"Jag vänder min färd mot norr…"

Sedan drygt en månad har vårt hem varit fullt av leksaker, kläder, blöjor, nappflaskor men framförallt två ljuvliga flickebarn Elsa Dolly och Elin Lykke! Nu närmar sig avresan tillbaka till Tromsö och till pappa Benny som redan varit där i några veckor och som väntar och längtar. Längtar gör barnen på "Barnehagen" också och de och Elsa Dollys rum vill ha tillbaka sin lekkamrat! Ja, det är ju skönt också för alla parter att komma tillbaka till vardagen men saknaden blir stor och längtan efter goa kramar och leenden.

Familjen kommer stanna ytterligare två år i Tromsö då kontraktet med fotbollsklubben och Benny blev klart vid jultiden, så nu blir det skype och flyg med jämna mellanrum.  Det som underlättar är att SAS börjat flyga direkt till Tromsö vissa dagar utan mellanlandning i Oslo vilket förkortar restiden. Det är klart att jag helst skulle vilja att familjen bodde här hemmavid, men det känns ändå skönt att de stannar kvar på en plats där de nu etablerat sig både med vänner och trivsamt boende och slipper bryta upp och börja om på någon annan plats vilket var på tal under en period. I övermorgon går färden mot norr och jag följer med som katt och väskbärare….i ytterligare en vecka får jag höra Elsa Dollys "Ska vi leka mormor?" och Elin Lykkes gurglande skratt!

Celebra gäster på besök!

I vårt vinteräppelträd vid grinden har en flock celebra gäster slagit sig ner! Vackra är de också och välljudande och flyger inte genast i väg då man går förbi! Vi ställer oss nedanför och tittar upp och där på grenarna sitter de och mumsar på de frusna äpplena som sitter kvar. Det är inte ofta man ser Sidensvansar här omkring så jag skyndar genast in efter kameran för att dokumentera! Jag minns en gång när jag en vinter var uppe på meditationsgården i Rättvik och tog en promenad ner mot Siljan då jag plötsligt hörde ett enormt fågelkvitter. I några stora trän nere vid vattnet satt hundratals sidensvansar och bara "sjöng" och mot de kala grenarna lyste deras granna färger! Det var första gången jag såg dessa fåglar och så kommer de nu till min trädgård!

Philomena, en film som griper tag djupt i hjärtat...

Jag är helt tagen av den film jag nyss sett, "Philomena" baserad på en sann livsberättelse.  Min bloggvän Eva har skrivit om den, flera vänner har talat om den och nu äntligen kom Christer och jag i väg för att se den. I går på "Skavlan" intervjuades den verkliga Philomena och man tror nästan inte det är sant det hon berättar.  Så totalt ovetande om livet blir hon gravid, en fruktansvärd skambelagd händelse i det strängt katolska Irland som gör att familjen förskjuter henne och hon placeras i ett kloster där hon föder sitt barn som sedan efter flera år adopteras bort. Filmen ger återblickar samtidigt som den berättar om Philomenas sökande efter sin son med hjälp av en journalist.  Judi Dench som spelar huvudrollen gör en fantastisk rollprestation och hennes åldrade ansikte är så vackert och uttrycksfullt. Lika vackert som den verkliga Philomenas ansikte, och det som är förunderligt är att trots kyrkans och nunnornas svek så har Philomena bevarat sin tro. Jag undrar om jag själv skulle ha kunnat göra det. Sådana fruktansvärda övergrepp i Gud namn är svåra att förlåta. Kanske är det så som en präst sa till mig en gång när vi diskuterade om förlåtelse... vissa saker kan kanske bara Gud förlåta...

Ny vinjettbild!

Hoppas ni tycker om min nya vinjettbild! Agnes har hjälpt mig och jag fascineras hela tiden av hur mycket man kan göra med datorn. Bilderna ska ju som min text uttrycka något om mig själv och det var inte lätt att leta fram de som jag till sist valde eftersom jag har tusentals bilder lagrade! Viktigt var att få med mina stora intressen, musik, böcker och resor! Däremot har jag med flit uteslutit det som står mig allra närmast om hjärtat mina barn och barnbarn. Detta för att inte utelämna någon, de är ju så många!

En ny liten prinsessa!

När jag var liten städade min mamma hos en tant och jag fick ofta följa med. Jag minns att hennes kök var jättestort, i motsats till vårt som bara var en liten kokvrå, och jag brukade öppna alla skåp och leka med kastruller och skålar. Inne i det stora vardagsrummet fanns små bord med fina prydnadssaker och på ett av dem stod en liten porslinssko! En dag när mamma och tanten var där inne fick de se hur jag, en liten treåring, försiktigt tog den lilla skon i handen. Mamma skulle just ingripa när tanten höll henne tillbaka. Tysta stod de där och såg hur jag mycket försiktigt ställde ned skon på golvet och sedan försökte sätta min fot i den. Tanten blev alldeles till sig och ville absolut att jag skulle få skon och nu har den följt mig alltsedan dess och intar en hedersplats! Så i går, när Elsa Dolly kom in till mig i sovrummet ställde hon sig vid bokhyllan och tittade på sakerna som stå där.  Plötsligt var skon i hennes hand och som tanten höll jag mig och såg hur hon ställde ned den och försökte prova! Så nu förstår ni vem som är nästa prinsessa!

"Tror du på Gud?…"

Denna fråga ställdes till mig häromkvällen på tunnelbanan då jag och en god väninna var på hemväg från en underbar konsert i Berwaldhallen. Det var en ung man, en aning "rund om foten" som ställde denna plötsliga fråga och jag blev förstås överrumplad. Jag kunde givetvis ha svarat något i stil med "det har du inte med att göra.." men hans ansikte var så öppet och blicken intresserad så jag svarade lite vagt, "ja, det gör jag…" sedan utspann sig ett anspråkslöst samtal mellan två stationer där han berättade att han älskade att tala med människor och att han fick gott om utlopp för det då han arbetade i en affär.
Frågan stannade kvar hos mig och jag funderar fortfarande på mitt svar. Att tro på Gud vad betyder det egentligen? Jag är inte uppväxt i ett speciellt religiöst hem, mamma grundlade dock en form av barnatro hos mig, vi läste aftonbön och jag gick i Frälsningsarméns söndagsskola på söder i Stockholm. Det lilla jag minns därifrån var vackra flanellbilder och att man fick någon form av bokmärken att klistra in i en bok. Sedan när jag flyttat upp till Ljungaverk i Medelpad gick jag med i Babtisternas Goda Kamrater, GK kallad, och där blev jag frälst på ett läger utan att egentligen förstå innebörden. Men vi hade roligt och för mig var det huvudsaken.
Så "enkelt"  har det varit sedan dess. Jag älskar kyrkorummet, sitter gärna där, tänder ljus och låter mig fyllas av alla bilder på helgon och ikoner. Den sakrala musiken ger mig också mycken näring både i det jag själv får medverka i men också bara lyssna till…. Ja, jag tror på något "bortom bergen, bortom heta hjärtat mitt" som Dan Anderssons skriver. Retreaterna på meditationsgården på Berget i Rättvik har lärt mig att man måste lyssna inåt… som en trädgård bör tron skötas  för att kunna växa och utvecklas. På nattduksbordet ligger just nu en liten bok av Tomas Sjödin. Pastor i Göteborg och författare till många läsvärda böcker. Boken innehåller 85 krönikor som han skrivit i Göteborgstidningen och här möter jag en människa som utan frälsningsambitioner eller moraliska pekpinnar på ett finstämt sätt delar med sig både av sin starka tro och tillit men också tvivel, på tillvarons alla aspekter.

"Vi är så glada ida…."

Med en bricka med kaffe, ljus, en ros och ett glas juice går jag uppför trapporna och sjunger!
Min livskamrat fyller år, sista året med början på 6…han, som jag,  har med åren blivit lite "skamfilad"(just nu har han drabbats av ryggskott..) men fortfarande är han snygg, snäll, spännande…helt enkelt super!  Inte alltid lätt att leva med, men vem är det? Humör har han gott om och hans stora passion (förutom mig hoppas jag…) är att lösa korsord, vilket han gör både sittande och stående. Ett roligt minne just med denna last har jag när vi var i Saint Tropez nere i hamnen med sina enorma lyxbåtar och han står lutad mot en pollare och muttrar, "träd i Kalmar…" Vår tysk-franske vän från Bretagne (där regnar det och stormar dag efter dag) ringer för att gratulera och i kväll kommer några vänner på Baeuf Bourguignon. En köttgryta passar bra en dag som denna med snöflingor dalande utanför fönstret! Jag är av den åsikten att alla födelsedagar ska firas! Det finns de som säger, "nu slutar jag fira"…men det förstår jag inte! Jag är lycklig för varje år jag får höra "Ja, må hon leva…"!