"Jag kommer av ett brusand hav..."

... är titeln på en bok av och om Evert Taube, och jag känner både i kroppen och själen att så är det... Bruset från de vitskummiga dyningarna som slår in mot stranden, som en långsam in och utandning, och den saltmättade vinden som blåser i ansiktet. Det är underbart att gå här på sandstranden i Grötfjord någon timmes bilfärd från Agnes och Bennys bostad. Jag plockar snäckor och tömmer huvudet på alla tankar och allt får vila en stund. Det är också underbart att Christer har kommit och vi går tillsammans utmed strandkanten medan Agnes gör i ordning den obligatoriska grillen och lilla bebin sover gott i vagnen. Himlen är klarblå, några lätta skyar bara, och fjällen börjar lysa i höstfärger. Fortfarande värmer solen men det känns i luften att sommaren är på väg bort. Men det känns helt ok och här är så vackert och jag känner att hela jag vill skratta och ropa ut hur härligt det är att jag får leva just här, just nu...

Strandfynd....