Egentligen skulle jag väl skriva om den härliga sommardagen…för nu är det sommar! Det är så otroligt underbart att kunna gå ut i trädgården, känna värmen och låta ögonen njuta av allt det färgrika från blommor och trän. I år har min rhododenron verkligen slagit ut i full blom från att några år varit mer sparsmakad. Men jag skriver inte om detta! I stället måste jag tipsa er om en bok som trollbundit mig sedan i går. Jag har inte kunnat släppa den fastän jag tänkte, jag vill spara lite, ta det lugnt, men det gick inte. "Stoner" heter den skriven av en amerikan John Williams, och som jag förstått, en icke särskilt uppmärksammad författare under sin livstid (1922-1994). Universitetslärare, som gav ut fyra böcker och lite poesi och vars död endast gav upphov till några rader i tidningarna. Men nu trycks hans bok i tusentals nya upplagor och det intressanta är att det är genom "mun mot mun metoden" som den kommit i ropet. Några kända personer läser, tipsar och så sprider det sig. I Frankrike Anna Gavalda, i England Ian Mac Ewan. Får lite assosiationer till Bernhard Scklinks bok "Högläsaren" som också spreds helt otippat. "En tyst bok behöver goda språkrör…" lär någon ha sagt!
Vad handlar då boken om? Stoner föds i en fattig, både på ord och pengar, lantbrukarfamilj där det förväntas både av honom själv och föräldrarna att han ska ta över. I stället hamnar han på universitetet och på ett seminarium i litteratur får han som en uppenbarelse att det är det han ska ägna sig åt. Så blir det också. Han gifter sig (har ni läst Ian Mac Ewans bok "Cecil Beach" så förstår ni hur äktenskapet gestaltar sig…); olycklig men ej i stånd att reda ut och ta tag i problemen framlever Stoner sitt liv. Sviker sin dotter och därmed sig själv på ett fruktansvärt sätt, men bevarar hela tiden sin inre värdighet och integritet. I sin lärargärning blir han uppskattad och det är i den som han också finner sin trygghet och sin mening. Egentligen är han en människa som inte syns, som lever sitt liv utan att särksilt utmärka sig eller ta för sig. Ett liv som inte är alltför ovanligt kanhända…man anpassar sig, ger sig inte in i strider, utan skyddar sig inom sin egen lilla värld. I Stoners fall, böckerna, litteraturen…
Tycker jag om honom? Både ja och nej. Jag känner ett vemodigt raseri kan jag säga. Vill ta tag i honom, ruska om honom…och samtidigt stryka honom över håret. Han får dock uppleva passionen och kärlekens glädje och det gör mig glad! Kvinnorna runt honom blir dock lite för schablonartat beskrivna kan jag tycka. De skulle kunna vara huvudpersoner i egna romaner... nu får man själv tänka vidare. Dock en bok väl värd att läsa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar