Vikten av att kunna ett språk

Vem kan sova när solen lyser in i sängkammaren? Jag går upp och går ut på altanen. Det är så vackert. Vilka ord ska jag använda för att beskriva det som så starkt rör vid mitt hjärta och sinne? Hänförande, ljuvligt, underbart, gudomligt....ibland känns det som om jag bara rör mig inom ett visst ordområde och jag längtar efter andra uttryck för att beskriva det jag känner. Tänk så fruktansvärt att inte ha ett ordentligt språk för att uttrycka känslolivets alla färger och nyanser. Tänker på de elever jag hade i skolan som var halvspråkiga. De kunde varken sitt medhavda modermål eller svenska ordentligt. Jag förstår verkligen betydelsen av ett hemspråk men också hur otroligt viktigt det är att lära sig språket i det land där man har för avsikt att leva. Lite av det svåra (utan alla jämförelser i övrigt) känner jag av när vi är i Frankrike. Hur handikappad jag blir när jag deltar i diskussioner och inte kan uttrycka det jag vill på ett nyanserat sätt. Det är som att sitta i ett slags fängelse där jag själv inte kommer ut och kan visa mig i all min potential. I går bjöd vi vännerna på vad man i Frankrike kallar en "apéretif dine", en svensk variant förstås, och inte alls lika luxiös som våra franska grannar brukar ha! Vi satt på altanen till sena kvällen, skönt sval när solen gick ned och utan mygg! (De kommer inte förrän runt midsommar!)

Samtalet böljade fram och tillbaka allt från krämpor till den konstvecka som årligen anordnas här i Dalen (Edsåsdalen, väl värd att besöka!) i början av augusti. Vilken härlig känsla att kunna "kasta" sig mellan olika ämnen utan att behöva leta efter adekvata uttryck eller ord, i alla fall inte alltid!

I väntan på gästerna!

God morgon världen!