Dimman ligger som ett tjockt täcke över vår Dal. Det är endast de närmaste träden som avtecknar sig i det mjölkvita.
Vi är i vårt fjällhus några dagar. Här visar sig våren i de snöfria fläckarna som breder ut sig mer och mer på fjällen och lägdarna, men ännu kan man åka i backarna och i skidspåren. Jag letar efter tussilago utmed de snöfria dikeskanterna men det är alltför tidigt. Än håller vintern sitt grepp och gumman tö får kämpa på! Men vårljuset och fågelkvittret ger löfte om kommande tider och när solen kommer fram känns den goda värmen.
Vi läser, umgås med vänner och dricker svartvinbärs, för det gör vi bara här i Dalen! Tyvärr har jag ingen uppkoppling i vårt hus utan jag får gå ner till våra vänner för att kolla mejl och blogga. Nästa gång ska vi ta med vårt mobila bredband för det är det de flesta har här i byn. Jag har inte haft inspiration att skriva på ett tag. Det känns som jag står och stampar just nu både kroppsligt och andligt. Mycket händer också runt omkring mig; sjukdom, en kusins plötsliga död, allt det tunga och svåra i världen…
Men visst finns glädjen också och tilliten till att allt ordnar sig till det bästa, också kärleken.
Som sagt mot kvällningen klarnar det upp….
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar