Franska kort 4

Långlunch! Mycket bättre än middagar i mitt tycke. Att sitta länge, äta gott, småprata och sedan dra sig hemåt för att i lugn och ro smälta maten, kanske slumra in en stund. I går åkte vi upp till Sillans la Cascade, en pytteliten by vars turistattraktion är vattenfallet några kilometer in i skogen. Här ligger restaurangen Le Pins, som när vi kom hit för massor av år sedan kallades "chez Gertrud" eftersom ägaren hette så. Då låg matsal och hotelldel i samma hus och matsalen var precis som jag tyckte en fransk matsal skulle vara! En stor öppen spis i mitten av salen, tunga röda gardiner med vit voile i fönstren, vita dukar på borden, silverbestick och tunga vinglas…allt andades gammaldags "bourgeois",  hemtrevlighet! ( Och man åt alltid gott och vällagat!) Sedan kom nya ägare. Matsalen blev plötsligt helvit, ut med det tunga, mörka, in med ljus och modernitet…tja, vi åt där någon gång men stämningen var försvunnen. Och sedan ytterligare ägare och alla försökte sätta sin prägel. Vi var ganska trogna några år trots allt tills Christer blev magsjuk efter en råbifflunch och sedan var det stopp ett tag. Men nu prövade vi igen! Några vänner sa att allt var mycket bättre nu och det stämde! Matsalen är omgjord till kök och restaurangen ligger numera ute på terassen som fått tak! Vita dukar, som det ska vara, "silverbestick" och uppvärmda tallrikar. Sparsmakad inredning men ändå ombonat!
Runt oss stillsamt sorl från gäster, en katt har förirrat sig in och vid bordet bredvid firar farmor eller mormor födelsedag med barn och barnbarn! Solen tittar fram då och då och mätta och belåtna åker vi hem. Jag älskar långluncher!

Även långa frukostar är härligt!