måndag 14 juli 2014

Det kom ett brev...


Ett tjockt brev låg i lådan utan avsändare men tillställt både mig och Christer. Inuti låg vykort och några brev skrivna av mig (oss) och så ett följebrev, handskrivet på vackert skrivpapper. Det var från hustrun till en gammal barndomsvän till Christer. En som han lekte med då han var sommarbarn uppe i Marieberg i Ångermanland och som vi tog kontakt med på en nostalgiresa i slutet av 70-talet. Det blev ett fint möte,  många minnen fick liv och berättades och under några år träffades vi både här hos oss i Enskede och hos dem. Kort och brev utväxlades och de var dessa som de nu skickade tillbaka till oss. Först kändes det lite konstigt att få tillbaka det vi skrivit, men sedan förstod jag vitsen. Som vännen skrev, vi "döstädar",  fastnar i minnen och vill också ge er en liten nostalgitripp. Med tårar i ögonen läser jag breven och vykorten. De beskriver vårt intensiva liv med skolbarn och bebis (Agnes) med resor till Gotland,  Grekland och fjällen och vår önskan om att samtidigt få tid att träffas.  På något vis blev det svårt att uppehålla kontakten och den dalade sakta ut för att småningom upphöra. Kanske var det också så att Christer och barndomsvännen glidit ifrån varandra och att barndomsminnena inte räckte till för att bygga något nytt. Hursomhelst får vi nu en stund resa tillbaka i tiden, närmare bestämt 30 år när vi just börjat bygga upp vårt gemensamma liv tillsammans,  jag och Christer med alla våra barn och med en liten baby i antågande...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar