Klassiska deckare!

När kvällningen faller på och svädan (pyttesmå bitande odjur!) börjar anfalla, lämnar vi terassen och jag kryper upp i soffan och tittar på Dvd inspelningar av några av Maria Langs tidiga deckare. I vår Ica handel i Undersåker har jag hittat alla de sex filmer som gjorts och nu fullkomligt frossar jag i mord av olika dignitet! Som jag tidigare berättat har det i år varit en hel del skrivet om denna vår svenska deckardrottning som i början av 40 talet debuterade med sin bok "Mördaren ljuger inte ensam",  som blev något av en sensation inom deckargenren. Den hade tidigare varit nästan helt mansdominerad men nu kom en kvinna som i sann Agatha Christie anda skrev om relationer och inte ens drog sig för att skriva om sex och passion. Under sitt liv skrev hon 43 deckare och i samband med hennes hundraårsjubileum (hon föddes 1914) kom en biografi ut om henne. Den presenterades av de två författarna på Rönells antikvariat på Birger Jarlsgatan och jag var där. Denna underbara bokhandel, som tack vare entusiaster och trogna kunder har lyckats överleva, var denna kväll fylld av Maria Langälskare (kvinnliga mest!) i den övre medelåldern och de flesta av hennes böcker fanns uppställda i ett glasskåp till beskådan. Om Maria Lang (pseudonym för Dagmar Lange) fick vi veta att hon älskade god mat, whiskey och hallonbåtar och var en äkta operafantast. Sina böcker skrev hon på somrarna i sitt hus i den idylliska staden Nora (Skoga i böckerna) där också ett antal mord sker. Hennes "Poirot" heter Christer Wijk och i de tidiga böckerna assisteras han av sin vän Einar Bure (Eje) och hans fru Puck. Och det är dessa tre som är huvudpersoner i filmerna som jag nu tittar på. Och hur är filmerna då?
Tja jag kan förstå att de inte går på biograferna. De känns lite mossiga med sina personer som tittar misstänksamt på varandra eller smyger omkring på nätterna i trädgårdar eller korridorer, och allt slutar med att alla inblandade samlas i ett rum och så avslöjas mördaren av Christer Wijk. Samtidigt är det som att läsa böckerna ( som givetvis är bättre! )  småmysigt och lagom kusligt och Ola Rapace som Christer Wijk är inte oäven att titta på!