Sensommar...

Har öppnat fönstret ut mot gården. Fortfarande bor vi i lägenheten eftersom huset inte är riktigt klart ännu. Målning i källaren skall göras och golv ska läggas in. Detta viktiga rum måste vara klart för att härbärgera de saker jag inte kan göra mig av med!!! Men vi sitter inte i sjön. Lägenhetslivet är nog så behagligt och numera sitter Christer ute på gården och läser tidningen på morgonen. Själv har jag inte gjort det ännu... satt mig på gården menar jag! sätter mig helst i vår lilla trädgård vid villan när jag går hem för att vattna kaffebusken! Eller också som i dag gör vi en utflykt. Vädret är nästan för varmt...men jag klagar inte. Njuter av att kunna gå barbent och barärmad och i går när vi åt middag hemma hos Agnes satt vi länge ute på kvällen och kände oss medelhavska!

Utflykten i dag gick till Rosendahls trädgårdar. En stockholmsk oas, som blivit Östermalmsbornas trädgård men också många andras! Här står nu sensommaren i full blom, lite överblommad här och var i rabatterna, men det skänker en speciell skönhet och en svag, lite vemodig föraning om kommande dagar då allt ska vissna ner och gå till vila.

Men än är här fullt av liv, av färger och dofter både från blommor och de goda kakor som serveras i det välkända cafeet. Jag har fina minnen härifrån, kanske har jag berättat om det i någon annan blogg...några vänner tog oss med hit till trädgården en tidig sommarmorgon. Vi satte oss under äppelträden, packade upp vår picnickorg med kokta ägg och smörgåsar och avnjöt vår frukost endast tillsammans med härligt fågelkvitter! Inte en människa så långt ögat nådde, bara vi i denna underbara trädgård.

Ett annat minne är när Stockholm var Europas kulturhuvudstad 1998. Heidi Palmgren, en trädgårdsarkitekt, hade skapat en trädgård som ett hommage till den berömda  trädgårdsarkitekten och författaren Ulla Molin; en mycket vacker plats där jag speciellt minns de fantastiskt höga träden men kanske främst linfälten runt omkring, som när vi var där blommade. Det var det vackraste jag sett...alla dessa små blå blommor som bildade ett täcke... en molnfri himmel på marken.

Nu odlar man här speciella växter för att ge jorden näring och vid de höga träden ligger ett växthus och en trädgård med blommor i alla de färger. En barnens egen trädgård... "Lek, odla, väx".

Vi besöker Ampus och "women´s club eller "lou tubet dei fremo"!

Augusti...Sitter och skriver i vårt nya franska kök, som äntligen är klart! Det blir så fint; rött, gult och grått ger värme och det känns som köket nu kan få tillbaka sin franska själ, som vårt gamla kök hade, och inte bara vara modernt och arbetsvänligt!!
Det har varit lite svalare de sista dagarna så Christer har klyvt och staplat ved och jag rensat i rabatter och skördat lavendel. Bästa tiden att vara aktiv är morgnarna innan värmen slår till och man drar sig mot skuggan. Värmen har också gjort att vi inte orkat med några speciella utflykter men häromdagen for vi upp till den lilla byn Ampus några mil från oss.

Byn ingår i en samling byar som betecknas ha en speciell karaktär (les villages de caractère) och just denna är känd för sina fontäner och lavoirer. En lavoir, en "tvättstuga" med bassänger och rinnande vatten, finns i många byar och här i Ampus har man restaurerat de olika bassängerna och via le chemin de l´eau (vattnets väg) kan man följa kanalen som fyller bassängerna.

"Tvättstugorna" kan ha olika utseenden. öppna eller täckta, ofta arkitektoniskt vackra och många är numera kulturmärkta.  Lavoirerna började utvecklas på 1700-talet och blev av stor social betydelse för byn men kanske speciellt för kvinnorna, som hade ansvaret för tvätten. När man läser lite om hur det hela gick till förstår man vilket arbete som utfördes och vilken betydelse det hade att man kunde hjälpas åt. Och här kunde man prata, skvallra och delge varandra nyheter, en kvinnornas fristad helt enkelt, eller som man sa på provencalska "lou lavadou es lou tubet dei fremo","the wash house is the women´s club".
Här finns förstås också en gammal kyrka med anor från 1000-talet och lite annat smått o gott att bese!

Men värmen gjorde att vi mest strosade omkring på de smala gatorna, svalkade oss i fontäner och åt en sallad Nicoise.

Så lugnt och fridfullt vilar denna by en bit från allfartsvägarna, så hit kommer vi gärna tillbaka!

Lavendula angustifolia....

Lågväxande buske med blåvioletta blommor, (finns även vita och rosa); omfattande odlingar i södra Frankrike....jag läser på webben om dessa väldoftande axliknande blomstänglar som jag nu börjat skörda från min egen lilla täppa! Under blomningstiden ett älskat skafferi för fjärilar och bin och när man besöker de stora fälten vibrerar luften av allt surrande!

Ur blommorna kan man pressa olja som används för att tillverka parfymer, badoljor, tvålar...Att fylla små påsar med de torkade blommorna och lägga i garderober eller lådor håller mal och annat otyg borta och nu häromdagen såg jag i bageriet att man bakat lavendelbröd. Lavendelskorpor har jag ätit, men brödet...nja inte så gott i min smak! en aning för parfymlikt; att dricka te gjort på lavendel ska både vara kramplindrande och lugnande...och en lavendelpåse bredvid  kudden ska ge god sömn! Ja ni hör!! Ordet lavendel kommer från latinets la vendula (lavare-tvätta) så nu har jag lärt mig det också.
 Jag raspar av blommorna och brer ut dem på en stor träbricka och sedan får de ligga i solen och torka innan jag sedan fyller mina påsar. Jag gör också små buketter som jag sätter upp lite här och var ävensom fyller några skålar som jag då och då sticker ner fingret i och vispar runt lite....varvid doften stiger. Det är märkligt hur länge doften sitter i...jag har påsar som jag inte bytt lavendel på sedan flera år och när jag skakar om lite och trycker så finns doften där.

Sedan får man klippa ner stänglarna så att busken blir som ett klot! Jag ser mer och mer lavendel i Sverige också. Jag det finns nämnt redan på medeltiden i klostren och numera finns arter som tål även vårt klimat. Så man behöver inte vara här för att njuta av denna fantastiska växt!

Visst kan man längta efter regn!!

Äntligen kommer regnet! Efter veckor av värmebölja, på vissa håll här i Provence över 40 grader, svalnar luften något och det känns som en befrielse när svalkan infinner sig. Det är svårt att fungera adekvat när det är så varmt. Hjärnan tänker långsammare (om överhuvudtaget:)), franskan verkar helt plötsligt oöverstiglig och jag kommer inte ihåg de vanligaste orden!! På nätterna susar fläkten, fram och tillbaka, svalka sveper över kroppen som ändå känns varm och fuktig. Till slut stänger jag av den och öppnar fönstret. In kommer den tidiga morgonens svalka...så skön och ibland går jag upp och öppnar dörren, går ut på terassen och låter mig omsvepas av den lite kyliga luften.
Himlen öppnar sig över dagens marknad och snabbt söker vi skydd under ståndens parasoller, nu inte mot solen utan mot energiska regndroppar som hårt plaskar mot marken. Ingen ser ledsen ut, alla ler och trängs, ja, så kan det bli när man fått mycket av sol och intensiv värme....Vi är tillsammans med Elsa Dolly och Elin. Först glass och sedan beställa hårklipp för Elsa Dolly. Hon har redan förberett det hela med att låta pappa klippa av halva håret, alltså en sida kort och en sida lång!! Såg ganska tufft ut men nu skulle den långa sidan bort och vi lämnar henne för en stund hos vår duktiga frissa!

Trollungen Elin Lykke

Elin och jag går och shoppar själva innan vi möter upp morfar, som svär över den krångliga posten och dess administration!! Men allt löser sig och vi hämtar upp Elsa Dolly som lycklig möter oss! Så fin hon är...

Min lilla stora Elsa Dolly...

Vi inhandlar köttfärs hos den nya slaktaren till kvällen fetabiffar! De mörka molnen skingras, solen tittar fram igen och vingården doftar fräscht, blommorna ser glada ut och luften känns lätt att andas. Sol och regn....inget kan leva utan det andra, inte vi heller!

Mellan hägg o syren...

Häggen är utblommad och nu snart även syrenen. Fönstret är vidöppet mot den lilla gården där vi nu bor under renoveringen av vår villa och lite utomhuskänsla blir det även om jag saknar vår trädgård. Här hör man sällan fågelsång utan mest trafiken från Nynäsvägen dock på kvällen när det är tystare kan man höra koltrasten.

Igår var det nationaldagen och vi hade vår konsert i kyrkan. En riktig varm sommardag som slutade i en av de där efterlängtade ljumma kvällarna då man bara vill stanna upp i denna ljuva sommartid och stoppa tiden för en stund...Vi sjöng vårt program från körresan till Assisi, och det gick riktigt bra! och David höll ett fint tal till vårt Sverige på kyrktrappan. Men inte en flagga så lång ögat nådde...alla dessa tomter och villor och inte en enda flaggstång...inte ens vid vår kyrka. Jag påtalade det för vaktmästaren och han skulle vidtala kyrkorådet!! Får se hur det blir med det men vad står detta för tänker jag. Minns när jag var i Norge hos Agnes och var med på deras nationaldag. Flaggor och vimplar överallt, en självklar uppslutning kring dagen och en stolhet över sitt vackra land. Men så har de varit med i kriget också som så många andra europeiska länder som också firar sin nationaldag med stolthet. Kanske har det med det att göra...att vi tar vårt land så självklart, att vi låtit oss manipulerats av SD som lagt beslag på våra nationalsymboler, att vi tror att om vi firar Sverige så utesluter vi andra...Ett framsteg är att vi nu har helgdag denna dag och att många verkligen firar och hyllar Sverige på olika sätt, inte minst våra nyanlända! Vi bor i ett vackert land, ett land som vi ska vara stolta över...inte självgoda eller självtillräckliga utan ödmjuka för att vi har kunnat leva i fred i så många år och haft möjlighet att bygga upp ett demokratiskt och jämlikt samhälle med humana och mänskliga värden. Finns givetvis mycket att kämpa för fortfarande; inget är som sagt självklart, men jag är optimist och tror att de goda krafterna vinner i längden!

I Assisi, denna vackra stad i Umbrien känner man verkligen de goda andarna i olivlundarna och på de platser där Fransiscus verkade.

Utanför San Damiano

Tänker speciellt på den lilla kyrkan nedanför berget där Fransiscus fick sin kallelse, San Damiano med den komtemplativa klosterträdgården,  och på det lilla kapellet Porziuncola som ligger inuti den  enorma Basilican di Santa Maria degli Angeli,  där han bildade sin orden och där han dog.

Den enorma Basilikan och här inne det lilla kapellet som man tyvärr inte fick ta kort på

Här inne i det lilla kapellet hade jag velat sitta länge och titta på de vackra målningarna....här kändes Fransiscus ande närvarande och berättelserna om honom och hans starka tro och övertygelse imponerar och fascinerar...

Jag och min altkompis Karin färdiga för konsert

hos Birgittasystrarna

och i Chiesa di Santa Maria Maggiore

Maj och början av juni är ju avslutningarnas tid! Har man barnbarn är det uppvisningar av olika slag och på jobben är det deadlines inför kommande sommarlov eller semestrar.

Samtidigt är det början på det som de flesta av oss längtar efter och här reflektioner över denna längtan av Kajenn som min körledare David skickat!

Första juni

Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

(just nu stämmer det förstås inte eftersom det redan har gått sex dagar, men vi har fortfarande kvar 94!!)

Mina finska rosor i full prakt och doft!

Äntligen vårregn!

Karin Larsson "Körsbärsblom"

Visst är det något speciellt med dofterna när regnet kommer! Det blir svalare förstås men man ser verkligen hur marken och växterna gläder sig. Snart ser man inte skatboet i trädet utanför sovrumsfönstret; löven nästan exploderar runt det. Vi bor ju i lägenhet just nu men då och då går vi till uteplatsen vid villan och snart ska jag så lin i rabatten...ett utmärkt sätt att bli av med kirskålen!
Maj är ju ofta en intensiv månad, avslutningar av alla de slag och när det gäller aktiva barnbarn är det dansuppvisningar och sångkonserter, och utanför "rusar" våren fram och man vill så gärna hålla den kvar lite...gå in i detta ljus som vi så länge längtat efter.

Våren är för mig också Millesgården, denna undersköna plats och här såg Christer och jag utställningen "Tillbaka till paradiset", en något märklig titel då utställningen visar exempel på den tyska impressionistiska konsten som  växte fram från början av 1900-talet och under första världskriget och som under 30-talet ansågs denegerande av nazistpartiet och förbjöds. Många fina konstnärer,  dock endast en kvinna Gabriele Münter är representerad...Hon var en tid  gift med Kandinsky.

Gabriele Münter "Landskap med vit mur"

Hon gömde många av konstnärernas tavlor under andra världskriget, en stor och betydelsefull bedrift.

Emil Nolde

Lionel Feininger

Både Christer och jag fastnade speciellt för en konstnär Christians Rohlfs, vars tavlor verkligen grep tag i oss både i färg och form.

En annan underbar plats för Vårfrossa är Waldemarsudde med Prins Eugens vackra hem och dess konstutställningar. Hit går jag gärna, äter lunch i Prinsens kök och denna gång med barnbarnet Hjalmar!

Karl Nordström

Här njuter vi av utställningen "Grez-sur-Loing,  Konst och relationer"; målningar från den lilla byn,  där en  konstnärskoloni  växte fram i slutet av 1800-talet  där bl.a många svenska konstnärer, musiker och författare möttes och verkade.
På stranden av Loing....

Carl Larsson

Johannes Grimelund

 Över 100 verk visas bla av Karin och Carl Larsson, Kröyer, Karl Nordström och en av mina favoriter Julia Beck.

Julia Beck

I själva huvudbyggnaden visar man samtidigt en utställning av Björn Wessman "En målares väg" och det blev en fullständig färg och formexplosion efter de mer stämningsfulla tavlorna från Grez-sur-Loing. Jättestora, färgrika naturkompositioner pryder väggarna och vi fullkomligt hissnade!!

Utställningen Grez-sur Loing pågår till 18 augusti och En målares väg till 26 maj!
Gå och se!