måndag 2 mars 2015

Mingalaba! en första rapport från "det orörda Burma"


Det första jag gör, när vi kommer hem från vår "fakirhemresa" från Yangon i Burma via Bangkok och Doha, är att bre en hård smörgås med kaviar! Så otroligt gott! Och sedan äter vi en välhängd köttbit med en ordentlig klick vitlökssmör på, råstekt potatis med haricot verts och till detta ett glas gott rödvin! Inte för att vi inte ätit god mat på vår fantastiska resa i Burma,  men efter 10 dagar med burmanesisk, thaipåverkad mat är det underbart med något helt annat! Ja, resan gick alltså till Burma, eller Myanmar som det också heter, ett land som jag egentligen inte visste så mycket om annat än att det är en militärdiktatur och att dottern till frihetskämpen Aung San, Aung San Suu Kyi, fick Nobels fredspris 2011 och som tillbringade många år i husarrest. Dessutom minns nog de flesta de enorma demonstrationerna mot militärdiktaturen 2007 som leddes av buddistmunkarna. Under 10 dagar reste vi omkring med en duktig och påläst guide och besökte både de stora städerna Yangon och Mandalay men också små byar på landsbygden, där man fortfarande lever mycket primitivt, med en form av naturahushållning, där allt tas tillvara från naturen från bla. teak, palmträd och bambu för att bygga hus och tillverka möbler som diverse bruksföremål och naturmediciner.
 De burmesiska kvinnorna, men även barnen målar sig med en slags gulvit pasta i ansiktet som tillverkas av barken från thanakaträdet,  och som ska skydda mot solen men också för att det är fint att vara vit….Trots den oerhörda nedskräpningen, inte minst av plastprodukter, är det ett vackert och bördigt land med mycket vatten och rikt på naturtillgångar. Tyvärr tillhör Burma ett av de främsta heroinproducenterna i världen och gammalmodiga  jordbruksmetoder ger inte den effektivitet som skulle behövas för att slippa importera bl.a ris. Men man upplever att Burma är ett land i vardande. Det byggs mycket, varuhus växer upp i städerna, bilparken är stor. En positivitet, om än svag, märks och den försiktiga öppning som nu sker mot omvärlden ger framtidshopp. Ordet mingalaba, som kan användas dag som kväll, ett slag godmorgon, godkväll, hej etc ger leenden och skratt och det härligaste skrattet fick jag på en marknad när jag pekade på en nackad höna och sa kuckeliku! Önskar jag hade haft kameran redo!
Vänlighet, nyfikenhet möter oss överallt och jag känner mig aldrig hotad eller rädd. Av militären märker man nästan inget,  men jag vet samtidigt att det är oroligt i de västra delarna där grupper av Rohingyafolket lever. De är muslimer och ses inte med blida ögon av många av burmeserna.
Burmas historia har präglats av krig och stridigheter mellan olika folkgrupper och 1886 blev landet en engelsk koloni som varade till 1948 då Burma blev självständigt. Sedan följde år av försök att ena de olika folkgrupperna under en och samma konstitution men några grupper vägrade delta och 1962 blev det en militärkupp med kommunistisk inriktning,  som fortfarande har makten. Nu hoppas man på valet i höst att demokratiseringsprocessen inte ska stanna av utan få fortlöpa…

Aung San Sun Kyi, beundrad men också ifrågasatt...
Fantasin sätter inga gränser!


4 kommentarer:

  1. Rolig läsning, Maggan! (Ann)

    SvaraRadera
  2. Väldig spännande läsning och härligt att ni är hemma

    SvaraRadera
  3. Fantastisk resa, Margareta! Roligt att läsa och fina bilder

    SvaraRadera