Franska kort 6

Sjunger och övar på  Mozarts "Requiem" på terassen! Om några veckor ska vi tillsammans med Årsta kammarkör sjunga den i vår kyrka i Enskede. Underbar musik, älskad också av publiken och ofta spelad runt om i hela världen. I solen sitter jag, följer noternas rörelser och inom mig hör jag tonerna. Jag har sjungit den så pass många gånger att det mesta sitter där och vissa partier kan jag utantill. De flesta känner nog till att Mozart aldrig slutförde sitt verk utan det var en av hans elever Süssmayr som gjorde det på uppdrag av Mozarts hustru Constanze. Och i verkligheten var det inte heller en okänd uppdragsgivare som i mörka natten maskerad kom med sin beställning (som i filmen "Amadeus") utan vad man tror sig veta en baron som ville ha ett requiem för sin hustru där han själv skulle anges som kompositör. Hursomhelst skrevs verket på Mozarts dödsbädd och har på så sätt blivit Mozarts egen dödsmässa. Att få vara med och sjunga denna fantastiska musik är en ynnest.

Franska kort 5

Vad roar man sig med när vädret hela tiden visar ombytligt humör! Jo, man går på marknader, sitter på café och tittar på folk! Paraplyet ligger på sidan för säkerhets skull och jackan åker av och på allteftersom solen lyser! Ingen marknad är den andra lik, alla har sin speciella atmosfär och nu när de flesta turisterna har försvunnit verkar priserna ha sjunkit och kommersen är mer franskt vardagslik! Jag har flera marknadsfavoriter och en är marknaden i Salernes.  En vanlig fransk by, känd för sitt vackra kakel (tidigare låg här 15 kakelfabriker) och inte särskilt turistisk. Här är tempot just nu avslappnat. Duvor spankulerar omkring bland löven och man behöver inte vänta länge på sin café crème! En annan är marknaden i Aups, en fin by, känd för sin tryffel,  där vi tycker om att flanera omkring på de smala gatorna när vi inhandlat det vi tycker oss behöva!! Sedan har vi vår egen by! Här känner vi förstås oss mer hemma och då och då dyker ett välbekant ansikte upp som vi hälsar på! Bonjour! Jag förstår mer och mer vilken betydelse marknaden har för byns sociala liv. Här kan man åtminstone en dag i veckan träffas, utbyta nyheter, skvallra lite och hålla sig ajour med vad som händer! Vanemänniska som man ofta är går man till samma försäljare av olika varor och så etableras så småningom en relation vilket skapar en slags igenkännande trygghet och tillhörighet. Så även för oss, vi som bara är här en kort tid, blir igenkännandet en bekräftelse på att vi också är med i gemenskapen! Om än bara tillfälligt….

Här finns något för alla vädertyper! och smaker! 

Någon tyckte jag var fin! Här är svaret!!

Franska kort 4

Långlunch! Mycket bättre än middagar i mitt tycke. Att sitta länge, äta gott, småprata och sedan dra sig hemåt för att i lugn och ro smälta maten, kanske slumra in en stund. I går åkte vi upp till Sillans la Cascade, en pytteliten by vars turistattraktion är vattenfallet några kilometer in i skogen. Här ligger restaurangen Le Pins, som när vi kom hit för massor av år sedan kallades "chez Gertrud" eftersom ägaren hette så. Då låg matsal och hotelldel i samma hus och matsalen var precis som jag tyckte en fransk matsal skulle vara! En stor öppen spis i mitten av salen, tunga röda gardiner med vit voile i fönstren, vita dukar på borden, silverbestick och tunga vinglas…allt andades gammaldags "bourgeois",  hemtrevlighet! ( Och man åt alltid gott och vällagat!) Sedan kom nya ägare. Matsalen blev plötsligt helvit, ut med det tunga, mörka, in med ljus och modernitet…tja, vi åt där någon gång men stämningen var försvunnen. Och sedan ytterligare ägare och alla försökte sätta sin prägel. Vi var ganska trogna några år trots allt tills Christer blev magsjuk efter en råbifflunch och sedan var det stopp ett tag. Men nu prövade vi igen! Några vänner sa att allt var mycket bättre nu och det stämde! Matsalen är omgjord till kök och restaurangen ligger numera ute på terassen som fått tak! Vita dukar, som det ska vara, "silverbestick" och uppvärmda tallrikar. Sparsmakad inredning men ändå ombonat!
Runt oss stillsamt sorl från gäster, en katt har förirrat sig in och vid bordet bredvid firar farmor eller mormor födelsedag med barn och barnbarn! Solen tittar fram då och då och mätta och belåtna åker vi hem. Jag älskar långluncher!

Även långa frukostar är härligt!

Franska kort 3

Nu är lugnet efter stormen. Det är alldeles tyst utanför dörren. Det är som om hela landskapet håller andan. Inte ett blad rör sig på träden, vattendropparna på terassens vinranka hänger tunga utan att falla ner. Jag vaknade till åskans mullrande i natt efter att precis ha börjat interjuva vår nya kulturminister om ordet förlåtelse!! och vikten av att inte lämna en konflikt utan försök till lösning (jag tyckte jag var en mycket välformulerad interjuvare! Den egentliga journalisten satt blek och svarthårig bredvid och lät mig föra talan…) Nu hann jag aldrig få något svar eller också var ovädret svar nog!
Turligt för vinbonden har de sista dagarna varit soliga så igår rullade den sista traktorn i väg till kooperativet med resten av druvorna. Ju längre druvorna får sitta kvar, ju sötare blir de och ju starkare blir alkoholhalten!
 Som hela naturen får nu vinåkern vila. Hösten är verkligen här och det  sprids ett lugn över livet. Också vi drar oss lite tillbaka…inga tidningar, ingen TV…det är skönt att släppa taget om alla måsten om allt som man bör ta del av. Genom min bloggvän Eva fick jag reda på att nobelpriset i litteratur gått till en fransk författare Patrick Modiano från Elisabeth Grates lilla förlag! Jag har träffat henne några gånger och en gång kom hon tillsammans med författaren Claude Kayat till min bokhandel. Han är född i Tunisien, har bott i Frankrike men lever numera i Sverige. Han talade om sin bok "Den arabiske juden", som handlar om hans liv. En spännande författare och lika spännande ska det bli att läsa den nya nobelpristagaren!  Någon direkt reaktion på denna nyhet har jag inte märkt här i vår lite just nu sömniga by men dock var det en kund hos min frissa som visste!  Slår mig att vi så ofta tror att Sverige alltid hörs i världsbruset….Sedan har ju den fantastiska flickan Malala fått delat Fredspris vilket ger mig förnyat hopp om världen! Så helt borta är vi inte från verkligheten!

Höstfärger

Dimman lättar och det ljusnar över vin och olivfälten

Franska kort 2

I går åkte vår vän iväg med bagageluckan full av vinboxar och olivolja! Allt inköpt för att distribueras till familj och vänner! Vi har haft fina dagar och med hjälp av honom kom äntligen vår maffiga "Tiger" på plats! "Tigern" har stått undanstoppad i många år utan att vi funnit någon bra plats för honom och så äntligen hittade vi den och där sitter han/hon nu! Ingen uppstoppad variant utan ett tryck på tunt sidentyg, mycket speciell! Till avskedsmiddag gjorde vår vän en förrätt på apelsiner som han bjöd på flera gånger under de år han bodde granne med oss och den var lika uppfriskande god som jag minns den, så här kära vänner får ni receptet!

Orange à la Horst!

Beräkna till 4 personer

Skala bort allt vitt på 4  apelsiner och skär i tunna skivor och lägg på fat,
Juicen som bildas häll i en skål, tillsätt lite olja, oliv/raps/solros, och lite vinäger(vit)
Verkligen finhacka en tesked fänkål samt en tsk färsk rosmarin också mycket finhackad
Blanda i juicen
Häll juiceblandningen över apelsinskivorna
Garnera med vit lök i skivor och fänkåls"blad" alternativt dill

Bon Appetit!

Franska kort 1

Frukost på vårt favoritställe. Det är marknadsdag i byn, men en betydligt mindre marknad än på sommaren. Vi kan lugnt köpa vår grillade kyckling utan att förbeställa och croissanterna är inte slut när vi kommer till boulangeriet. Många butiker är stängda för säsongen, och en del ser vi har upphört. Krossade drömmar kanske, men nästa vår kommer nya förhoppningsfulla… Våra hårfrisörer finns kvar så nu ska både Christer och jag bli fina igen! När vi kom i söndags var vår vän fiolbyggaren här så vårt lilla hus var öppet, utvädrat och välkomnande och på bordet stod ett helt fång med solrosor, som han vet att jag älskar! Dessutom en flaska olivolja från en närliggande by känd för sin goda. Tyvärr fick vi reda på att detta år är en katastrof för just olivskörden. En illasinnad insekt har gett sig på olivträden och detta innebär att oliverna torkar ihop och faller av. Detta gäller i hela regionen så nu blir olivoljan härifrån guld värd! Som i Sverige har vädret varit soligt och vackert under september, men nu tumlar åskvädren in så för oss blir det ömsom vin omsom vatten! Åtminstone några dagar till, men när solen skiner är det underbart varmt, upptill 25 grader och då passar vi på att ta oss ett dopp i poolen! I går kväll bjöd vår vän på Boeuf de Bourgogne med gott rödvin till och jag sprang ut och norpade några vindruvsklasar från den ännu inte skördade vinåkern till efterrätt!  Goda och söta!

Att läsa om….

Brukar ni läsa om böcker ni läst för länge sedan? Jag kan säga att jag gör det inte ofta. Det finns dock några som jag återkommer till ibland, böcker som ger mig "näring" på vissa plan, samt förstås Agatha Christie deckare som jag läser om varje sommar! Det är något så skönt välbekant och tryggt att krypa in i hennes engelska små byar med tedrickande damer och jag kommer dessutom aldrig ihåg vem som är mördaren!
Nu i vår bokcirkel valde vi en bok som kom ut på 70-talet och som en del nu anser vara en klassiker. "Paradistorg" av Ulla Isaksson.  Det är som att läsa en Ingmar Bergman film fast med ord, så sceniskt är den upplagd och Ulla Isaksson samarbetade också med Ingmar Bergman. Skrev flera manus till hans filmer bl.a "Jungfrukällan"och "Nära livet" den sistnämnda baserad på en novell av henne själv. Med sin man författaren Erik Hjalmar Linder skrev hon två böcker om Elin Wägner och hennes sista bok, (hon avled 2000)  kom ut 1964. Den handlar om hennes man och hans Alsheimersjukdom,  "Boken om E" som också blev filmen "Sången om Martin". Boken grep mig mycket och den djupa sorg som genomsyrar den. Tragiken i att en älskad människa,  plötsligt vänder sig ifrån en…
När jag  nu läser "Paradistorg" igen känner jag en svag doft av "la vie passé" men berättelsen om Katha och hennes familj på sommarstället "Paradistorg", där det mesta krackelerar i den jordgubbsdoftande sommaridyllen,  skulle kunna hända även i dag och gör det säkert också och frågan om vad vi gör med/mot våra barn är lika viktig, om inte viktigare, nu på 2000-talet. Dessutom beskriver hon den svenska sommaren på ett sätt som får det att dofta av blommor och färskpotatis!