Stilla dagar

Jag har hoppat av världen lite. Ingen TV, inga dagstidningar med nyheter och på radion talas det så snabbt att jag ofta inte hinner med utan det blir canal classigue. Eftersom vädret ånyo är nyckfullt med hotande regn och termometern står på 12 grader (ja, jag vet att i Sverige är det runt 1 grad så det är inget synd om oss!) håller vi oss inne. Ännu har vi inte tänt brasan men jag har gjort rent i spisen och förberett! Jag låg länge idag. Tittade ut på vårt mullbärsträd och tänkte på när det hade stor betydelse här. Jag tror att jag berättade det någon gång att på 1800-talet hade man silkesodlingar här i området. Silket fördes sedan till de stora sidenfabrikerna i Lyon. Vår första Bernadottska drottning Desirées pappa var just sidenhandlare därifrån! Sedan drabbades silkesmaskarna av en sjukdom och man blev tvungen att inportera silke från Kina.  Hur gamla våra mullbärsträd är vet jag inte men runt 200 år kanske och de har förstås sett och varit med om mycket. Alla de människor som skött om dem och nu är det vi. Som många människor älskar jag träd. Jag fylls av lugn när jag lutar mig mot en trädstam eller bara sitter under dess krona. Har både svårt att klippa och hugga ner. Vi hade många diskussioner om det när vi skulle ordna på vår tomt. Ibland fick jag ge mig när jag förstod att trädens rötter var på väg in  i huset, men jag kämpar alltid! Alldeles i början när vi köpt huset planterade äldsta sonen ett litet skott av ett träd som är mycket vanligt här i Provence. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på det men vi vårdar det ömt! Det har redan vuxit mycket och kommer bli jättestort har vi förstått!  Som tur är står det en bra bit från huset!

Ett av våra mullbärsträd

På tillväxt!