Att njuta och känna mening...

På Djurgården och Waldemarsudde

Skulptur av Theodor Lundberg

Vem kan låta bli att njuta av dessa brittsommardagar? Ja, åtminstone inte jag som inte arbetar och kan rå min tid. Tänker på att livet många gånger är antingen eller. Under medelåldern är livet för de flesta i alla fall upptaget av studier, familjebildning, jobb etc och lite tid blir över för en själv, sin partner och allra minst för kulturutövningar av olika slag. Medan vi,  i pensionsåldern har all tid i världen att göra det som är så viktigt i livet stanna upp, reflektera och fylla på vår inre människa med hela det kulturutbud som finns i vårt samhälle.  Våra dagar fylls med än det ena än det andra och ibland frågar jag mig till vilken nytta  egentligen? Blir det inte lätt så som en väninna till mig sa att vi fyller dagarna med olika saker bara för att fylla dem….Skulle inte alla åldrar kunna innehålla tid för alla de delar som ingår i livet? Det är inte allom givet att ha ett yrke som kan utövas hela livet, ge stimulans och meningsfullhet, utan de flesta av oss får försöka finna det utanför oss själva.
.Jag gör mycket som berikar mig, läser mycket, min kör, går på utställningar, senioruniversitetet, resor,  och så har jag mina barn och barnbarn. Jag vet att jag behövs där på olika nivåer! men de har sina liv, barnbarnen blir större  och söker sig utåt helt naturligt. Skulle kunna arbeta som volontär…jag har väninnor som gör det…men då måste jag binda upp mig för en viss tid, vissa dagar, och det har jag svårt för. Jag vill ha min frihet…och så är jag tillbaka till tankarna om meningsfullhet… Det blir som en rundgång. Vilket lyxproblem säger du kanske, och du har förstås helt rätt. Nu har jag i alla fall tagit tag i saken och anmält mig till något som heter Berättarministeriet. Att inspirera barn och ungdomar till att skriva, det som för mig själv betyder så mycket, känns meningsfullt! Vi får se om det finns plats för mig!