Jag dansar in maj!

På väg till Tromsö och efterlängtad pappa!

"Att skiljas är att dö en smula…" ja, det låter kanske dramatiskt, men när man levt nära varandra i 14 dagar så blir det plötsligt så tomt och tyst i huset när mina kära har rest hem igen. Skönt också förstås att få tid att läsa tidningen i lugn och ro, att lägga sig på soffan och blunda utan att undra vad händer nu?! "Allt har sin tid" som ordspråksboken så vist säger, och det är också skönt för Agnes och barnen att komma i vardag igen. Dessutom håller snön på att försvinna i Tromsö så kanske kan gympaskorna snart sättas på även där!!
Mysigt har vi haft trots min sega förkylning och Elsa Dollys feber de sista dagarna. Och lyckat blev också mitt afternoontea med några vänner på födelsedagen! Agnes fixade det mesta men jag lyckades få till jättegoda scones och vi konstaterade att detta var ett bra sätt att träffas på. Avspänt och härligt engelskt! På kvällen hamburgergrillning med söner och familj, ett säkert kort!
Igår kom ett meddelande att vår vän Jerry, jazzpianist, spelade på puben "Louis" på Medborgarplatsen.
Så tillsammans med några vänner diggade vi svängig jazz och tog till och med en svängom! Inte igår kan jag säga! Men härligt och som med så mycket annat tänker jag, varför gör man inte det här oftare!!
Också så lycklig över att energin har börjat komma tillbaka!

Bästa presenterna från mina hjärtan Elsa Dolly (trollsländor) och lilla E (armband)

Det här gör vi om!

Duktig sångerska och duktiga musiker

Jerry in action

Tack för dansen älskling!