torsdag 5 mars 2015

Vardagsliv! Sista rapporten från "det orörda Burma"


Jag tänker på att samtidigt som jag sitter här och skriver och minns min resa, så pågår livet därborta som det alltid gjort och kommer att göra. För en tid fick jag vara delaktig om än bara på ytan, leenden och skratt mötte mig, all denna vänlighet mitt i ett många gånger stort armod…Vissa bilder stannar kvar som den lilla flickan som stod bredvid rälsen när tåget vi åkte med gjorde ett uppehåll. Hon stod där med små korgar med jordgubbar för att sälja och längre ner satt hennes mamma med en baby. Vi hade blivit tillsagda att inte köpa av barn eftersom då håller föräldrarna kvar dem hemma i stället för att skicka dem till skolan…(femårig obligatorisk skola, men sedan måste man betala…) men det är svårt att lyda denna uppmaning, barnen rör så starkt vid ens hjärta. Alla måste bidra till familjens försörjning på olika sätt och har man inte råd att gå vidare i skolan börjar man arbeta vi 12, 13 års ålder om inte tidigare.  Därav så många unga på hotellen och restaurangerna.
Nu pågår marknadslivet för fullt med allt det som jorden ger och munkarna går omkring och fyller sina risskålar. Som så ofta tänker jag på oss här i denna del av världen som tar så mycket för givet…hur tacksamma är vi för allt vi har av trygghet och möjligheter?… Jag känner stor ödmjukhet...

Katblad som tuggas, ger ett milt rus och röda tänder...





2 kommentarer:

  1. Åh vilka ljuvliga bilder du tar. Så inlevelsefulla och vackra. Den lilla flickan med jordgubbar ... Längtar för egen del efter en bättre kamera , enkel men bra så det måste det bli!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för berömmet Eva! Kameran har jag ärvt av Agnes och den är lätthanterlig, en canon! Du kan visserligen ställa in på alla möjliga sätt men eftersom jag har tappat bort instruktionsboken använder jag alltid automatiken! Det fungerar för det mesta! Det finns ett stort utbud av kameror till olika priser, det bästa är att fråga sig fram till vad som passar en bäst. Jag söker nästan alltid efter motiv, men ibland lämnar jag kameran hemma….det kan lätt bli en skärm mot dina upplevelser samtidigt som jag också tycker det är så roligt! När jag tittar på mina bilder berättar de så mycket mer…dofter, ljud, allt runt omkring...

      Radera