På slingrande vägar far vi upp i bergen. Bergen är kulliga och täckta av frodiga barrträd, ekar och den vackra minilönnen som nu står i sin fullaste färgprakt. Det är gott om vatten och större och mindre bäckar följer oss utmed sidorna. Väl framme vid vårt mål vandrar vi långsamt upp mot det världsberömda museet Miho som ritats av arkitekten I Ming Pei på uppdrag av Mihiko Koyarna, en mycket rik kvinna, änka efter en magnat inom textilindustrin. I Ming Pei är även den arkitekt som ritat pyramidentrén till Louvren i Paris. Inspirationen till museet har Pei bl.a fått från en vacker berättelse från 400-talet av en kinesisk poet Tao Qian "Persikoblomskällan". Den handlar om en fiskare som på sin båtfärd kommer till en blommande dunge med persikoträd. Träden tar slut vid flodens källa och där hittar fiskaren en smal öppning i ett berg. Fiskaren tar sig in genom öppningen och efter en stund kommer han ut i ett landskap med vackra hus, bördiga fält och bambudungar. Alla människor verkar lyckliga och bjuder in honom och frågar ut honom. Själva berättar de att deras förfäder flytt till denna plats undan kaos och krig och att de sedan dess inte haft någon kontakt med omvärlden. När fiskaren efter några dagar återvänder ber de honom inte berätta om deras land men fiskaren lämnar markeringar efter sig för att kunna återfinna vägen. Men den återfinns aldrig… Utmed en vacker trädallé vandrar vi också upp till en öppning i berget och genom en slingrande tunnel inklädd i silvrig plåt och med vacker belysning öppnar sig i mynningen landskapet med en bro och trappor upp mot museets entré. En stor del av byggnaden är inbygg i bergets topp och det höga glastakets oregelbundna konstruktion ger en känsla av katedral. Genom de stora glaspartierna ser man de vackra bergen och naturen som man minitiöst återställt. Lika enkelt, vackert och smakfullt är de olika utställningsrummens konstverk arrangerade, skulpturer främst från Asien och Egypten, men även Rom och Grekland. I flera timmar vandrade vi runt i detta Shangri-La (lycklig utopisk plats..)
Kategorier
- Allmänt
- Att säga ifrån
- Barn
- Barnbarn
- bokhandel
- boktips
- coronatid
- Dalen
- Dikt
- Familj
- Fest
- Film
- Frankrike
- Funderingar
- Japan
- jul
- Julpyssel
- Konst
- kriget
- Kropp och själ
- kultur
- Kören
- Mat
- Mina barn
- Minnen
- Musik
- Promenader
- Religion
- Renovering
- Resor
- Skrivande
- Sommar
- Starka kvinnor
- Svagheter
- Teater
- tradition
- Tromsö
- Trädgård
- tvserier
- Val
- Vinter
- Våren
- Vänner
- Världen
- Åldrande
onsdag 27 november 2013
Ett Shangri-La bland bergen
På slingrande vägar far vi upp i bergen. Bergen är kulliga och täckta av frodiga barrträd, ekar och den vackra minilönnen som nu står i sin fullaste färgprakt. Det är gott om vatten och större och mindre bäckar följer oss utmed sidorna. Väl framme vid vårt mål vandrar vi långsamt upp mot det världsberömda museet Miho som ritats av arkitekten I Ming Pei på uppdrag av Mihiko Koyarna, en mycket rik kvinna, änka efter en magnat inom textilindustrin. I Ming Pei är även den arkitekt som ritat pyramidentrén till Louvren i Paris. Inspirationen till museet har Pei bl.a fått från en vacker berättelse från 400-talet av en kinesisk poet Tao Qian "Persikoblomskällan". Den handlar om en fiskare som på sin båtfärd kommer till en blommande dunge med persikoträd. Träden tar slut vid flodens källa och där hittar fiskaren en smal öppning i ett berg. Fiskaren tar sig in genom öppningen och efter en stund kommer han ut i ett landskap med vackra hus, bördiga fält och bambudungar. Alla människor verkar lyckliga och bjuder in honom och frågar ut honom. Själva berättar de att deras förfäder flytt till denna plats undan kaos och krig och att de sedan dess inte haft någon kontakt med omvärlden. När fiskaren efter några dagar återvänder ber de honom inte berätta om deras land men fiskaren lämnar markeringar efter sig för att kunna återfinna vägen. Men den återfinns aldrig… Utmed en vacker trädallé vandrar vi också upp till en öppning i berget och genom en slingrande tunnel inklädd i silvrig plåt och med vacker belysning öppnar sig i mynningen landskapet med en bro och trappor upp mot museets entré. En stor del av byggnaden är inbygg i bergets topp och det höga glastakets oregelbundna konstruktion ger en känsla av katedral. Genom de stora glaspartierna ser man de vackra bergen och naturen som man minitiöst återställt. Lika enkelt, vackert och smakfullt är de olika utställningsrummens konstverk arrangerade, skulpturer främst från Asien och Egypten, men även Rom och Grekland. I flera timmar vandrade vi runt i detta Shangri-La (lycklig utopisk plats..)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Välkommen hem, det verkar som om ni gjort en fantastisk resa!
SvaraRaderaTack Eva! Ja, det var verkligen en fantastisk resa! Vi har fått se och uppleva så mycket av detta spännande land, både av landsbygd och städer och överallt denna artighet och vänlighet! Nästa gång! vill jag åka på våren och uppleva körsbärsblomningen! Skönt också att du nu är frisk igen! kram
SvaraRadera