fredag 21 juli 2017

"Världen får vänta..."


Solparasollet skyddar inte bara mot solen utan också mot regndroppar som ibland faller ner! Himlen är lite mulen men jag vet också att om en stund klarnar det upp och himlen blir åter så där blå som den bara blir här! Vi är ensamma några dagar. Barn och barnbarn har åkt hem och innan nästa familj kommer får vi tid för oss själva; tid för reflektion och tankar.
Våra fotobilder berättar om vad som varit och ger inramning till allt runt omkring och jag känner vemod över att allt nu blivit till minnen, men också glädje och stolthet över den brokiga familj som är vår. Att leva så här nära varandra under flera dagar ger tid till en annan sorts samvaro än hemma. Olikheter i våra liv framträder tydligt och vi analyserar gärna, diskuterar, ibland högljutt och inte alltid lyssnande, men under de ibland upprörda känslorna finns mycket kärlek och längtan till verklig förståelse för våra olika personligheter och liv.
Att få sitta en stund med de äldre barnbarnen och höra lite om vad som pågår i deras liv, att gå med mina fina E:n (Elsa Dolly och Esther) och plocka stenar vid strandkanten eller glädjas med lilla Elin som lärt sig simma under vatten!( visserligen med simpuffar; vilken lycka! hon ville aldrig sluta!) är en rikedom.

Jag fyller mina fina påsar som jag köpt på marknaden med doftande lavendel;
ser att rosenbuskarna ånyo börjat blomma. Här är så vackert och fridfullt med vingården runt omkring. Då och då hör man ljudet av en. helikopter som spanar runt. Risken är stor för skogsbrand när det är så här torrt och varmt. Tänker på Ledins låt "En dag på stranden"
"Låt alla världens telefoner ringa,
jag är inte anträffbar,
Vi låter hela världen vänta,
vi har stäng för i dag"

4 kommentarer:

  1. Fint! Tack för härliga dagar tillsammans hos er! Kram Lina!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack själva! Att få vara tillsammans är det bästa i livet! <3

      Radera
  2. Så fint mamma! Älskar dig!

    SvaraRadera