fredag 7 juni 2019

Mellan hägg o syren...

Häggen är utblommad och nu snart även syrenen. Fönstret är vidöppet mot den lilla gården där vi nu bor under renoveringen av vår villa och lite utomhuskänsla blir det även om jag saknar vår trädgård. Här hör man sällan fågelsång utan mest trafiken från Nynäsvägen dock på kvällen när det är tystare kan man höra koltrasten.

Igår var det nationaldagen och vi hade vår konsert i kyrkan. En riktig varm sommardag som slutade i en av de där efterlängtade ljumma kvällarna då man bara vill stanna upp i denna ljuva sommartid och stoppa tiden för en stund...Vi sjöng vårt program från körresan till Assisi, och det gick riktigt bra! och David höll ett fint tal till vårt Sverige på kyrktrappan. Men inte en flagga så lång ögat nådde...alla dessa tomter och villor och inte en enda flaggstång...inte ens vid vår kyrka. Jag påtalade det för vaktmästaren och han skulle vidtala kyrkorådet!! Får se hur det blir med det men vad står detta för tänker jag. Minns när jag var i Norge hos Agnes och var med på deras nationaldag. Flaggor och vimplar överallt, en självklar uppslutning kring dagen och en stolhet över sitt vackra land. Men så har de varit med i kriget också som så många andra europeiska länder som också firar sin nationaldag med stolthet. Kanske har det med det att göra...att vi tar vårt land så självklart, att vi låtit oss manipulerats av SD som lagt beslag på våra nationalsymboler, att vi tror att om vi firar Sverige så utesluter vi andra...Ett framsteg är att vi nu har helgdag denna dag och att många verkligen firar och hyllar Sverige på olika sätt, inte minst våra nyanlända! Vi bor i ett vackert land, ett land som vi ska vara stolta över...inte självgoda eller självtillräckliga utan ödmjuka för att vi har kunnat leva i fred i så många år och haft möjlighet att bygga upp ett demokratiskt och jämlikt samhälle med humana och mänskliga värden. Finns givetvis mycket att kämpa för fortfarande; inget är som sagt självklart, men jag är optimist och tror att de goda krafterna vinner i längden!
I Assisi, denna vackra stad i Umbrien känner man verkligen de goda andarna i olivlundarna och på de platser där Fransiscus verkade.
Utanför San Damiano

Tänker speciellt på den lilla kyrkan nedanför berget där Fransiscus fick sin kallelse, San Damiano med den komtemplativa klosterträdgården,  och på det lilla kapellet Porziuncola som ligger inuti den  enorma Basilican di Santa Maria degli Angeli,  där han bildade sin orden och där han dog.
Den enorma Basilikan och här inne det lilla kapellet som man tyvärr inte fick ta kort på

Här inne i det lilla kapellet hade jag velat sitta länge och titta på de vackra målningarna....här kändes Fransiscus ande närvarande och berättelserna om honom och hans starka tro och övertygelse imponerar och fascinerar...

Jag och min altkompis Karin färdiga för konsert
hos Birgittasystrarna
och i Chiesa di Santa Maria Maggiore
Maj och början av juni är ju avslutningarnas tid! Har man barnbarn är det uppvisningar av olika slag och på jobben är det deadlines inför kommande sommarlov eller semestrar.
Samtidigt är det början på det som de flesta av oss längtar efter och här reflektioner över denna längtan av Kajenn som min körledare David skickat!

Första juni

Var glad min själ åt vad du har
nu har du hundra sommardar
och detta är den första.
När solens lopp sin ände tar
så har du nittionio kvar
och någon blir den största.
Giv noga akt på var du står
i morgon är med ens i går
det går så fort att vandra.
Lägg märke till att vad du får
är hundra sommardar per år
i morgon är den andra.

(just nu stämmer det förstås inte eftersom det redan har gått sex dagar, men vi har fortfarande kvar 94!!)

Mina finska rosor i full prakt och doft!

2 kommentarer:

  1. Tack! Jag får ofta med mig något från dina inlägg! Önskar dig en fin sommar!

    SvaraRadera
  2. Detsamma Boel och så roligt att du fortfarande tittar in!

    SvaraRadera