Äntligen!

I morse for några goda vänner som också har hus här, hem till Sverige igen och med sig tog de regnet och den kalla vinden! (Tror vi...) Hursomhelst verkar hela naturen explodera i solvärmen och av åker jackor och fram kommer solglasögon och glada leenden! Till och med fåglarna jublar i träden. Full kommers i blomsterstånden på söndagsmarknaden i kakelstaden Salernes och på det lilla charmiga utecaféet vid parkeringen åt ett par med synbar förtjusning ostron till ett glas vitt vin. Tyvärr har jag aldrig lärt mig uppskatta den delikatessen även om jag försökt, men det ser onekligen festligt ut. Tygaffären, som annonserat nedläggning när vi var här sist är fortfarande kvar och kvinnan i butiken berättade att mannen har dragit sig tillbaka, men hon ska vara kvar! Berätta det för alla, sa hon, jag blir vid min läst! Så nu har jag gjort det! Jag föll förstås för en vacker vändbar duk med tuppar, som jag tittat på flera gånger, och nu slog jag till! Man vet ju aldrig....

Min korsordsälskande man!

Stolta franska tuppar!

Lunchsurprise!

Inte anade vi i går morse när vi vaknade vilken intressant dag det skulle bli! Vädret har vi slutat tala om!!! det är som det är, men jag ville att vi skulle göra en utflykt någonstans. Runt om ligger massor av fina byar och även om vi besökt en del finns många kvar. I la Celle, en by ett par mil härifrån visste jag att det fanns ett gammalt  kloster från 1000-talet och varför inte besöka det. När vi kom fram till byn hade solen börjat lysa varmt och vi promenerade omkring i det lilla centrumet alldeles vid klostret. Det visade sig att det var stängt och inte skulle öppna förrän i slutet av april. Men här lär ligga en fin restaurang påminde jag mig. En Michelinkrog faktiskt. Hopväxt med klostret ligger hostelleriet  ´Abbaye de la Celle och när vi  klev in genom muren bredde sig en vacker trädgård ut med fontäner och ett inglasat uterum där sköna fåtöljer och en mysig bar skymtade. Och då bestämde vi oss! Här äter vi lunch, väldigt lyxigt, ja visst! men man lever bara en gång! Kanske känner ni igen er i tongångarna! Först en liten Kir och till den serverades läckert upplagt tilltugg och sedan en femrätters lunchmeny, med anka i apelsinsås som huvudrätt. Allt i en vacker matsal med boaserade väggar och tunga vita dukar med silverbestick. Runt omkring oss cirklade den unga personalen klädda i svart och vitt och varje rätt presenterades förstås. Man kan tänka att det skulle kännas obekvämt men vi kände oss avspända, kanske också för att vi inte hade förberett oss. Eftersom Christer körde var det jag som fick dricka det goda vinet! Det har sina fördelar att sitta på passagerarplats! Efter kaffe och betalning (faktiskt inte så blodigt) frågade hovmästaren om vi ville se klostret. Och så tog han oss med in i de vackra valven, och i korgången där murarna håller på att repareras. Alain Ducasse, chef de la cuisine, har ett avtal med kulturdepartementet att han får nyttja delar av klostret för egen verksamhet som bröllop och andra evenemang mot att han bidrar ekonomiskt  till klostret. Vår trevlige hovmästare, förevisade också vinkällaren och sedan  några av hotellets 10 rum, bl.a den svit där general Charles de Gaulle alltid bodde när han kom på besök. Ett stort vackert rum med en klädkammare som i "Sex and the City"! Quel jour!

Till Kiren!

Hovmästare Benjamin

Här ligger några av dyrgriparna!

Svit Charles de Gaulle

Nu är det klippt!

Vårt vildvuxna olivträd!

Äntligen till min "frissa" igen! Jag sjunker ner i stolen och blir omhändertagen på bästa sätt, och när jag går därifrån känner jag mig nöjd. Tur att du är så ung, säger jag till henne, så att jag kan gå till dig länge! Men det är inte bara jag som blir klippt! Man klipper vinrankor och de jättelika platanträden (ibland för mycket tycker jag förstås) och snart är det även dags för olivträden. Våra får dock växa ganska fritt, lite rensning här och där och några kvistar som jag ska ta med till kyrkan. Traditionen här är, att man på palmsöndagen tar med sig olivkvistar till kyrkan för att de ska välsignas av prästen och sedan tar man hem dem igen. Man bränner de gamla kvistarna i spisen och sedan hänger man upp de nya, som ska skydda huset för nästa år! Men eftersom jag inte var här så fuskar jag lite och tänder ett ljus i stället!

Platanen på Place de la Mairie

"Vår" vingård

Stilla dagar

Jag har hoppat av världen lite. Ingen TV, inga dagstidningar med nyheter och på radion talas det så snabbt att jag ofta inte hinner med utan det blir canal classigue. Eftersom vädret ånyo är nyckfullt med hotande regn och termometern står på 12 grader (ja, jag vet att i Sverige är det runt 1 grad så det är inget synd om oss!) håller vi oss inne. Ännu har vi inte tänt brasan men jag har gjort rent i spisen och förberett! Jag låg länge idag. Tittade ut på vårt mullbärsträd och tänkte på när det hade stor betydelse här. Jag tror att jag berättade det någon gång att på 1800-talet hade man silkesodlingar här i området. Silket fördes sedan till de stora sidenfabrikerna i Lyon. Vår första Bernadottska drottning Desirées pappa var just sidenhandlare därifrån! Sedan drabbades silkesmaskarna av en sjukdom och man blev tvungen att inportera silke från Kina.  Hur gamla våra mullbärsträd är vet jag inte men runt 200 år kanske och de har förstås sett och varit med om mycket. Alla de människor som skött om dem och nu är det vi. Som många människor älskar jag träd. Jag fylls av lugn när jag lutar mig mot en trädstam eller bara sitter under dess krona. Har både svårt att klippa och hugga ner. Vi hade många diskussioner om det när vi skulle ordna på vår tomt. Ibland fick jag ge mig när jag förstod att trädens rötter var på väg in  i huset, men jag kämpar alltid! Alldeles i början när vi köpt huset planterade äldsta sonen ett litet skott av ett träd som är mycket vanligt här i Provence. Tyvärr kommer jag inte ihåg namnet på det men vi vårdar det ömt! Det har redan vuxit mycket och kommer bli jättestort har vi förstått!  Som tur är står det en bra bit från huset!

Ett av våra mullbärsträd

På tillväxt!

Bä bä vita lamm...

Grönt friskt gräs...nu börjar ängarna och fälten grönska och blomma!  Idag har vi upplevt en riktig vårdag. Klarblå himmel, varm sol och ute på caféerna börjar folk knäppa upp sina jackor!
Själva njuter vi vår lunch på terassen och sedan vänder vi våra solhungriga ansikten mot det värmande ljuset. Två fårflockar har vi sett i dag också. Inte långt från oss betade en liten hjord med några nyfödda lammungar och en annan hjord såg vi när vi tog en tur upp mot bergen. Här fanns också herden med sin käpp och sina vallhundar. Alldeles vid vägen stod han och vinkade glatt till oss. Att det finns herdar fortfarande! Minns resorna i Grekland där får och herdar ofta fanns på bergsluttningarna.  Den goda grekiska fårosten...de fina små lammkotletterna med timjan....Det vilar något sakralt över herden som vakar över sin hjord..."den gode herden"!

"The times are a changing..."

eller, "les temps changent". Varje gång vi anländer till vår by är det nya saker på gång. Ett år hade man rivit upp hela torget för att lägga på nya plattor och göra en ny tillfart upp till falaisen (bergsklippan) och det tog lång tid innan allt blev klart. Stora problem blev det för restauranger och affärer förstås. Och nu händer samma sak fast uppe på borgmästarens torg. Och där ligger mitt lilla favoritcaé....stängt tyvärr. (förhoppningsvis bara tillfälligt).
Hela gatan upp till torget är också föremål för "utgrävningar". Nya rör ska läggas ner och man får kliva på spångar för att ta sig till en av brödbutikerna. Kanske var det därför det fortfarande fanns croissanter kvar där i morse! Endast de tappra tar sig fram! Det är marknadsdag i byn och då tar croissanterna alltid slut snabbt. En del butiker har också försvunnit. Att hyra står det lite varstans och en del tas över av mäklarfirmor. Som i vårt Enskede faktiskt. Trist tycker jag. Mäklarfirmor i all ära men är det så kul att bara omges av dessa i stället för småbutiker av allehanda slag. Men jag förstår också. Tyvärr är ju turisterna nyckfulla och kommer bara i begränsade perioder, så det är klart ett vågspel att ha en butik. Men för det mesta kommer nya hoppfulla...kanske blir det mer och mer som jag upptäckte på Gotland härom året.  Man har bara öppet under säsongen! Den ekonomiska krisen märks även här. Vår politiskt aktive granne berättade att arbetslösheten har stigit med många procent och  människor håller i sina plånböcker. Marknaderna lever dock sitt eget liv och i dag inhandlade jag självklart mina älsklingsblommor! Sitter och skriver på altanen i solen som tittar fram mellan molnen och tänker att jag vill helst att det mesta ska vara vid det gamla....men det kanske man kan få tycka när man börjar bli till åren!

Ännu en mäklare.....

Det här var förra gången en fin liten presentbutik...

April,april...

....din dumma sill! Har ni blivit lurade idag? Aprilskämt förekommer över hela världen och om hur det har uppkommit råder delade meningar. I Frankrike kallas den som blivit utsatt för un poisson d´avril (en aprilfisk) och det stämmer ju lite på det vi säger i Sverige också! Det skämtet som jag minns bäst var när man påstod att man skulle få färgTV om man klippte upp en nylonstrumpa och satte framför TV-skärmen! Det var 1962 och jag var 19 år! Jag minns det så väl och jag tror vi försökte!!! Ett annat skämt var för ett antal år sedan när DN gick ut med att man funnit en paradisö, där allt verkligen var ett paradis!  Genuint, otroligt billigt, en bortglömd pärla helt enkelt! Gissa om de blev nerringda!
Vad hette ön, hur kom man dit etc! I dag har dock ingen lurat mig! Kanske solen...

Det regnar här i vår vingård, blåser och är kallt men vi har brasa och en liten pastis i glaset och mår gott!, och det är inget aprilskämt!