måndag 14 september 2015

Musiken har inga gränser...


Jag har tidigare i en blogg för några år sedan berättat om det vackra cictercienserklostret i le Thoronet. Det är från 1100-talet och har en stor mäktig klosterkyrka där man då och då ger konserter. Häromkvällen var vi där och lyssnade på en grupp "Les voix animées" (levande röster) bestående av tre män och tre kvinnor, som sjöng musik från renässansen av den spanske kompositören Tomas Luis de Victoria,  italienaren Palestrina och engelsmannen William Byrd.  Entre pierre et mer (mellan himmel och jord) var det samlande namnet kring fyra olika konserter och just vår kallades "In aeternum"(evigheten).
Vidunderligt vackert svävade tonerna i de höga valven, de samstämmiga rösterna skapade en meditativ stämning, nästan sövande... men det sista styckets plötsliga dramatiska disharmonier (komponerat av den nutida  argentinske kompositören Tomas Bordalejo)  fick mig att tänka på den finske kompositören Mäntijärvis komposition om Estoniakatastrofen, stark, berörande musik, som vi också sjungit flera gånger i min kör.
Musik från flera århundraden tillbaka, griper in i nutida musik…om detta skriver DNs musikexpert Martin Nyström i sin mycket lärorika bok "Eviga ögonblick" där han förutom att skriva en kortfattad men inte desto mindre innehållsrik sammanfattning av västerländsk musikhistoria ( som sträcker sig från Medeltiden till 2000-talet) också valt ut 10 ögonblick i den klassiska musikens tusenåriga historia där han  skymtar något som sker för första gången, som  vidgar gränser och för in något nytt. Det kan vara ett ackord,  en speciell klangfärg etc.  Otroligt intressant och spännande och för mig som verklig amatör skapar det ett nytt intresse för den klassiska musiken men också för dess modernare varianter. En CD medföljer också,  där hans "ögonblick" manifesteras. En bok att äga och gå tillbaka till då och då!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar