Det sköra livet....

Det känns tungt just nu. Trots att det är en härlig vårdag..... Det städas och krattas i trädgårdarna, stolar och bord plockas fram och fåglarna kvittrar av lycka i de knoppande träden. Flera närstående både i vår familj och vänkrets har drabbats av det värsta man kan tänka, svår sjukdom som kanske, kanske inte kan botas. Vi vet inte ännu, prover tas och inom en nära framtid ska jobbiga och allvarliga beslut fattas. Så snabbt kan livet förändras, bara från ett ögonblick till ett annat blir allting annorlunda. Det sätter givetvis i gång tankar om ens egen existens. Själv går jag snart in i mitt sjunde decennium, den fjärde åldern, som Patricia Tudor Sandahl kallar den, och jag tänker ofta numera på hur snabbt livet går och hur viktigt det är att ta till vara de dagar man har. Att få vara frisk är så självklart när man är det. Men så händer något och allt det man tog för givet visar sig vara en illusion. Allt liv som nu spirar, allt hopp om sol och värme, all den enorma kraft som livet har och samtidigt denna oförutsedda skörhet. Man kan inte värja sig, tro att det drabbar inte mig utan bara glädja sig och vara tacksam för sitt liv just här och nu.