Var sak har sin tid...konsten att släppa taget och gå vidare...

Idag är det 6 mars. Ute typisk marsdag med gråmulen himmel, spritt snötäcke där grästuvor tittar fram mellan isfläckar. Våren nalkas... Ligger på soffan och försöker läsa men känner mig trött och okoncentrerad, avskalad är ett ord som kommer för mig. Igår hörde jag det första fågelkvittret när jag gick till kyrkan och Enskede Kammarkörs avskedskonsert med efterföljande körfest i Årstas församlingssal. Gamla körledare var inbjudna bl.a mina bästa Eva och Anna-Lena. Det var en sorgens och ett vemodets dag. Ett avslut på en viktig epok i mitt liv, där torsdagarna varit "heliga" och familjedagar och ledigheter många gånger fått anpassa sig efter körens konserter, körresor och körinternat. Fantastiska år, för min del 37 år. Visserligen har vi kvar vår körresa i Juni till Montenegro med inlagda körövningar resten av våren, och den nybildade kören Cecilia börjar snart sin verksamhet med träffar var fjortonde dag; på dagtid...vilket innebär att de som jobbar inte kan vara med. För dem blir det nu ett sökande efter nya körer eftersom församlingen för många inte kan erbjuda fullgoda alternativ. Nybildade kammarkören i Årsta har inte erbjudit några av våra duktiga sångare någon plats vilket skapat ett berättigat missnöje och frustration. Jag förstår dem men orkar inte redogöra för alla om och men och varför som förevarit. Dessutom är jag inte tillräckligt insatt i allt, hur man tänkt och resonerat... säkerligen med goda och viktiga intentioner men mycket har varit otydligt och grumligt. Det blev hursomhelst ett fint avslut. Fick en klump i halsen då vi sjöng Irish Blessing "..and until we meet again.." tryggt omsluten av mina kära körvänner som har betytt och fortfarande betyder mycket för mig. Man kände verkligen att kören stod på tå och David såg nöjd ut. Kyrkan var full av gamla körsångare som David bjöd fram att sjunga med i vår avslutningssång Rejoice. Mäktigt! Min Christer höll ett litet tal om vad kören även betytt för honom vilket uppskattades. Han undvek inte heller att nämna att det inte varit lätt och att vissa saker kanske också blivit fel, men han gjorde det på ett fint sätt och de flesta förstod vad han menade. I Årsta var lokalen vackert smyckad, god buffe, gott i glasen och fina tal. Även jag talade om vad kören och de olika körledarna betytt för min musikaliska resa...mycket finns att tillägga men jag ser körresan som ett riktigt avslut så där vill jag återkomma både till David och kören. Lyssnade på ett program på radion "Tankar för dagen" med Patricia Tudor Sandahl. Hon talade om att kunna avsluta något. Vad svårt det kan vara att släppa taget och gå vidare. Det gäller ju i mycket och kan vara både fysiskt och psykiskt. Och det är också viktigt att avslutet blir så bra som möjligt. Att man förstår varför även om det kanske drabbar en själv. Ett avslut kan öppna nya dörrar med nya möjligheter och utmaningar, men det är viktigt att få sörja att tillåta sig känna tomheten för att sedan kunna fylla den med något nytt. Var sak har sin tid som ordspråksboken säger, låter kanske som en klyscha, men är sant.