torsdag 27 november 2014

Rembrandt och Lerin!

Rembrandt, självporträtt
The Jewish Bride

Sonen Titus

Två stora konstnärer från olika århundraden. Båda med fantastiska färger, ett ljus som vibrerar och en skicklighet som imponerar! Den ene en mästare i olja, den andre en mästare i akvarell.  Flera århundraden skiljer dessa konstnärer åt; så olika liv och förutsättningar, men bådas konstverk berör mig starkt.
I London fick jag tillfälle besöka National Gallerys utställning "Rembrandt, the late works" en stark, levande utställning som visade att konstnären in i det sista behöll sin skicklighet och sitt uttryck. Rembrandt föddes 1606, dog 1668 och var en av de högst betalda konstnärerna i Holland. Gift med Saskia fick han fyra barn varav endast en överlevde till vuxen ålder, Titus, men som tragiskt nog dog året innan Rembrandt själv avled. Efter Saskias död inledde han ett förhållande med barnsköterskan till sonen,  dömdes till böter för brutet äktenskapslöfte, och fick sedan en dotter Cornelia med en mycket yngre anställd hushållerska, och detta gav upphov till många problem, även ekonomiska, vilket medförde att det fina hemmet så småningom fick säljas. Rent ekonomiskt kom aldrig Rembrandt tillbaka utan dog fattig och begravdes i en anonym grav. Utställningen är föredömligt uppdelad i 7  rum där dunkelheten får ljuset i tavlorna att framträda och med olika teman som "ljuset", " observationer av dagligt liv", "ögonblick av intimitet" (här finns tavlan "the Jewish Bride" där mannen kärleksfullt håller sin hand vid kvinnans bröst och hennes hand ömt vilar på den). Många porträtt även av Rembrandt själv och när jag nu sitter här och skriver önskar jag att jag kunde gå dit igen. Hade gärna stannat i timmar, suttit ner och betraktat ljusspelet, färgerna och de avbildade människorna från så länge sedan. Den sista tavlan i rum 7,  också Rembrandts sista målning, är "Simon med Jesusbarnet i templet", en av mina favoriter. Den blinde Simon håller Jesusbarnet i sina armar. Nu kan han dö för han har fått skåda det heliga barnet. Denna tavla tillhör, som för övrigt också  "Batavernas trohetsed till Caludius Civilis",  Nationalmuseum i Stockholm. Utställningen pågår till den 15 januari 2015 och går sedan vidare till Amsterdam.
Och nu några ord om Lars Lerin! Denna person som med sin ödmjukhet och enkelhet har blivit en person som det svenska folket tagit till sitt hjärta! Jag har ännu inte träffat någon som inte älskar honom, som inte berörts av hans kärlek till Junior och som inte har tagit till sig hans fantastiska akvareller.
Han har nu tilldelats Augustpriset i  kategorin fackbok för sin bok "Naturlära" där han visar att han inte bara är en god målare med stor skicklighet i detaljer utan också en inlevelsefull  författare. Har du inte besökt hans museum "Sandgrund" i Karlstad så ta en tur dit! Du ångrar dig inte!
Kanske tycker du att det är lite som att svära i kyrkan att tala om  Rembrandt och Lerin på samma gång! Den ene är en ikon, en verklig mästare och den andre en benådad akvarellist från Värmländska skogarna. Må vara! Men på olika sätt berör de mig och ger mig starka upplevelser vilket ändock måste vara meningen!

Lars Lerin


Det sista ljuset

2 kommentarer:

  1. Vem är Rembrandt? ;) Puss vi har det sååååå bra!!!

    SvaraRadera
  2. Haha :))…Underbart att ni har det underbart!! kramar mamma

    SvaraRadera