Damlunch!

I går hade jag damlunch! Vad är nu detta att berätta om tänker ni! Lunch är väl inget märkvärdigt och att det bara är kvinnor likaså. Helt rätt! men det kändes ändå lite speciellt. Jag hade bjudit in 3 st vänner som egentligen inte kände varandra mer än att de träffats vid några tillfällen här hos mig på bemärkelsedagar men som jag ändå kände kunde ha något gemensamt att tala om. Jag är ju som bekant ingen matmamma så det blev gravad lax (direktimporterad av mig från Norge!), med kokt potatis och Mannerströms gravlaxsås på burk! Jag dukade fint med fisktallrikar, vita servetter och Christer hade köpt vitt Rieslingsvin som stod i kylen. För att lätta upp den gråa novemberdagen tände jag ljus på bordet och så var allt klart! De kom med blommor och en flaska vin och efter lite trevande inledning satte vi oss till bords. Under timmarna som följde avhandlades inget märkvärdigt egentligen. Sjukdomar, barnbarn, aktuella dagshändelser,  men det blev en alldeles speciell stämning. "Det känns som en riktig damlunch", sa den ena vännen, med betoning på dam! Inte tjejfika eller flickträff utan dam! Ja, så var det! Tant, tjej, flickor…vi benämner oss själva med många namn, men sällan dam! Och det är väl därför jag skriver om det. Minns min mamma när hon pensionerats. Då var nästan slut på sena middagar utan det var lunchen som gällde med vännerna. Mammas damluncher! och nu är jag också en dam! (eller….!!)