Mästerkockar!

Ingen kan väl undgå alla matprogram som förekommer i TV! Det lagas överallt av den ena glada kocken efter den andra och man skulle tro att svenska folket var ett verkligt matlagande folk. Så är nu inte fallet visar det sig. Trots att det sänds mycket matprogram och trots att det ges ut massor av kokböcker lagar vi inte särskilt mycket själva. Mat har blivit underhållning, som vi intresserat tittar på när vi sitter där med halvfabrikatsmiddagen eller fredagsmysets chips! Men det finns mästerkockar förstås! Detta visade inte minst tävlingen "Sveriges mästerkock" som gick i TV för ett tag sedan. Amatörkockar som via olika matlagningstester fick kvalificera sig för att gå vidare och den som vann var en charmfull kvinna Sigrid Bárány, som jag trodde på redan från början! Det var mycket god mat som lagades så visst finns det massor av mästerkockar i våra stugor! Inte minst jag är omringad av flera stycken. Dels Christer min man, som är en hejare på såser, min äldste son som är en riktig innovatör bland grytorna och Agnes, min dotter, som har en förmåga att förtrolla de enklaste rätter! Själv är jag bara en glad matnjutare som sitter där med gaffel och kniv i högsta hugg och väntar på resultatet!
Sigrid Barany

Feelgood!

Feelgood har blivit ett uttryck som kan stå för det mesta...att sköta om sin kropp, att sköta om sin själ, kort sagt att se till så att man mår så bra som möjligt. Det behöver inte bara vara rent egoistiskt, utan kan också betyda att om jag gör något gott för någon annan så mår jag nästan alltid per automatik lite bättre.
Tänk på alla de där små vänliga saker vi kan göra för varandra! Hålla upp dörrar t.ex och inte bara slänga igen efter oss. Eller resa sig när det kommer in någon äldre eller gravid kvinna på tunnelbanan.  När jag var liten fick jag lära mig att sådant var självklart att göra...Jag ska inte säga att det inte händer numera. Det gör det ibland och då blir man så glad! Eller att möta någons ögon och kanske le lite! Och så glad man blir om någon säger att man har fina skor eller var har du köpt den där jackan? Den klär dig så bra! Jag tror vi verkligen SER varandra för lite och är dåliga på att både berömma och bekräfta. Så enkelt det är att kritisera när det är något vi tycker är fel men om något är bra är vi ofta tysta. Minns ni den där tunnelbanevakten de skrev om för ett tag sedan? Plötsligt var han försvunnen från spärren och efter några dagar fick SL in en massa förfrågningar om vad som hänt honom. Det visade sig att han var alltid så trevlig!  Folk saknade honom för han hade alltid något vänligt att säga förutom God Morgon! Så förutom en God Morgon önskar jag er en feelgood-dag!

Från böna till böna!

För så där en 10-15 år sedan var jag ute på Bergianska Trädgården och vandrade omkring i det dåvarande växthuset. Ett charmigt växthus med glasfönster omramat av träbågar i lite engelsk, romantisk stil! (det finns fortfarande kvar, nu som café bl.a) Jag gillar verkligen växthus, med dess varma lite fuktiga luft och alla växter som frodas runt omkring. Jag stannade framför en fantastisk kaffebuske och kom då i samspråk med en man som senare visade sig vara trädgårdsmästaren där. Vi pratade en stund och plötsligt tar han upp tre små bruna bönor och säger till mig att ta hem dem, plantera dem, så kanske jag också får en kaffebuske! Jag gjorde så, och efter ett tag tittade 3 små rangliga stjälkar upp ur jorden....för varje år växte de till sig, krukorna blev större och större och nu har jag en fantastisk kaffebuske i mitt rum! På sensommaren blommar den, inte så mycket, men små vita stjärnor pryder en del grenar och senare kommer de små bruna bönorna! Jag vårdar den kärleksfullt! Varje dag sprutar jag vatten på den och ser till att jorden alltid är fuktig. När jag är bortrest anlitar jag speciella kaffevakter! och när jag passerar den pratar jag lite med den och pussar några blad! Vad lycklig jag blev när jag häromdagen plötsligt såg något titta fram ur jorden! En liten kaffebaby! Återväxten är säkrad förhoppningsvis!

Ljus i mörkret

Nu brinner ljus på många kyrkogårdar runt om i vårt land. Alla själars dag, som denna söndag kallas, hänger ihop med allhelgonadagen och är en dag då vi minns våra döda. Seden att tända ljus kommer från sydeuropa och det var invandrande italienare som förde med sig denna tradition till oss på 40-talet.
Nu sjungs också många Requiem (dödsmässor) i kyrkorna, och några av de vackraste är i mitt tycke, förutom Mozarts förstås, Brahms och Faures. Jag bor ju nära Skogskyrkogården och det är så vackert att vandra runt där i skymningen och se alla ljusen lysa. Fast det är fullt av människor, som skymtar i skuggorna, är det förvånandsvärt tyst. Vi förenas i något som vi alla delar, livets förgänglighet.

 Hemma tänder jag ett ljus vid korten av mina kära som lämnat oss och nu i eftermiddag sjunger jag med min kör i Årsta Kyrka i en ljusmässa. Välkommen att lyssna om du har möjlighet. Det börjar kl 18

Min mamma  och pappa

                                                                              

Alla helgons dag

I dag är det Alla Helgons dag, en mycket gammal kristen högtid, som från början firades den 1 november. Man bestämde att även de helgon, som inte hade en egen dag i kalendern, skulle uppmärksammas och därför skapade man denna dag. Helgonen hade stor betydelse inom kyrkan, och har så även i dag, speciellt inom den katolska, och deras tro och goda gärningar skulle inspirera oss andra människor. Det är spännande att läsa om de olika helgonen som funnits, men det intressanta är att fundera över hur de kan påverka oss idag. Det finns ju helgon även i vår tid, Moder Theresa t.ex, men främst tänker jag på alla de många, många människor som utför goda gärningar, ofta i det tysta och kanske också med risk för sitt liv, runt hela vår jord. Det är lätt att glömma bort det inför allt det onda och orättfärdiga man läser om och ser på TV. Dock vill jag berätta om ett helgon i vår, inte alltför avlägsna nutid, och om du vill kan du läsa om honom här Maximilian Kolbe . Jag såg hans foto i ett Franciskanerkloster utanför Nice och hans historia berörde mig starkt. Jag avslutar min lilla betraktelse med tänkvärda ord skrivna av moder Theresa:

The fruit of silence is Prayer

The fruit of prayer is Faith
The fruit of faith is Love
The fruit of love is Service
The fruit of service is Peace

Farmors plättar!

Det har ju varit höstlovsvecka för barnbarnen och förr var jag mer engagerad! Numera börjar de bli så stora och att gå "hem till farmor" är inte lika lockande om man kan vara med kompisarna! Men fortfarande lockar Farmors plättar när magen suger, så även denna vecka! Nu tror ni kanske att jag står där med förkläde och vispar ihop smeten, men ack icke! Jag öppnar plasten runt Ecoplättarna och lägger ner dem för uppvärmning i det smälta smöret! Sedan klickar jag på Bobs Hallonsylt och voilà! allt är klart!

Du källsorterar väl?!

Vårt kök är numera en liten sopstation! I ett hörn står pappkassar som vi fyller med tidningar och en korg för glasflaskor samt returflaskor. Under diskbänken har vi två plasthinkar för plast och metall samt förstås också den vanliga soppåsen, Om allt ska stämma ska den mest innehålla matrester och kuvert med fönsterspegel. Större emballage och kartonger typ mjölk brukar jag lägga i metallhinken som oftast inte blir så full. Vi blir bättre och bättre på detta! Numera har jag svårt att komma hem till folk som inte har denna förträffliga uppdelning! Frestelsen är stor att lägga ner skräpet i kappfickan och ta hem för sortering! Jag skämtar lite förstås! Med regelbundenhet forslar vi sedan allt detta med bil (!!) till sopsorteringen och där ser det alltsomoftast förskräckligt ut. Överfulla containrar som gör att folk placerar diverse kassar runtom eller annat som man är osäker på var man ska lägga. Det är skrämmande att se hur mycket vi samlar på oss fast vi bara är två personer....och så otroligt mycket som är onödigt och tär på våra naturresurser.  Tänker t.ex på alla mjölkkartonger. Minns när jag var liten hur vi gick och handlade i mjölkaffären och tanten hällde upp mjölk i vår medhavda mjölkkanna. eller när man köpte mjölk i flaska som man sedan lämnade tillbaka när man köpte en ny. Ja, men så där kan vi ju inte hålla på i dagens läge säger ni kanske. Nej så är det ju förstås. Mjölktanten har vi inte längre råd med så hon får nu stå på hyllan i sin praktiska förpackning och jag börjar bli gammal märker jag!!