Maggis Värld: Från Bejing till Shanghaj…7

fredag 13 november 2015

Från Bejing till Shanghaj…7

Flyga drake...

Man kan säga att vår resa börjar och slutar i en park. Här i parkerna umgås man med varandra! Man dansar och gör sina olika qigongrörelser ofta till musik från kassettbandspelare, man spelar kort eller mahjong, sitter i grupper och diskuterar eller stickar. I Bejings stora park där Himmelens tempel ligger, stämde en stor samlad grupp upp i taktfast sång. Ledda av en entusiastisk kvinnlig dirigent sjöng de av hjärtans lust!
Och här ligger jag nu i en vacker park i Shanghajs franska område och tittar upp i skyn på drakar som svävar omkring i luften. Jag hör skratt från barn som leker tafatt och längre bort står en stor staty av Marx och Lenin omgärdad av blommor.
Staden Shanghaj, en världsmetropol, mytomspunnen…Här bor ca 20 miljoner människor på en yta stor som halva Skåne. Det är omöjligt att omfatta med tanken. Fram till 1949 styrdes Shanghaj av engelsmän, fransmän och japaner och det gav staden en internationell prägel som nu lever upp igen efter Maotiden. Enorma skyskrapor med olika arkitektur och samtidigt insprängt mellan dessa giganter små öar... gamla staden, franska kvarteren… Vi åker upp 88 våningar i Jin Maobyggnaden 382 m hög (den högsta byggnaden är 632 m Shanghai Tower..) och får en makalös utsikt över staden. The Bund är ett promenad stråk utmed Huangpufloden och här ligger många historiska byggnader bl.a det mytomspunna Peace Hotel. Här har många celebriteter övernattat bl.a Einstein och Greta Garbo, och givetvis måste vi dricka den dyraste koppen kaffe här!
Vi ser en akrobatföreställning i världsklass på kvällen som vi sedan avslutar högt uppe på en takterass med Shanghajs illuminerade skyline framför våra ögon. Har aldrig sett något liknande…
Jag känner mig lite trött. Mitt sinne är bräddfullt av alla upplevelser och intryck. Alla tankar som väckts under resans gång. Vi har haft en fantastiskt kunnig, trevlig och omtänksam guide. Sakteliga har man också lärt känna sina reskamrater och vi har blivit ett finstämt gäng, som fungerat väl tillsammans.
Och vad ska jag säga om Kina? Att jag tycker om mycket av det jag sett, de vänliga leendena som man möter, nyfikenheten, som alls inte är besvärande och den förbättrade livssituationen som miljontals människor uppnått under den ekonomiska utvecklingen. Den största utmaningen är nu att komma tillrätta med miljöförstöringen. Utsläppen, från koleldningen, från de miljontals bilarna som nu kör på vägarna, är gigantiska…Vid vissa tidpunkter är luften så förgiftad att det är
svårt att andas och vad det medför av ökade sjukdomar kan man bara ana…Sedan har vi ju frågan om mänskliga rättigheter, om demokrati…
Jag känner stor respekt inför detta gigantiska land och förstår att vårt sätt att tänka och tycka inte alltid är appliserbart utan svårigheterna måste mötas med öppenhet och ödmjukhet.
Jag lämnar nu parken och därmed avslutar jag också resan och hoppas att du som har följt mig till denna slutpunkt fått inspiration och lust att själv besöka Mittens rike!