Vårt dagliga bröd...

Vår by har tre boulangerier. Varje morgon är de fulla av kunder som köper "restaurant" (stora kraftiga baguetter) vanliga baguetter, boule (runda bröd), ficelle (små smala) etc..ofta också croissant eller pain au chocolat som vi ofta gör. Trots att man annars handlar det mesta i vanliga butiker eller supermarché är boulangeriet hjärtat för de flesta fransmän. När man kommer på morgonen doftar det underbart genom dörren och varm, både i hjärtat och i handen, går man i väg med sitt bröd. Aldrig i en kasse utan i handen eller under armen. Jag har aldrig hört talas om eller sett att en fransman bakar själv som vi gärna gör i Sverige, även om bagerier börjar växa upp även hos oss. Men det blir aldrig samma sak. Den minsta by kan sakna det mesta men aldrig sitt boulangeri! Jag tänker på det här med bröd...Bröd och vatten säger man ju när man tänker på det mest fundamentala i livet. Jesus förvandlade brödet så att det skulle räcka till många och själv symboliseras han i nattvarden av bröd. Horst berättade att under och efter kriget fanns det sällan riktig mat på bordet. 4 små barn, alltid hungriga, och en mamma som var änka med allt ansvar. En dag kom hon hem med ett halvt bröd som hon fått av någon. Det delades upp i 4 små bitar, själv var hon utan. Min älskade farmor Agnes bakade bröd till fåglarna varje vecka. När hon var försenad satte de sig på fönsterblecket och knackade! Så mitt förhållande till bröd är både lekamligt och andligt!

Aioli

Aiolo är ju som de flesta vet en fransk majonnässås gjord på bl.a vitlök och olivolja. Mycket god och ingår i Moules frites (vinkokta musslor med pommes frites) som jag alltid äter här när tillfälle ges! Men Aioli är också namnet på en provencalsk maträtt, som består av potatis, haricot vert, ägg, musslor i bland, blomkål, morötter, rödbeta och så fisk som tillreds av torkad och saltad kabeljo och så naturligtvis mycket aioli! Det är mycket vanligt med torkad fisk i Medelhavsländerna och var så även i Sverige förr i tiden. I Norge är det fortfarande vanligt och när man reser där kan man se långa hässjor med torkad fisk lite här och var efter kusten. Lutfisk är väl det närmaste vi kommer i Sverige och det äts ju inte så ofta. Nåväl i går bjöd Horst oss på lunch på Modern Bar i byn. Här serverar man varje onsdag Aioli och man måste beställa dagen innan. Hungriga bänkade vi oss! Det var inga dåliga portioner som serverades! Tvärtom! för mig hade hälften kunnat räcka, men man må betänka att här äter också många som har hårt arbete och som kan behöva mycket mat. Det var i alla fall mycket gott! I morse reste så vår vän och nu är vi ensamma några dagar innan nästa besök. Skönt med lite andrum.

Språkförbistring!

I går kväll bjöd vi in våra omtänksamma och rara grannar på en apéretif. De är fransmän och bor här året runt till glädje för oss! De öppnar upp och luftar vårt hus när det regnat mycket och varje gång vi kommer finns det vin, vatten och mjölk i kylskåpet och på bordet skorpor och hemlagad confiture och ett fat med någon frukt. Jag hade dukat upp med pizzabitar, oliver och anchoiade (en slags sardellröra) och vi skålade först i ett mousserande Alsacevin. De pratar bara franska (hon lite engelska) och konversationen var till en början mycket enkel om vardagliga ting. Horst fanns ju också med och kunde översätta i bland. Men sedan tog det fart! Vi kom in på politik och då vet ju alla hur det går! Här fanns både höger och vänster och franskan började smattra som K-pistar och armar flaxade i luften. Det var inte längre lätt att hänga med och när Christer och jag försökte uttrycka våra kloka och insiktsfulla åsikter på vår hackande franska tittade våra gäster medlidsamt på oss. Det var mycket frustrerande eftersom både Christer och jag anser oss ha talets gåva och älskar att diskutera! T.o.m Horst, som har levt här i drygt 40 år hade svårt att hänga med. Det var faktiskt jätteroligt och lärorikt! Man förstår verkligen språkets betydelse för att djupare komma in i gemenskapen i ett nytt land. Så det är bara att fortsätta med franskan när vi kommer hem. Man blir aldrig fullärd!

På håret....

I dag var det nära jag missade min egen coiffeuse (hårfrissa!). Jag gick in för att boka tid och då visade det sig att i morgon far hon på en pilgrimsvandring till Compostela! Visserligen kommer hon igen innan jag far hem men vem vill gå och se ut i håret så länge!! Många vet säkert hur svårt det är att hitta någon som verkligen kan få till håret på ett nöjsamt sätt och jag är verkligen inte den som sköter om mitt särskilt ofta, men de gånger jag gjort det har jag i stort sätt aldrig blivit nöjd. Jag har gått hem och försökt kamma ur eller kamma till! Dock har min vän Pirjo lyckats få till det de gånger jag anlitat henne, men hon är ju designer och klädskapare så jag kan inte begära att hon alltid ska vara tillgänglig. Hursomhelst för några år sedan hittade jag denna lilla pärla i en gränd och resultatet blev över förväntan! Jag hade inte bara hittat henne utan hon hittade också mig!  Jag tror ni förstår vad jag menar. Sedan dess besöker jag henne varje gång jag kommer hit och de gånger när det tar lång tid, lider jag! Då försöker jag sätta upp testarna med diverse spännen men får alltid höra....vad du ser ut i håret!, har du inte kammat dig i dag....ska du inte åka till Frankrike snart...etc

Kan det vara något med att hon också är konstnär? (som Pirjo med sina kläder...) Hon målar också allt
möjligt men gärna åsnor! (detta bör dock inte tolkas på något särskilt sätt!)

Rött eller vitt?

Vårt hus ligger mitt i vingården. Jag vet inte riktigt hur gammalt det är men förmodligen byggdes det någon gång på 1800-talet som en liten "Bastide" att bo i under vinskörden. Man flyttade ut från byn, lät eventuella djur bo längst ner (vi har järnringar kvar där man band fast djuren) själv bodde man i ett rum på mellanvåningen och högst upp förvarade man hö och annat foder. Sidobyggnaderna rymde det man behövde för skörden, kärror och tunnor etc. Det fanns också enklare hus, cabanon, som endast hade en våning, oftast bara ett rum, och som påminner lite om våra lador fast de är byggda av sten. Numera är många av dessa hus omgjorda och förvandlade till sommarboende för sådana som vi t.ex! Nu nalkas vinskörden och druvorna dignar på rankorna.  Här finns blå och vita druvor och även om mycket av skörden sker med maskiners hjälp så är det väldigt vanligt också med manuell skörd. Det fordrar mycket folk under en viss begränsad tid och det är inte alltid så lätt att få tag på arbetsvilliga. Förr var det många ungdomar som åkte ner för att hjälpa till och flera blev också kvar! Kärleken....

Det ska bli spännade att se hur man skördar just på "vår" vingård. Kanske får jag möjlighet att vara med! Rött eller vitt?....här i Provence tillverkas mest roséviner, som inte är en blandning av rött och vitt vin,  utan görs av den blå druvan. En vingård här i närheten "Carpe Diem" fick guldmedalj i år för det absolut finaste rosévinet, Grande Prix d´Exellence. Passar i alla lägen! Santé!

Tournesol!

Solros på franska, vänder sig alltid mot solen... Idag fick jag ett stort fång av dessa underbara blommor av vår gode vän Horst som kommit från Bretagne för att vara hos oss i några dagar. Han är bördig från Tyskland men har levt mestadels av sitt liv här i Frankrike där han arbetat som musiker i olika symfoniorkestrar. Numera är han fiol och cellobyggare och det är fascinerande att se hur han med sina stora händer hanterar många av dessa pyttesmå verktyg som behövs för att skapa dessa speciella instrument. Just nu arbetar han på en liten barnfiol som skall levereras de närmsta dagarna. Som jag förstått har hans fioler mycket vacker klang! Kanske umgås jag med en blivande Stradivarius!

Det regnar i Provence...

Bon jour och bien venue till vårt franska hus! Att det regnar är väl inte så märkvärdigt men då ska man betänka att här har inte varit ett ordentligt regn sedan i maj! Några droppar då och då och i augusti värmebölja på 30-35 grader. Men i dag fullkomligt vräkte det ned och man riktigt såg hur jorden glupskt slukade allt vatten. Nu har det slutat och himlen börjar klarna upp, vilket ofta är fallet här. Inga långrandiga lågtryck som hos oss hemma! I går när vi kom, var det inte regn men mistralen blåste; vinden som då och då blåser ner från Rhonedalen, hård och kall,  kan pågå  en till fyra dagar ...van Gogh lär ha avskytt  den... Hursomhelst, jag utnyttjade vindkraften och hängde tvätt, som givetvis torkade i ett nafs. Så ingenting är egentligen av ondo!