Grekland i mitt hjärta❤️

Första gången jag var i Grekland reste jag och min väninna Ulla till Rhodos, som då fortfarande var en jungfruelig ö utan stora hotell, med milsvida öde stränder och små tavernor där man gick in i köket och valde från grytorna! Vi var runt 18, 19 år och levde på några drachmer om dagen...ofta spagetti och vatten! Vi åkte båt från Athen, en liten båt där man trängde ihop sig; djur och människor om vartannat och vi sov på däcket till vågornas brus kring stäven. I Athen kunde man sitta uppe på Akropolis lutad mot en pelare eller strosa omkring bland templen...(numera är allt inhägnat) och överallt spelades "Aldrig på en söndag" med storstjärnan den grönögda Nana Moskouri! Jag måste ha grekiskt blod i ådrorna tänkte jag...jag kände mig hemma direkt och nu följde år då Grekland var mitt ständiga resmål; med mina två söner, med vänner och givetvis med min älskade. Under min "sturm och drangperiod" d.v.s mellan skilsmässa och nytt äktenskap hade jag min egen Zorba under en period ävensom en fransk dito, som tog mig med till små spännande öar där jag lärde mig snorkla och dyka efter bläckfisk...då var musiken Theodorakis och under juntatiden fick man vara försiktig med vad man pratade om...stora demonstrationer både i Sverige och Grekland. Nu har mycket förändrats...Grekland tillhör nu ett av de länder som är mest besökt av oss svenskar; Stora hotell växer upp, maten blir mer tillrättalagd (på många ställen serveras inte längre retzina) och man får nu ofta kvitton!!! (Ett viktigt framsteg för den grekiska ekonomin!) Men bakom "kulisserna" serveras fortfarande "mammas" mat och letar man lite längs allfartsvägen och stränderna kan man hitta små ställen där retzinan givetvis finns och fortfarande serveras i vanliga dricksglas! Musiken är Zorbas dans och "I Margarita, i Margaro" en sång defenetivt för mig!!