Plötsligt var det alldeles tyst när jag vaknade i natt. Det måste vara tystnaden som väckt mig. Jag gick upp, öppnade dörren. Den kyliga luften slog emot mig men tystnaden var öronbedövande! Efter femdagars oavbrutet blåsande var mistralen försvunnen, bortblåst! Mistralen kallas den nordliga vind som drar ner genom Rhonedalen och drabbar bl.a Provence med jämna mellanrum. Torr och hård kan den blåsa utan uppehåll mellan 3 till 9 dagar och denna gång var det fem dagar. Vi, med vårt hus så öppet mitt i vingården, känner givetvis av den mer än de som bor nedanför bergssidorna eller i skydd av husen i byn, men alla påverkas på olika sätt och var det inte Van Gogh som blev tokig av den när han försökte förankra sitt målarstaffli i solrosfälten!
I dag är det sista dagen av mitt 72-åriga liv…tänker mycket på livet just nu och som jag skrev i min tidigare blogg också på åldrandet. Tänker att om 20 år är jag över 90…om jag får leva förstås. Det är ju inte säkert. Och jag är ju så glad i att leva! Vill vara med barnen och barnbarnen, vännerna, skriva, läsa, sjunga, resa…och allt detta gör jag också. Har verkligen inget att klaga på men varför blir jag då ibland så vemodig? Sorgsen faktiskt. Är det för att jag tycker dagarna går så fort? Det är ju egentligen bara en chimär. En timme är ju lika lång i dag som den var när jag var 20! Jag ser ju i spegeln att jag åldras. Allt dras neråt jorden, som en vän sa en gång, och det är ju jag med alla mina erfarenheter och upplevelser som blickar emot mig. Ansiktskrämerna står där med sina löften och nog håller jag vikten bra…Tänker ofta på min mamma! En av mina förebilder, som levde fullt ut så länge hon hade förmågan, positiv och nyfiken. Så är ju jag också…Inom mig alla årsringar som jag vill ska synas. Det finns ju också något spännande och utmanande i det som komma skall, jag beträder hela tiden nya marker och som alltid handlar det om att man får vara frisk till kropp och själ.
Nu ska jag ge mig själv en stor kram och dricka mitt morgonkaffe och glädja mig åt att jag helt enkelt lever!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar