Den blomstertid nu kommer....

SOMMARLOV!

Står i trädgården i solen...då strömmar psalmen "Den blomstertid nu kommer" ut genom de öppna fönstren på skolan, som ligger alldeles bredvid vårt hus. Barnröster som sjunger om att allt blir återfött och nu öppnas dörren mot sommaren. Många av mina egna skolavslutningar kommer till mig så gott jag nu minns dem... Det var då man fick en ny sommarklänning. Det var viktigt att vara fin på skolavslutningen och jag som hade en sömmerska till mamma hade alltid en ny klänning. Alla var fina. Pojkarna välkammade och i handen något till fröken. Ofta syrener...minns inte att vi hade någon gemensam samling till fröken. Det var ju betyg på den tiden, så när fröken (alltid fröken i mitt minne) ropade upp mitt namn fick jag gå fram till katedern och ta emot ett kuvert och däri låg mitt betyg (redan från klass 1) Man tog fröken i hand,  flickorna neg och pojkarna bockade givetvis! I betyget kunde mamma även se om jag uppfört mig ordentligt och varit ordningsam. Man var ofta i en aula där skolkören kunde sjunga eller någon duktig elev uppträda och rektorn höll tal. Vid något tillfälle delades stipendium ut också. Jag blandar säkert ihop flera avslutningar, har ju själv varit fröken på många,  men jag minns tydligt att på svarta tavlan hade fröken alltid ritat något fint och skrivit Trevlig sommar! och under stod Låt Stå!
Avlustningarna nuförtiden är väl inte så annorlunda, har ju varit på flera av barnbarnens,  och även om flera nya sånger tillkommit som blivit som klassiker,   Idas sommarvisa och Lahles Goliat,  så blir det inget riktigt sommarlov utan sommarpsalmen. Man vet inte vem som skrivit musiken men texten skrevs 1695 av Israel Kolmodin och den omarbetades sedermera av Johan Olov Wallin till nuvarande text. Ofta sjunger man bara första versen, den passar även sekulariserade svenskar, men när jag gick i skolan sjöng man alltid andra versen också. Där nämns Gud!

De fagra örtesängar
och åkerns ädla säd
De rika örtesängar
och lundens gröna träd
De skola oss påminna
Guds godhets rikedom
Att vi den nåd besinna
som räcker året om.