En liten stund för mig själv...

Det är inte så många dagar kvar på vår franska semester. För mig känns den också kort eftersom jag var en vecka i Bad Gastein och dessutom tappade dagar på grund av strejken. Det är ju fantastiskt att få vara här men mycket vill ofta ha mer...Vi talade om det igår jag och Agnes. Det är så mycket man tänker att man ska hinna med...Sitta på torget länge och bara titta, åka till Aix och shoppa, långläsa i hängmattan....när man är så här många som vi är nu, 12 st, är det många viljor som ska jämkas ihop och det är svårt att hitta en tyst plats där jag kan samla mina tankar och skriva lite. Rätt som det är står någon bredvid och vill prata och ofta är det minstingen Elsa Dolly som vill att mormor ska leka! Så då gör vi det förstås! Just nu sitter jag i alla fall på vår terass och ser ut över grannens växande olivlund. Småprat i bakgrunden och jag tänker att om några dagar vaknar jag i min säng hemma och allt detta är ett minne blott....Känner mig lite melankolisk....Igår när jag var i byn hälsade jag på monsieur Marco, byns egen uppslagsbok. Det han inte känner till om vår by är inte mycket värt att veta! Har sett och hälsat på honom under alla år vi varit här och nu ser han väldigt gammal ut. Helt naturligt förstås. Men en dag kommer han att vara borta som flera andra som vi sett här och som utgjort ett viktigt inslag i vår franska bykänsla. Roligt var det dock när en bil stannade bredvid mig och Mumi, vår f.d cafeägarinna (som jag bloggat om tidigare) stack ut huvudet genom fönstret och hälsade! Hon var precis sig lik med knallröda läppar, kajal runt ögonen och sitt hesa skratt. Så alla är inte borta!

Monsieur Marco