Askonsdag med fågelsång

Fåglarna sjunger farmor, säger lilla E då jag går med henne till dagis. Ja, det gör de verkligen trots snödrivor och snötunga buskar och trän. Vi är på rätt sida av året, och även om solen lyser med sin frånvaro! kommer ljuset mer och mer! Idag börjar enligt traditionen fastan, som ska pågå 40 dagar fram till Påsk. Det är nog inte många som tänker på det längre,  men i kyrkan tecknar man fortfarande vid askonsmässan ett svart sotkors i pannan på deltagarna. Det  ska minna om vår förgänglighet. Förr i tiden hällde man aska över de som skulle göra botgöring, och sedan togs de inte upp i kyrkan igen förrän till påsken. Härav uttrycket "i säck och aska!" Vi fastar ju inte längre men jag tycker att det ändå kan vara viktigt att tänka till lite extra på hur bra vi har det här i Sverige. De flesta av oss får äta sig mätta och vi omger oss med ett enormt överflöd både av mat och prylar. Fastetiden ger ju också en anledning både till begrundan av vårt timliga men också vår möjlighet att dela med oss till andra. Muslimernas Ramadan är ju en sådan månad,  som dessutom fortfarande har en stor, levande betydelse. Kyrkan delar ut små sparbössor att ha på bordet som en liten påminnelse.  Lite småslantar då och då kan bli till en get eller ett träd...ingenting är för litet!

"Härlig är musiken..."

Att sjunga i kör innehåller så mycket! Dels att få sjunga förstås men också att tillsammans med sina medsångare i de bästa stunder skapa musikaliska upplevelser även för andra. Det är mycket övning för att resultatet ska bli bra, så under de timmar man träffas i veckan blir inte mycket tid för umgänge på ett mer personligt plan. Men då har vi körhelger och körresor! Förutom övning och konserter blir nu tid för skratt och glam och prat om allt mellan himmel och jord, och kanske också en liten sväng om då och då! Jag kommer just från ett sådant körinternat där vi tränat flitigt bl.a på Steve Dobrogosz "Mass", som vi ska framföra i Enskede kyrka den 24 mars. God mat och kaffestunder ingår givetvis och under middagen frestar vi andra gästers tålamod med ett evigt sjungande!! Men igår kväll hände något speciellt. Ett gäng med damer var de enda gästerna jämte oss och de talade teckenspråk. Bra tänkte vi! Nu kommer vi inte att störa. Mot slutet av middagen frågade de vår körledare om vi kunde sjunga tillsammans!!! Det visade sig att damerna tidigare varit körsångare men p.g.a allvarliga hörselproblem tvingats sluta. Nu ville de sjunga tillsammans med oss "Härlig är jorden" men på sitt vis.

Staty av musicerande man från Kykladerna ca 2500 f.kr

Så ställde de sig framför oss och med sina händer och armar samtidigt koordinerade tecknade de verserna som vi sjöng. Det blev en märklig upplevelse, så vacker och rörande och psalmen fick en helt ny dimension. Jag har skrivit det tidigare, men det tåls sägas igen, Musiken känner inga gränser!

Drömmar om Normandie

Millesgården en vinterdag. Vacker också snötäckt med Carl Milles fantastiska skulpturer. Här är det underbart att vandra speciellt kanske på våren och höstkanten då trädgårdarna står i sin blomning men även nu i vinterskrud är det rofyllt och inbjudande. Vi är här för att titta på den nyöppnade utställningen "Målare i Normandie. Underbara impressionister" som pågår till den 26 maj. Många var de konstnärer som drog upp till Normandies kuster för att måla och här umgicks man bland fiskare och bönder men också med turister, som nu i slutet av 1800-talet började komma, ofta från England. Det är en "liten" fin utställning med ett 70-tal tavlor, så man har tid att gå runt flera gånger. De flesta tavlorna är små, precis lagom stora för att kunna säljas till dåtidens hugade spekulanter och det är främst naturen, havet i dess olika skiftningar som skildras. Det impressionistiska sättet att måla växte ju fram under denna tid med företrädare som Monet, Renoir och Corot, vilka har med några små verk, men det finns även verk både från tidigare och senare perioder av mindre kända konstnärer.  Den som jag upptäckte och blev extra förtjust i var Eugéne Boudin (1824 - 1898) som också introducerade Monet i frilutsmåleriet. Badlivet började också utvecklas och bland fina damer kunde det gå till så här! En badhytt på en vagn drogs ned till strandkanten av hästar, och i den klädde sig damen i lämpliga plagg, för att sedan öppna dörren och med hjälp av en betjänt kliva ner i vattnet och doppa sig! Sedan var det bara att kliva in igen och klä på sig!

När man sett sig mätt kan man också besöka det trevliga cafeét, som har en fin lanthandel, och äta något. Vi tog in en charkuteritallrik från Normandie med en jättegod camembertost. Hade varit gott med en calvados till men det får anstå till en annan gång!

Dieppes strand (Jaques-Emile Blanche)

Näthatet så vidrigt och skrämmande

Ni missade väl inte Uppdrag granskning i går och programmet om hatet mot framförallt kvinnor på nätet? Jag har aldrig riktigt förstått hur utbrett det är även om jag tidigare läst om förföljelser och kränkningar mot personer på nätet. Men vidden av hatet, av hoten och de råa sexistiska anspelningarna var för mig helt nytt och så även för många med mig tror jag.  Kanske beror det på att man varit ganska tyst om detta. De drabbade har inte alltid velat tala om det och många har också vant sig vid den hårda ofta kränkande tonen på nätet. Men nu träder flera mediakvinnor fram och  läser upp det ena vidriga mejlet efter det andra men det är inte bara kända kvinnor som drabbas utan  vanliga kvinnor, som du och jag,  här i programmet en som på HMs hemsida kritiserade en tröja med en bild av en sångare som varit straffad för sexualbrott. En ung kvinna som bara ville starta en diskussion om något som hon finner väsentligt. Så modigt av henne och de andra kvinnorna att ställa upp. Därför är det så viktigt att vi börjar tala om detta högt och inte tystnar eller låter oss styras av rädsla.  Det finns mycket att säga både om HMs och polisens agerande men också vad det opersonliga nätet får frustrerade människor att säga och utrycka av hot och kränkningar, något som de flesta säkert inte skulle göra om man möttes ansikte mot ansikte (vill jag tro i alla fall). Nuvarande lagstiftning hänger inte med riktigt om jag förstod rätt, men förhoppningsvis kommer lagar som kan stoppa och förhindra. Se programmet på SVT play och läs även Ewa Swedenmarks blogg, "Tystna inte, vi är så många fler än hatarna", du finner hennes blogg i min marginal!

Idag kunde jag inte hålla mig längre!

 Jag gick till Gamla Enskede Bageri och köpte min första semla för året fast det enligt gammal tradition inte får göras förrän nästa tisdag! Men som med surströmming och kräftor så gäller inga speciella datum längre utan nu är det fritt fram ända fram till påsk! Att äta semla har sitt ursprung från medeltiden då vi var ett katolskt land och man ville frossa innan fastan började inför påsken.  Sedan har ju "bullen" utvecklats till att bli vad den är i dag, en fin vetebulle (simila betyder vetemjöl på latin) med mandelmassa, grädde och ett florsockerpudrat lock! Semlan kallas också fettisdagsbulle och hetvägg, det sistnämnda är när man äter den i varm mjölk, något som också är ganska gott. Ni minns väl , detektiven Ture Sventon, som var en riktig temmelfanatiker och så har vi ju stackars kung Adolf Fredrik som dog en kvalfull död när han avätit en semla. Dock hade han inmundigat en större måltid innan! Han dog den 12/2 1771 och i år infaller hans dödsdag just på fettisdagen! Semlan finns t.o.m avbildad på en målning från 1250 som finns i en dansk medeltidskyrka.

Hursomhelst jättegod är den! Mums!!

"Jag är en liten kanin..."

Vaknade i min egen säng! Ingen liten "kanin" som tittade in genom dörren och inga katter som jamade runt benen för att få mat! I flera månader har jag varit så nära Agnes och Elsa Dolly att det känns ovanligt att kunna sitta och läsa tidningen och det är helt tyst! Från 180% till 0! Underbart att få vara tillsammans men också skönt att komma in i sin egen vardagslunk, det behöver både de och jag. Nu ska jag ta det lugnt, försöka låta bli att fylla dagarna med aktiviteter utan bara låta vara... något som jag tyvärr har svårt för. Mer motion står också på agendan...som alltid!! När man är med underbara Elsa Dolly är det alltid något som fastnar speciellt i minnet! Denna gång är det Barbapappa! Nästan varje dag när de bodde hos oss såg vi på videobanden med dessa "goa och snälla", och efter varje litet avsnitt sa Elsa Dolly, "det kommer mera"! Och till sin lycka hade hon Barbapappa hemma i Tromsö och sedan kompletterade jag och morfar med de andra i familjen! Vilken glädje! och hela tiden lekte hon med de mjuka figurerna som också skulle sova i hennes säng. Jag kan se henne sitta i vårt TV-rum och säga, "kom momo, Barbapappa"!

Femtio nyanser...nja...

Nu har jag läst "50 nyanser av honom " av E L James, ja, slutet skummade jag eftersom jag lånat boken av Agnes och i morgon reser jag tillbaka till Sverige. Vad ska jag säga? En av de mest lästa böckerna någonsin, miljontals, företrädsvis kvinnor, har läst den och nu är jag en av dem. Egentligen hade jag ingen lust från början men så svarade författaren Linn Ullman, som besökte TVprogrammet "Babel "på en fråga om hon skulle läsa den, att ja, man bör väl göra det eftersom den tilltalar så många kvinnor och man blir då naturligt nyfiken och vill förstå varför.
Kan jag svara på det nu? Förutom sexet som skildras mycket ofta och ingående är personerna som klicheér på prinsen och prinsessan. Han, otroligt snygg med en läcker figur, smålockigt hår, spelar piano som en Gud, är pilot med eget plan,  gillar opera men även Sinatra, rik som ett troll, framgångrik företagsledare med socialt patos....och hon den oerfarna oskulden, lite charmigt klumpig men ack så vacker med sitt  långa hår, där lockarna ostyrigt tittar fram när hon sätter upp det, klarar av universitetet med glans, intelligent och med skinn på näsan trots sin osäkerhet. Ja, ni hör själva, visst är det "Mitt livs novell" eller "Hjärtebiblioteket"som får en renässans. Men det inser nog de flesta, så det är sexet som lockar förstås.
Det finns inte mycket bra porr, såvitt jag vet, för kvinnor som också är skrivet av kvinnor. Jag minns "erotiska noveller" från 70-talet där flera var skrivna av kvinnor men annars är jag novis på området. Här är det inte vaniljsex (ett för mig nytt ord) som skildras utan sexualitetens mörkare områden, det farliga, där olika redskap används för att bl. framkalla olika fysiska upplevelser, att tänja på gränser, att spela med underkastelse respektive dominans.  Kanske är det detta som lockar. Jag tror att mannen och kvinnans sexuella preferenser är olika men obs! likvärdiga och inom det intima området gäller nog inte samma "lagar" som att diska eller hämta barnen på dagis. Blev jag pirrig då? Nej tyvärr skulle jag vilja säga även om vissa sexskildringar är häftiga. Säkert tilltalar boken mer en yngre generation än min, som är uppväxt under en prydare tid( även om mycket hände under 70-talet), och som jag förstår har det kommit ytterligare två delar så Miss Steele kommer säkert att bota Mr Grey från hans demoner och allt kommer sluta lyckligt, som i sagan!