Glädjen är kärleken, tillhörigheten och Sorgen är att lämna, ensamheten...I går dog Christers adoptivpappa. Lugnt och stilla somnade han in på det hospice han varit på i några dagar. Christer hade ringt tidigare på dagen och även om hans pappa då var mer eller mindre borta uppfattade han ändå att det var Christer som ringde. Det är sorgligt när någon man älskat, som betytt mycket lämnar en, men Christers pappa var nöjd med sitt liv och ville dö. Han var ju också till åren kommen, 88 år. Det är dock livets gång att vi ska dö. Vi har alla vår livsstig, ljus och skuggor följer oss, i början vill vi gärna springa! men senare i livet går vi långsammare, vill gärna stanna till, uppskjuta...Men mitt i sorgen har vi också glädjen! Det lilla miraklet som nu sover i sin mammas famn...så fortsätter livet...
Vila i frid fina farfar!!!
SvaraRadera