"London. En vecka inpå sista juridiska terminen. Oförsonligt juniväder." Så inleder Ian McEwan sin bok "Domaren" och jag vet på en gång att det här är en bok som kommer fånga mig. Många vittnar om att just de första sidornas anslag antingen väcker ett omedelbart intresse och lust att läsa vidare, eller också, som jag gjort flera gånger, slå igen boken för man känner att detta är för föresägbart eller lockar inte. Men det är också sant att man inte ska vara för snabb….man bör ge boken åtminstone en 50 sidors chans för det händer att boken får liv och kan ta en med på en vidunderlig resa! Så hände med Göran Tunströms bok "Juloratoriet" som jag började läsa gång på gång, men så lossnade det…kanske var jag inte på humör, kanske var jag inte mottaglig just då. En veritabel läsupplevelse blev det dock, så därför är jag försiktig med att döma ut för snabbt.
Ian McEwans bok är spännande, intelligent och har ett vackert och uttrycksfullt språk. Den är verkligen en njutning att läsa. Samtidigt som fru Domaren i boken ska döma i ett mål som handlar om blodtransfusion till en dödssjuk ung man, medlem av Jehovas vittnen där sådan behandling går helt emot Guds vilja, tampas hon med problem i sitt mångåriga äktenskap.
Frågor om kärlek, liv och död ställs på sin spets. Människor och miljöer stiger fram med alla skiftningar och dagrar och beskrivs med insikt och förståelse för det djupt mänskliga i våra ansträngningar att hitta ett meningsfullt liv men också om våra tillkortakommanden. Lägger långsamt ifrån mig boken…djupt berörd precis som det ska vara efter en fin läsupplevelse.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar