Kategorier
- Allmänt
- Att säga ifrån
- Barn
- Barnbarn
- bokhandel
- boktips
- coronatid
- Dalen
- Dikt
- Familj
- Fest
- Film
- Frankrike
- Funderingar
- Japan
- jul
- Julpyssel
- Konst
- kriget
- Kropp och själ
- kultur
- Kören
- Mat
- Mina barn
- Minnen
- Musik
- Promenader
- Religion
- Renovering
- Resor
- Skrivande
- Sommar
- Starka kvinnor
- Svagheter
- Teater
- tradition
- Tromsö
- Trädgård
- tvserier
- Val
- Vinter
- Våren
- Vänner
- Världen
- Åldrande
onsdag 17 juli 2013
Livsmarkörer
Minns ni er 15 års dag? Jag minns inget av den utom att nu var det äntligen tillåtet att gå på barnförbjudna filmer. Jag hade visserligen prövat på en gång tidigare! Jag var ute hos min älskade farmor som bodde i Kummelby och där fanns en liten biograf. Jag vet inte vad jag sa till farmor, förmodligen att filmen var barntillåten, men jag fick min slant till biljett och så gick jag iväg. Jag var 13 år och enormt nervös att tanten i biljettluckan skulle fråga mig hur gammal jag var. Då visste jag att jag skulle rodna och bli avslöjad. Nu gjorde hon inte det och jag såg indianfilmen "Apache" med Burt Lancaster som jag sedan hade ett särskilt förhållande till!! Har inget minne av att filmen var skrämmande på något vis för det är klart att jag förväntade mig något alldeles speciellt! En annan viktig milstolpe var de första högklackade skorna. Det var i samband med konfirmationen, något som de flesta deltog i. Pojkarna fick sin första kostym och flickorna som sagt de första högklackade. Det var taxklackar som var på modet d.v.s små tjocka klackar, inte särskilt höga, men jag fick smala klackar och dessutom var de lite högre. Jag ser dem framför mig, ljusgrå i mocka! Jag kände mig märkvärdigt stor! 21 års dagen var nästa avstamp i vuxenlivet, nu fick man rösta och gå på systemet. Numera upplever jag att allt flyter mer. Färre konfirmerar sig och även om 15 fortfarande kallas "Moppe" så har man sett barnförbjudet sedan länge. "Högklackade" skor kan man se 5-åringar tulta runt i och disco har man redan på lågstadiet och öl och vingränsen har smugit ser ner i åldrarna. Nu är det 18 som gäller för röstning, medan det är 20 år för att handla på systemet. En någon ambivalent hållning kan tyckas... Inte var allt bättre förr men just de här tydliga livsmarkörerna tjänade som hållplatser och något att se fram emot. En påminnelse om att med åldern följer både större frihet men också mer ansvar. Tänker på min fina H, nu 15, som begrundar sina utblåsta ljus. Det är i mångt och mycket en tuff värld han går till mötes men han kommer klara det! GRATTISKRAMAR från en stolt farmor!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar