Det nya Sverige?...

Vi är på julskyltning på NK jag och mitt barnbarn Elin. Runt omkring oss stojar en massa barn från olika dagis, antar jag. De pekar och skrattar och går från fönster till fönster precis som jag och Elin. Nedanför ett av fönstren sitter en kvinna, en rom som man numera säger, med sin pappmugg och med ett kort på några barn framför sig. Ingen tar särskild notis om henne, inte jag heller först, men efter en stund tittar jag på bilden av barnen på kortet. Bilder från andra barn på TV flimrar förbi. Hungriga, frusna, övergivna barn...barn i krigsområden, barn i flyktingläger...och så våra egna barn som står här glada och uppspelta inför julens alla lockelser. Visst så har det alltid varit men i och med alla dessa tiggare som numera ingår i gatubilden kommer allting mer nära. Elin ger en slant och kvinnan ler vackert. Mår jag bättre nu? Nej inte nämnvärt...är t.o.m osäker om kvinnan själv får behålla slanten eller om någon annan tar hand om den. Och är det hennes barn egentligen på bilden? Usch så cynisk jag verkar, så misstänksam. Men allt det här är så svårt och vad kan jag göra? Ge månatliga bidrag till olika organisationer...men går dessa pengar verkligen till dem som behöver dem, eller äts mycket upp av administration både här hemma och utomlands?
Vi tittar i fönstren flera gånger och sedan går vi in och tittar på den jättestora granen inne på NK. Mitt barnbarns ögon lyser...så stooor...
När vi åker hem slumrar Elin till på tunnelbanan och nästan även jag. Då kommer plötsligt en ung flicka in och sätter sig på bänken vid mittgången. Hon är välklädd med fin kappa och handväska men verkar helt borta. Mumlar osammanhängande och talar lite sluddrande. Är hon full, tänker jag och så tänker säkert också det äldre solbrända paret mitt emot. Men det luktar inte sprit, snarare verkar hon drogad. Hur gammal kan hon vara frågar jag mig 18, 19 kanske. Tänker att jag kanske ska ingripa på något sätt. Men å andra sidan har jag min lilla Elin som snusar bredvid... Efter en liten stund kommer en annan ung kvinna. "Hej jag heter..., kan någon avvara några kronor så jag kan få lite att äta..." Hon har en rejäl anorak på och ser helt ok ut. "Men inte ska väl du behöva gå och tigga, unga människa"..säger jag högt, men då har hon redan gått vidare och jag ser bara ryggen på henne. Den solbrända mannen tittar på mig och säger "Detta är det nya Sverige"... och så ser vi båda på den välklädda kvinnan som nu krupit upp i hörnet och verkar helt borta.
Den friska luften piggar upp min lilla Elin när vi kliver av tunnelbanan och går nerför trapporna. Där utanför hissen sitter den gamla kvinnan, som alltid sitter här, nu inlindad i en filt och med sin pappmugg framför.  Är detta det nya Sverige? Många diskussioner förs om hur man skall hantera all denna misär som omger oss, men inga säkra svar gives. Och jag gör som de flesta andra går mest förbi...