jag mer kritisk emot, men maken driver på och visst kan det bli fint med ett nytt kök. Men hur det än blir måste här rensas och det är nog det som är värst för en "ekorre" som jag. Det är ju så många minnen med så mycket... Minns du?!
Ta nu tre kartonger säger dottern. En för släng, en för spara och så en för osäker! Den sistnämnda ställer du sedan undan och efter ett par månader kollar du igen o.s.v Så klokt!
 Jag sålde en gång en bok i bokhandeln som hette just "Rensa i röran" och den blev en succé! Förstod att fler än jag våndades men hur det sedan gick i verkligheten är ju en annan sak... Under alla år har jag lyckats komma undan men nu går det inte längre så nu måste jag "ta tjuren vid hornen". Saken blir inte lättare av att jag har många kartonger efter min mamma, (som dog för 7 år sedan), ävensom en hel del ifrån min bokhandel som jag la ner för 10 år sedan...plus leksaker och annat smått och gott från barnen som för länge sedan lämnat boet. Ja, ni förstår!!

Vi ska inte tala om alla böcker...men nu läste jag att Björn Ranelid har 45.000 böcker hemma, så vad är mina?! En droppe i havet, förklarar jag för Christer! Han suckar tungt...
Vi börjar i garaget för att bereda plats för sparalådorna men när vi slutat efter några timmar känns det lika fullt. Så jag går in i det lilla rummet i källaren där jag förvarat alla påsar med kläder, lakan etc
Minns ni när man använde lakan och täcken? Mamma har en hel del, även lakan med spets...kanske ska jag klippa bort spetsen och göra något fint av den...fattar ni vad jobbig jag är?
Jag biter ihop och slänger och slänger...vem vill ha gamla lakan eller urtvättade dukar? (Det visar sig att min svärdotter är intresserad). Mammas blusar (hon älskade blusar) hamnar också i en påse, men det känns helt ok. Jag kramar om dem lite och minns henne. Ytterligare ett avsked...men du finns inom mig alltid älskade mamma!

Hon var en fantastisk sömmerska också, hade tidvis egen syatelje och i en låda hittar jag massor av olika mönster. Hennes syskrin ska jag i alla fall spara bestämmer jag, och göra i ordning! och så här fortsätter det...De svarta påsarna blir fler och fler och Christer åker till tippen...
Jag måste nu ta sats varje mogen för att fortsätta...kommer mitt sinne bli lättare? Många säger så...
Blir glad för lite uppmuntran!