I helgen uppfylldes min dröm att få åka ut till havsbandet och besöka ön Rödlöga! En present från mina vänner Hasse och Evelyn som själva bor på en ö nära Furusund

.

Vad kunde bli bättre än en solig dag, härlig uppfriskande båttur förbi stora och små öar, vindpinade kobbar och där ute vid horisonten Rödlöga med sina vackra sommarhus, blommande trädgårdar och svagt rosafärgade klippor. (Namnet Rödlöga kommer av stenen fältspat som är just rödfärgad)

Bubbel och laxwraps intogs vid strandkanten och kaffe och morotskaka inköptes på den lilla serveringen! En liten handelsbod finns också och utmed väggen utanför kan man botanisera bland böcker av alla de slag! Här ute har man även ostfestival som infaller den 15 juli och har man ingen egen båt kan man åka hit med någon av Vaxholmsbåtarna!

Vilken rikedom som vår skärgård bjuder på...även av pyttesmå fästingar, som kliar infernaliskt även när du tagit bort dem!! Men vad är det när man får dricka champagne tillsammans med goda vänner, ta morgondopp tillsammans med ett Måzartpar och äta frukost på en rikt blommande sommaräng med huskatten Angus!

Har just avslutat sommarens "obligatoriska" Agatha Christie. Denna gång ingen omläsning utan en som jag inte läst tidigare "Mord är lätt" och som min goda vän Evelyn hade i sitt sommarhus och så snällt gav mig! Alltid en vila att kliva in i Agathas vårld med söta små engelska byar, godmodiga präster, pratglada gamla damer och en och anna suspekt figur som givetvis inte är mördaren!! Lite kärlek finns ofta med och om inte Poirot eller miss Marple löser gåtan så gör någon annan det förstås! Själv har jag en benägenhet att aldrig komma ihåg vem som är mördaren vilket alltid gör omläsningen lika spännande!!

"Och solen har sin gång..."

Midsommaren är över...nu vänder dagen så sakteliga och kvällarna, som fortfarande är underbart ljusa,blir långsamt mörkare. Lätt att bli svårmodig men än är sommaren nyutsprungen och många dagar ligger framför oss av förhoppningsvis soliga sköna dagar och ljumma kvällar. Regn behövs dock i mängder för all växtlighet på åkrar och ängar, för träden och buskarna som börjar hänga moloket även i min lilla trädgård men här kan jag ändå trösta dem lite med min egen vattenkanna. Vi hade en härlig midsommar hos vänner i Tisarbaden; en midsommar med alla tillbehör; egenhändigt snickrad majstång med björklöv, blomsterplockning och kransbindning och vackert dukat bord till sillunchen.

Och sedan "små grodorna " och "Björnen sover"! Lilla goa Elliots skratt och glädje! Morgondopp i Tisaren bland näckrosor...havet är havet, men att bada i en insjö med dess speciella doft är underbart.

Sitter och skriver i min trädgård...småfåglarna samlas på kvistarna runt betongrabarberbladet för sitt morgondopp och fortfarande hör man koltrasten sjunga. Tyst i parken för tillfället men ofta är här barn som gungar eller spelar fotboll. Igår kom en regnskur och jag låg här i soffan under pergolan och läste om en bok, som jag läst flera gånger tidigare. Erich Maria Remarques "Himlen har inga favoriter". Det smattrade trivsamt på taket, jordig doft från marken och jag drogs återigen in i denna bok på det särskilda sätt som jag gjort varje gång jag läst den. Det finns en del böcker som på något sätt definierar ett själsligt tillstånd som grundar sig även inom en själv...En annan bok är "Den hemliga trädgården" som jag alltid återkommer till och även "Och solen har sin gång" av Hemingway, som ligger här på bordet...en gammal pocket, lite gulnad med mitt gamla telefonnummer inskrivet med blyerts.

" ...solens ljus o lundens sus o vågens sorl bland viden..."🎶

...förkunnar Sommartiden." Hur många gånger har jag inte sjungit denna psalm tillsammans med min älskade Enskede kammarkör, i kyrkan och på körresor. Ingen sommarkonsert utan denna vackra psalm och så även denna gång när vi på vår avslutningsresa till Montenegro gav vår sista konsert i den vackra lilla kyrkan St Jerome´s church i Herzog Novi.

Kyrkan var i stort sätt fullsatt och vi genomförde vårt konsertprogram på vårt allra bästa sätt med vår körledare David som med stor inlevelse och koncentration tog in oss var och en med sin blick. Mitt under slutpsalmen slutade han att dirigera och stod bara där och "omfamnade" med blicken sin nu avslutande kammarkör och det var många av oss som kände tårarna komma och jag fick nypa mig i handen för att hålla rösten stark och fortsätta sjunga. "Blott Herrens ord förbliver"...Tonerna klingade ut och efter applåderna följde den entusiastiska publiken efter oss ut på terassen med sin hänförande utsikt över berg och hav.

Jag var helt omtumlad av känslor. Sorg, vemod men också glädje och stolthet över att jag fått vara en del av denna fina kör och även tacksamhet för att jag fått vara dess ordförande i flera år. Många minnen och musikaliska upplevelser delar vi ; varm gemenskap och vänskap har vuxit fram genom åren och där har funnits utrymme för ungdomstid, bröllop, barndop... men också begravningar där vi tillsammans delat sorg och förlust. Nu skingras vi för vinden men min förhoppning är att nybildade "Enskede Kammarkörs vänner" ska fortsätta med reunion i musik men också andra begivenheter!❤️🎶

Bakom varje sten ett Lifsöde...

I helgen besökte vi våra vänner Anna-Lena och Pelle i Göteborg. En härlig upplevelserik helg dår syrenerna doftade och solen sken oavbrutet!! Anna-Lena arbetar som organist bl.a i Jonsereds och Partille församling och på söndagen deltog vi i en högmässa i Partille kyrka.

En kyrka från 1200-talet som visserligen genomgått tillbyggnad och reparationer men som andas kulturhistoria av rika mått. Nedanför kyrkan rinner Säveån med fina promenadvägar.

Själv vandrade jag runt på kyrkogården med sina gamla gravplatser och kunde ta del av olika livsöden via QR koder som kunde kopplas till min Iphone. Alla berättade om olika män !! och hur de hamnat just här, och även om deras hustrur och barn nämndes vid namn fanns det ingen berättelse om någon kvinna... Men så hittade jag denna gravsten... "HÄR FÖRVARAS DETT FÖRGÄNGELIGA AF MADEMOISELLE HEDVIG WESTRING FÖDD I GOTHELS (?) D 28 APRIL 1781 DÖD DÄR SAMMASTÄDES DEN 17 DEC 1810 "I UNGDOMEN HAR JAG FÖRLORAT DETT JORDISKA LIFVET MEN DÄRIGENOM HAR MIN ODÖDELIGA SJÄL VUNNIT LYCKSALIGHETENS OFÖRGÄNGELIGA LIF." WERLDSWANDRARE SKÅDE BLÅTT RUBBA EJ DENNA STEN Vem var denna mademoiselle Hedvig? Dog endast 29 år gammal...samma år som Napoleons marskalk Jean-Babtiste Bernadotte blev kung av Sverige... barnsäng kanske eller lungsot, en vanlig sjukdom...hur var hennes uppväxt, hennes drömmar och förhoppningar... Önskar att det suttit en QR kod bredvid denna sten också, men jag tänder ett ljus till hennes minne.

Ett nytt decenium har börjat...

Sol och regn...ett riktigt aprilväder men just nu skiner solen och himlen klarnar upp. Jag sitter omgiven av blommor, vackra kort och en häftig ballong som ser ut som vindruvor! På den största ballongen högst upp står det Grattis Margareta! 80 år...Ja det är sant...en märklig känsla att nu ha uppnått denna höga ålder...att jag är 80...märkligt! Min familj bjöd mig på en fantastisk FEST, underbara vänner gav mig vackra blommor, sjöng och spelade, höll fina tal,"dränkte" mig i champagneflaskor och fina viner, skickade sms och mejl...mina underbara barn höll tal och fick med sig alla övriga i min stora härliga brokiga familj på en nyskriven sång som även gästerna deltog i! Och sedan dansade vi, fortsatte dricka gott vin, dansade...💃🕺

Dagen började så bra med min man Christer i morgonrock och fluga!!, "Nu sjunger vi alla tillsammans" sade han plötsligt och slog ut med armen! Jag förstod direkt vad han menade; där "stod" mamma, pappa, min älskade farmor och några andra goda vänner...också sjöng de "Ja må hon leva..." Sedan var det körövning inför EKKs körresa till Montenegro i början av juni och det var så härligt att få sjunga våra vackra sånger, som jag nu nästan kan utantill! Blev "överraskad" av ånyo "Ja må hon leva..." och en fin blombukett av mina älskade körvänner.

Ja sedan hem sätta på sig finklänning och måla läpparna och ladda inför kvällen...Fylld av värme och kärlek från alla börjar nu mitt nya decenium och jag tänker LEVA och ta till mig av det livet bjuder så länge jag förmår och kan. Min brorson har förövrigt lovat bli min PT om krämporna blir för svåra! och Sofia finns ju alltid! Är väldigt medveten om hur bra jag har det, hur priviligerad jag är och jag är oändligt tacksam.🙏

^

Var ljus över griften...🎶

Påskdagens första psalm börjar så! Kanske har jag använt denna rubrik i tidigare blogg, men vad gör det? Det är en vacker psalm och det påskdagen vill förmedla är att nu övervinner ljuset mörkret. Jag gick in i kyrkan i Salernes, den större byn nära vår, för att delta i mässan. Stor ganska kal kyrka med statyer av olika helgon och ett långsmalt färgat glasfönster framme i koret med det höga stenvalvet ovanför. Utanför pågick söndagens marknad men kyrkan var i stort sätt fullsatt med gamla och unga, småbarn med kli i benen som slet sig loss i bland och så två korgossar som assisterade prästen med rökelsekaren. Jag förstod nästan ingenting!! Ja jag vet ju vad det handlar om men prästen talade i mikrofon och akustiken gjorde att rösten blev bullrig och otydlig. Sedan sjöng man som vi gör i vår mässa, växelsång mellan präst och församling och en hel del på latin, och där kunde jag hänga med eftersom vi i kören sjungit många körverk som ofta är på just latin. Bönen Fader Vår sjöngs med en melodi som jag också sjungit med min kör och flera i församlingen sjöng i stämmor. Vackert! Ute sken solen varm och kommersen var i full gång på torget. Salernes är nog min favoritmarknad! Enkel och folklig och mindre turistisk än Cotignacs. Mycket färdigmat att köpa, doft från kryddstånd, ostar av alla de slag också alla blommor som väntar på att bli planterade. Roligt att sitta med en kaffe och en croissant och titta på folk...man tröttnar aldrig!! Ja, jag har det så bra...ljuset är tillbaka...men inte överallt...tankarna går till kriget i Ukraina...inte så fruktansvärt långt härifrån kämpar, dör människor...Visst får man glädja sig åt det som livet bjuder, njuta av solen och ljuset men skuggorna finns där och påminner om att allt är inte att ta för givet. Dock Påsken är hopp och ljus så en riktigt Glad Påsk till alla🐣🐥

Var sak har sin tid...konsten att släppa taget och gå vidare...

Idag är det 6 mars. Ute typisk marsdag med gråmulen himmel, spritt snötäcke där grästuvor tittar fram mellan isfläckar. Våren nalkas... Ligger på soffan och försöker läsa men känner mig trött och okoncentrerad, avskalad är ett ord som kommer för mig. Igår hörde jag det första fågelkvittret när jag gick till kyrkan och Enskede Kammarkörs avskedskonsert med efterföljande körfest i Årstas församlingssal. Gamla körledare var inbjudna bl.a mina bästa Eva och Anna-Lena. Det var en sorgens och ett vemodets dag. Ett avslut på en viktig epok i mitt liv, där torsdagarna varit "heliga" och familjedagar och ledigheter många gånger fått anpassa sig efter körens konserter, körresor och körinternat. Fantastiska år, för min del 37 år. Visserligen har vi kvar vår körresa i Juni till Montenegro med inlagda körövningar resten av våren, och den nybildade kören Cecilia börjar snart sin verksamhet med träffar var fjortonde dag; på dagtid...vilket innebär att de som jobbar inte kan vara med. För dem blir det nu ett sökande efter nya körer eftersom församlingen för många inte kan erbjuda fullgoda alternativ. Nybildade kammarkören i Årsta har inte erbjudit några av våra duktiga sångare någon plats vilket skapat ett berättigat missnöje och frustration. Jag förstår dem men orkar inte redogöra för alla om och men och varför som förevarit. Dessutom är jag inte tillräckligt insatt i allt, hur man tänkt och resonerat... säkerligen med goda och viktiga intentioner men mycket har varit otydligt och grumligt. Det blev hursomhelst ett fint avslut. Fick en klump i halsen då vi sjöng Irish Blessing "..and until we meet again.." tryggt omsluten av mina kära körvänner som har betytt och fortfarande betyder mycket för mig. Man kände verkligen att kören stod på tå och David såg nöjd ut. Kyrkan var full av gamla körsångare som David bjöd fram att sjunga med i vår avslutningssång Rejoice. Mäktigt! Min Christer höll ett litet tal om vad kören även betytt för honom vilket uppskattades. Han undvek inte heller att nämna att det inte varit lätt och att vissa saker kanske också blivit fel, men han gjorde det på ett fint sätt och de flesta förstod vad han menade. I Årsta var lokalen vackert smyckad, god buffe, gott i glasen och fina tal. Även jag talade om vad kören och de olika körledarna betytt för min musikaliska resa...mycket finns att tillägga men jag ser körresan som ett riktigt avslut så där vill jag återkomma både till David och kören. Lyssnade på ett program på radion "Tankar för dagen" med Patricia Tudor Sandahl. Hon talade om att kunna avsluta något. Vad svårt det kan vara att släppa taget och gå vidare. Det gäller ju i mycket och kan vara både fysiskt och psykiskt. Och det är också viktigt att avslutet blir så bra som möjligt. Att man förstår varför även om det kanske drabbar en själv. Ett avslut kan öppna nya dörrar med nya möjligheter och utmaningar, men det är viktigt att få sörja att tillåta sig känna tomheten för att sedan kunna fylla den med något nytt. Var sak har sin tid som ordspråksboken säger, låter kanske som en klyscha, men är sant.