Tankar i en svår och turbulent tid

Höst...jag tänker att vi människor är som årstider...var är jag nu i mitt liv? Tänkte för några dagar sedan att jag var i sensommaren, men nu börjar jag luta mot tidig höst... Min lille Elliot är fortfarande tidig vår men livet går fort, snart blir han tre år! Jag tycker om hösten; färgerna, regnet, blåsten... marken och naturen går till vila och gömmer och skyddar allt det som ska bli nytt liv så småningom. Sorgsen och dyster ser och hör jag vår första kvinnliga stadsminister bekräfta sin avgång. Hon kastades in i hetluften med Ukrainakriget, coronan, Natoansökan, elkollapsen..och hon klarade det storartat enligt mitt tycke. Kunnig, påläst och sansad. Nu väntar en turbulent tid. En ny regering skall bildas, som säkert inte heller får det lätt, och det man bara kan hoppas på är att den söker samförstånd och samarbete över blocken så att Sverige kan möta alla de svåra utmaningar som stundar på ett så bra och klokt sätt som möjligt. Men jag tvivlar..de olika värdegrunder som flera av partierna lutar sig mot är så väsensskilda och det ser mörkt ut. Kristersson säger att nu ska vi få ordning på Sverige... ja, så lätt det låter, quickfix... ja, vad jag står märker ni ju och jag sticker ut hakan, men hoppas givetvis på samarbete som den optimist jag trots allt är! Jag slutar med några rader ur Bruno K Öijers dikt "Allt färre står för någonting" "Självkänsla är att ständigt omfatta sitt inre barn med ömhet och respekt och inte låta någon annan människa skada eller kränka det här barnets upplevelse av tillvarons hela kärlek och grymhet. Självkänsla är att inte ha något behov av att svika men i stället i djupet av sitt väsen uppleva att det finns en gräns som inte får överskridas; att det finns en kontur i tillvaron en sorts brevväxling med vårt kosmiska ursprung som ingen har rätt att avbryta, håna eller förnedra."