 |
| Heligt berg och helig plats |
Jetlagen har i stort sätt givit med sig och i natt sov jag riktigt bra. Förkylningen sitter dock kvar i kroppen och gör mig ganska orkeslös och jag som ska ta fram adventsstaken och stjärnan…kan inte fatta att det är första Advent i morgon. I Japan var det full kommers med tomtar och granar och när vi satt på en terass med en kopp kaffe och blickade ut över stadslivet i Tokyo började "Stilla Natt" spelas i en högtalare och sedan "Dagen är kommen"…kändes helt absurt.... Det är bara några få procent i Japan som är kristna. De flesta är shintoister (shinto=gudarnas väg) Japans ursprungliga religion innan buddismen kom från Kina. I Shintoismen har naturen en central roll med naturandar och krafter som fordrar repekt och vördnad. Olika reningsritualer har också stor betydelse. Solgudinnan har en framträdande roll och berget Fuji är ett heligt berg. Ett shintotempel känns igen på sina vackra rödmålade Torij portar och ofta ligger också buddisttempel bredvid. Det har aldrig varit någon motsättning mellan de olika trosuppfattningarna utan man brukar säga att japanerna ofta gifter sig enligt shintoismen och begravs kristet eller buddistiskt. Överallt där vi rest, på landsbygden eller i städer, finns alltid närheten till tempel eller små altare både för buddister och shintoister. Det som slår mig då vi besöker ett stort berömt shintotempel är hur lika vi människor ändå är i våra andliga uttryck. Vi tänder ljus (rökelse) har vackra tempelrum, ber, har bilder och statyer och präster sjunger och mässar. För oss kristna har också vattnet stor betydelse både för rening och dop. Det som ändå känns så annorlunda är hur naturligt och självklart det hela verkar för japanerna. Helt ogenerat går man fram, bugar i respekt och ber utan att det verkar det minsta konstigt. Känns underligt för oss som kommer från detta sekulariserade land. För oss en brist kan jag tycka…
 |
| Fuji i solnedgången |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar