"En enda sak är säker..."

Den här veckan blir en tung vecka. Två begravningar av familjemedlemmar som i och för sig varit svårt sjuka och där döden kanske kommer som en befriare men är lika fullt inte välkommen. Sådana dagar väcker ju tankar om  ens egen existens och hur jag förvaltar mitt liv. Tar jag hand om det på ett meningsfullt sätt, tar jag till vara på det som är viktigt för just mig i livet? Att stanna upp då och då och reflektera brukar jag skriva om ibland. Jag har själv inte alltid lätt för det, verkligen inte, men jag försöker och en sådan här vecka blir det så naturligt att göra det. Familj och vänner, att sköta om sig till kropp och själ...visar jag de mina tillräckligt hur mycket jag älskar dem, att jag bryr mig? Att ge snälla ord, omtanke...Klart man inte kan gå omkring hela tiden och tänka på livet och vår förgänglighet,  man måste ju leva i sin tillvaro, drömma och kanske glömma ibland, och tillåta sig själv att vara tacksam över det man har och njuta av det.