fredag 19 december 2014

Julstädning och svunnen lycka….

Visst är de fina!

Har just avslutat andra delen av Kristina Sandbergs triologi om hemmafrun Maj, "Sörja för de sina" heter den. Och mycket städa är det ! Vår och höst ska det storstädas,  allt göras rent och inte minst till Jul! Min mamma var inte någon pedant men att det skulle städas och göras fint till jul var en självklarhet. Nya gardiner i fönstren, juldukar tvättas och manglas och skåpdörrar torkas. Eftersom hon arbetade hela dagarna blev det kvällar och helger som fick tas i anspråk och med tiden fick ju jag också hjälpa till om än motvilligt.
Själv är jag en mycket blek kopia av detta! Dammar av där dammet syns, dammsuger (det gör oftast Christer) och allmän rengöring som alltid av toaletter och kök. Varken mer eller mindre! Men i år har jag faktiskt inköpt julgardiner till köket!
Min styvfar fick plötsligt för sig ett år att garderoben också skulle städas. "Det ska vara fint bakom kulisserna" deklarerade han  när jag protesterade, så det var bara att börja "kasta ut" alla saker som stod där huller om buller.
Då fick jag plötsligt syn på en skokartong. När jag öppnade locket såg jag att den innehöll en bunt brev, vita kuvert med namn och adress skrivna med bläckpenna. Det var något vemodigt över det hela…
Här sviker mig mitt minne men någon berättade för mig att detta var gamla kärleksbrev som min styvfars bror skrivit en gång till en kvinna. Det var en sorglig historia. (Nästan som en roman av Sigge Stark…)  Han var son till en storbonde och blev kär i en flicka från en annan by. Detta gillades inte av hans föräldrar och på något sätt lyckades de förstöra relationen och flickan övergavs fast hon då väntade barn. En stor skam och katastrof för henne och sonen gifte sig sedan med en annan men blev aldrig riktigt lycklig. Jag var så ung när jag hittade kartongen, förstod nog inte vidden av denna sorgliga historia, inte läste jag breven heller, kartongen togs raskt ifrån mig,  men minnet av denna svunna lycka som jag anade grep mig på något sätt och har stannat kvar.
I morgon ska jag hämta min älskade dotter med familj på Arlanda. Städar och bäddar fint men några garderober blir det inte! Där fortsätter jag slänga in det jag inte vet vad jag ska  göra av! (man vet ju aldrig vad man kan hitta där senare…)
Snart brinner alla ljus...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar