Sportlovsmys!

Detta år kan ingen klaga! Snöflingor virvlar utanför fönstret och småfåglarna samlas runt fågelbordet, som jag fyllt med frön. Vi pulsar iväg till T-banan för att åka in på vår fransk-kurs och igensnöade bilar kantar trottoaren, som blivit ett med vägen!  Inne på caféet sitter redan gäster och i stället för barnvagn drar föräldrar sina telningar i pulkor till dagis! Man får se upp lite så man inte halkar på någon isfläck som kan dyka upp. Jag går mycket försiktigt just nu...med min lättare hjärnskakning i åtanke. Dock mår jag mycket bättre och hoppas jag blivit visare av skadan! Väl påpälsade passagerare trängs i vagnen,  men får ändå plats att titta i sina mobiler och ännu verkar trafiken fungera.  Innerstaden är vit och vacker...Jag njuter faktiskt! Älskar vintern...när det är så här! Glad för mina barnbarn som kastar sig i snöhögarna, gör "änglar" i snön och rutschar nerför Magganparkens pulkabacke med sina stjärtlappar! Ja,  glad för alla barn förstås!

På St Petersplatsen i Rom har man snöbollskrig!! och i vår lilla franska by är både olivträden och vinstockarna snötäckta. Blir lite ängslig.. kylan får inte vara för länge...Kan också tänka mig hur kallt och rått det blir i många av husen som saknar centralvärme....så nu ryker det säkert ur alla skorstenar i väntan på gumman tö och solen...

Just nu tittar den fram här, blekgul i diset och vi får snart säga adjö till den sista vintermånaden...för i morgon börjar våren!!! Mars....men den kan luras....

Och så bio förstås! "Pelle Kanin" och innan dess
plättar med sylt! 

Mina <3<3<3

Alla Hjärtans cappuccino på Enskedes nya Bageri!

Ni vet säkert allt om det medeltida helgonet St Valentin som är en långväga anledning till att vi i dag den 14 februari firar alla hjärtans dag. St Valentin led martyrdöden just den 14 februari 269 e.kr. p g a att han låtit viga kristna par och vägrade avsäga sig sin kristna tro. Man tänkte också att fåglar börjar söka sin partner denna tid  och därför parades även ungdomar ihop både på skoj och allvar kan man tänka sig. Dessutom hade man en vårfest men det tycks mig för tidigt nu när jag tittar ut genom fönstret...den får vänta ytterligare någon tid!
Jag tycker om alla hjärtans dag och man gör vad man vill med den! Ringer någon kanske, skickar ett sms eller varför inte ge dig själv en kram. Du är älskansvärd vet du!  En ros är heller inte fel eller också ett fång röda tulpaner! Jag såg helt underbara buketter hos blomsterhandlaren.
Själv är jag så glad att jag nu äntligen efter dessa tunga veckor av ont i huvudet ävensom förkylning
börjar må bättre och idag invigde jag vårt nya bageri med en jättegod cappuccino och leverpastejsmörgås! Här har blivit så fantastiskt fint. Träpanelade väggar och nytt tak, som gör lokalen pratvänlig, vackra lampor, ljus på borden, nya stolar och bord och ett vackert trägolv. Härlig stämning och fullt med folk framför diskarna med goda bakverk av alla de slag. Satt länge och njöt och kände en efterlängtad energi återkomma! Hit kommer jag gå många gånger, både själv, med barnbarn och vänner!

Tulpantider...

Mars har sin måne och april sin dumma sill...men vad har februari?! Tittar ut i trädgården full av snöfläckar och våtsura löv...borta är pulkabacken där barnen för några dagar sedan skrattade och skrek och ånyo har vattnet i ekan som står i trädgården på en ramp tinat och den bör ju tömmas innan nästa istid....skulle egentligen vändas upp och ner men vem orkar??!
Fast det är ljuset så klart! Det är ljusare nu, skymningen kommer senare och morgonen tidigare! Visst kan man känna en aning av vår? Man hör fågelkvitter i bland och alla tulpaner som svämmar över i blomsterhandeln och lockar till ständiga inköp. Snart är det semmeltider också, och då menar jag den riktiga semmeldagen som i år är den 13 februari! Fast det fuskas ju ideligen...julen hinner knappast försvinna innan semlor dyker upp i affärerna. Men vän av ordning som jag är, väntar jag till den rätta dagen!!
Jag är lite medtagen just nu. Halkade baklänges för en dryg vecka sedan och slog huvudet i bordskanten. Det gjorde fruktansvärt ont, blödde lite men jag svimmade inte. Fortsatte följande dagar att försöka leva som vanligt men hade värk och kände yrsel då och då. Till slut sade en god vän, som är läkare, att jag borde uppsöka akuten och röntga hjärnan för när man är äldre kan det lätt bli en inre blödning som inte är bra. I 7 timmar fick jag vänta, men sedan fick jag och mitt huvud åka in i en stor trumma och innan svaret kom var jag givetvis orolig...tänk om man upptäckte någonting farligt...jag menar hjärnan är ju inte ett ben eller arm...Men allt var ok och en lättare hjärnskakning konstaterades.
Nu försöker jag ta det lugnt, tar en alvedon då och då och försöker hitta en bra liggställning för mitt ömma huvud. Varför berättar jag nu detta för er? Jo, var försiktig nu när tö och is hela tiden växlar, tänk även på när du går ner i trappor i strumplästen och kliv inte upp på stolar om du är minsta vinglig. Det har säkert med min ålder att göra också men huvudknoppen är en skör och livsviktig del av dig!
Så var rädd om den!!

Uppbrott....

Hemresan närmar sig... i morgon åker vi till Nice för en natt innan flyget hem. Ska bli skönt! Jag är nöjd och längtar hem till min vardag! med allt vad det innebär av familj, vänner och aktiviteter. Förhoppningsvis kommer jag fortsätta med mina promenader som jag påbörjat! Det är ju härligt när man kommer i gång!!

Ni som följt mig vet att vädret inte har varit något vidare men två helsoliga dagar har vi haft och dessemellan solglimtar mellan moln och regn. Våren är långt borta fortfarande, men då och då tittar den fram och väcker hopp och längtan.

Som nu idag på marknaden när mimosaplantor och penseér fyller försäljerskan bord. I stället för croissanter köper vi frasiga "kuddar" med äppelmos och Christer dricker varm choklad och jag en noisette! Det sistnämnda är en liten crème (kaffe med mjölk) och först nu har jag lärt mig det! Kände mig väldigt fransk helt plötsligt!! Varje dag ett nytt ord!

Dagens höjdpunkt var vår lunch i le Val, en liten by som man alltid passerar när man åker upp till oss.

Den ser inte mycket ut för världen när man åker förbi det stora vinkooperativet och skolan med sina 

huslängor, och byn ligger som utspridd på en öppen slätt. Men man bedrar sig! Den gamla delen är charmig med smala gränder och torg och här ligger en restaurang som min frissa tipsade om, och som visade sig vara en riktig pärla!

La Crémaillère ägs av en familj där mannen är chef de la cuisine och hustrun sköter det övriga. Köket är öppet så man kan se hur maten tillreds à la minute och inredningen är enkel och flärdfri.

Och vilken god mat!

Det är nog det godaste jag ätit här på länge. Det blev både förrätt (som vi delade på som efterrätten) och varsin köttbit där min beledsagades av tryffelsås och Christers av svamp. För en gång skull var köttet perfekt! och grönsakerna al dente! och inga kryddor behövde tillsättas. 3 stjärnor absolut! En underbar avslutning på våra veckor här!

Att le Val dessutom har ett hus för musiken ger den en extra stjärna!

En dag i mitt franska liv....

Är så svag för gosedjur!! Dessa sötnosar inköpta på Ikea i Toulon!

Varje dag har sitt projekt! Det kan vara en marknad, åka och handla, eller göra en utflykt! Vaknar ofta tidigt och smyger upp för att inte väcka Christer. Nu är badrummet uppvärmt så det är skönt att vara där, kanske ta en varm dusch, eller  lägga in lite småtvätt i maskinen.

Badflicka! Fernando Botero, som har utställning i Aix för tillfället!

Himlen är mulen och vissa dagar blåser det något otroligt. Vi dricker te och idag bestämmer vi oss för att åka in på byns marknad även om regnet hänger i luften. Marknaden är pytteliten! Det är inte många personer som vandrar omkring bland de få stånden och vår "grillade kycklingförsäljare" har inte mycket att göra. Vårt favoritboulangeri är öppet och vi småpratar lite med försäljerskan om alla de småpengar man har i Frankrike. Alla dessa småcentimes! Vad är det? Måste kosta jättemycket att tillverka något som du nästan inte kan köpa någonting för! Det är Frankrike,  säger hon, och skakar på huvudet! Vi går iväg med vårt bröd och vår "sacrestine", en godbit som vi tänker ha till eftermiddagskaffet, något som vi börjat med nu på ålderns sensommar!

Sedan hälsar vi på frisören, beklagar det myckna regnandet, men han säger att detta gör gott för naturen! Det har varit svår torka under hösten! och se så lyckligt olivträdet ser ut som står där i gathörnet!! En ny fiskhandlare har öppnat den gamla fiskbutiken som varit stängd ett år! Vi gläder oss och går givetvis in och vi får tips om hur vi ska tillaga couqille st  Jacques; bara steka dem en minut på varje sida och servera med vitlök och persilja!

Nu är det tid för vårt kaffe, och vi väljer det s.k. "kommunistcafét"! Servitrisen här har lärt Christer hur han ska uttala allongé (ett uttryck för vanligt kaffe) på rätt sätt. Tog lite tid!!

En bild från en dag när är solen sken!

Det börjar regna ordentligt men jag bestämmer mig i alla fall för att hoppa av bilen och promenera de sista kilometrarna hem!

Jag har paraply och går vid kanten av vinfälten. Det doftar så gott av fuktiga barrträd och jord och färgerna är så vackra.

Vinstockarna svarta mot röd jord och så de olika nyanserna av grönt från bl.a olivträd och ekar. Genom diset ser jag vårt hus och jag vet att nu väntar en eftermiddag med brasa, korsord, bok och middagsplanering!

Får gå i mittrenen på vägen upp mot huset och se där! solen!

"Mina bokliga vänner befinner sig väntande bakom stängda bokpärmar;

...tysta på nattduksbordet" Orden är inte mina utan författaren Owe Wikströms. Några timmar har jag befunnit mig i hans sällskap på olika caféer i Paris, där han funderar över" vänskap, tristess och samtalets nyanser" som är underrubriken till hans bok "Från ett cafébord i Paris." Vikten av meningsfulla samtal där du som person inte bara växer själv utan också din medpartner, men också vikten av det trevliga och avspända småpratet utan större tyngd eller allvar, de samtal som, om någon frågar vad talade ni om?, ger svaret, "minns inte så noga, om allt mellan himmel och jord...men det var trevligt! "Struntpratet" som fungerar som ett slags smörjmedel mellan människor, som när man kommer in i bageriet och säger "Bonjour!" för att markera att här är jag, och expediten svarar och ett litet samtal utvecklas om vädret etc.
Samtalet i verkliga vänskapsrelationer som grundar sig på en reell jämbördighet där man ger och tar, både aktivt lyssnar och talar, och där tiden inte är relevant utan man så att säga återknyter kontakten på ett självklart sätt även om det var länge sedan man sågs. I vänskapen, till skillnad från förälskelsen, ligger en kravlöshet, en frihet...men också en tillit till att vara sedd som den man är. Här finns öppenhet inför kritik,  för ifrågasättande av olika åsikter, men det övergripande är att söka förståelse för den andres synpunkter och även inför sina egna funderingar. Det är ju först när du sätter ord på dina tankar som du ser dig själv.
Men som rubriken anger,  dina vänner kan ju också finns i böckernas värld. Här blir ju dock samtalet ensidigt. Författaren skapar personer, som du lär känna och vissa av dem blir betydelsefulla på ett särskilt sätt. De lever med dig i boken och när den är slut följer du dem i dina tankar, funderar kanske över hur det ska gå för dem...Är det därför det är så svårt att kasta böcker? Många av dem symboliserar olika delar av ditt liv; personerna i dem sitter visserligen fast i sin specifika verklighet, men de gav dig något av nya tankar, nya perspektiv och när du åter tar fram boken kommer de emot dig som en gammal vän!

Minns när jag själv för massor av år sedan satt och skrev vid parisiska cafébord och samtalade med olika människor. Några gånger blev det djupa, existentiella samtal, väldigt personliga, kanske därför att vi båda visste att vi aldrig skulle ses mer. Ibland tänker jag att vänskap är något av det viktigaste i livet, inte minst när man blir äldre. Minns min mammas sorg och ökande ensamhet när vännerna en efter en gick bort;
Så vårda dina vänner! De är en viktig del av livets salt!

Tankar i dag  i solen på "mitt" café!

Tankar på årets sista dag....

Vaknar tidigt...fortfarande ganska mörkt och när jag öppnar dörren mot terassen sveper den kalla nattvinden mot mig. Dagen har redan börjat visa sig i molnstrimmorna i öster och om en liten stund kommer solen att skina igenom. Härligt! Vi har haft mycket regn och blåst sedan vi kom till vårt lilla franska hus för några dagar sedan. I dag är det sista dagen på 2017. Jag blir alltid lite vemodig och tankfull när ett år strax har passerat och ett nytt närmar sig. Tid att reflektera över det gångna...vi brukar alltid göra det Christer och jag. Vi går igenom vad vi gjort, vad vi tänkt och hur det blev...Vi upptäcker hur mycket som egentligen hänt, både med oss själva och familjen. Det blir en sann odysée över de månader som passerat. Det ena minnet väcker det andra till liv och vi inser hur rikt livet egentligen varit även under de många dagar som verkat så grå och meningslösa. Det som hänt i det lilla har ju faktiskt ofta stor betydelse fast man inte i stunden upplever det så. Som alltid konstaterar vi hur bra vi har det, hur lyckligt lottade vi är. Fortfarande friska om än för åldern vanliga krämpor gör sig gällande, barn och barnbarn mår bra och de flesta av våra vänner i vår närhet är också vid ganska god vigör.
Några vänner har lämnat oss...för dem tänder vi ljus och minns goda stunder...livet är en gåva till oss och inte en självklarhet. Så är det och det tänker jag på.

Huset börja bli uppvärmt nu men fortfarande får vi ha elementen på och Christer tänder brasor.
Yllesockor och tjocka tröjor värmer samt goda rödviner som vi prövar från olika vingårdar. På nattduksbordet ligger goda böcker och på Cdn spelar jag just nu Bachs cellosviter. Så vill jag gå in i det nya året! Med musik, goda tankar och sist men inte minst kärlek! Gott Nytt År till dig också min vän!<3

Ett nytt år ska randas...