söndag 9 november 2014

"Att föda ett barn…"


I flera dagar har jag levt med doften av kokt pepparrotskött, stuvade makroner med stekt fläsk, inkokt lax för att inte tala om det dignande julbordet med sin perfekt saltade skinka! Karlsbadergifflar med mandelmassa och äppelsylt bjuds till kaffet tillsammans med finska pinnar…I Majs kök är det rent i varje vrå, här är allt prydligt…inte ett veck på det rosa överkastet på sängen…Jag talar om Kristina Sandbergs bok "Att föda ett barn", den första i en serie på tre om flickan Maj som blir med barn knappt 20 år med Thomas, en 15 år äldre man och hur  hennes liv tar en helt annan vändning än hon tänkt sig.  Det är inte fråga om kärlek, Maj är egentligen kär i en annan man, men nu är ju tiderna som de är och ett barn i magen är en skam om man inte är gift. Men Maj kommer sig upp. Thomas är fabrikör med en stor familj,  en kravfull mamma och flera syskon,  är välbeställd med villa och sommarhus vid havet. Men vad hjälper det när man känner sig fast, på något sätt lurad…
Kristina Sandberg har verkligen fått fram den tidens markörer både vad gäller mat, förhållande kvinnor  män och vad som gällde vid barnafödande. Mycket känner jag igen från min mammas liv... Året är 1938 och då var även min mamma i 20 års åldern så hon och Maj är nästan jämnåriga. Men min mamma var tvungen att jobba hela tiden vilket inte Maj behöver. Hon gör en klassresa, blir hemmafru och förväntas sköta om både hem och barn och inte minst sin man på bästa sätt. Och det gör Maj. Ytan är viktig, ett rent golv viktigare än att ta upp sin gråtande baby, och förresten har man sagt att 4 timmar mellan målen ska det vara och man ska akta sig för att skämma bort barnet…Thomas är  snäll, vill väl men förmår inte bryta den stumhet som rår mellan dem.  Han flyr till "Bakfickan" på hotellet…tröstar sig med alkohol…och utanför de nytvättade gardinerna mörknar horisonten alltmer hotfullt...
Det är starkt att kunna skildra en hemmafrutillvaro på ett sätt som får varje liten detalj att kännas viktig i sammanhanget, vare sig det gäller kakbak eller plommonstoppad karré med gräddsås… och jag fylls av vemod när jag tänker på alla dessa kvinnoliv som aldrig fick blomma i sig själva. Och allt detta i en tid som inte är alltför avlägsen vår...
Det ska bli spännande och intressant att följa Maj och Thomas…ser fram emot bok nummer två "Att sörja för de sina" och sedan även den sista,  "Liv till varje pris" som nu också är Augustnominerad.

2 kommentarer:

  1. Jag får göra ett nytt försök. Jag vet inte vad det är, den här serien borde verkligen intressera mig, men jag bara fastnar efter några sidor. När du berättar låter den så lockande så varför kommer jag inte in i boken?

    SvaraRadera
  2. Flera i min bokklubb tyckte också att det var lite segt i början men det ger sig! Jag tycker absolut inte att du ska ge upp! Jag tror att man måste läsa ganska sammanhängande för att få in stämningen.

    SvaraRadera