Finns det något jag kan göra?

Bedagad skönhet....

Söndagmorgon och jag har precis vaknat. Ligger och tänker och funderar på sakernas tillstånd. Coronatider....Tror att de flesta av oss känner oss frustrerade, om inte rädda så oroliga...hur länge ska detta vara, vad kommer efterräkningarna bli, att de blir enormt stora och för många smärtsamma det vet vi, och hur ska vi tänka och agera för att lindra och förminska skadorna så mycket som möjligt. Ja därom tvistar nu politiker och vetenskapsmän över hela världen och osäkerheten är stor eftersom man inte vet tillräckligt för att säkert kunna gå vidare. Handtvättning, meteravstånd, karantän, stängda gränser, mötesförbud...i Franrike får människor inte gå ut tillsammans endast en och en och högst 2 km från hemmet...osv., ja matade blir vi med information av alla de slag av alla media och människors frågor är gränslösa. Får jag göra det eller det? Kan jag lite på att maten jag beställer inte har smitta? Får jag...

Själv undrar jag om jag kan gå ut med lilla Elliot i barnvagnen och hans mamma om jag går på sidan och vi bara är ute? och inga synliga sjukdomstecken finns förstås.  Jag är ju i riskgruppen med mina 76 år så jag har stränga restriktioner, särskilt från mina barn. Operasångaren Rickard Söderberg la i går ut sånglektioner på Youtube! (Jag har redan tagit 2) "Jag kan inte köra lastbil eller sopor eller hjälpa till på sjukhus, även om jag skulle vilja, men jag kan sjunga så då gör jag något med det för att stärka andra", säger han. Han leder också sångstund från Malmöoperan! Jag gillar honom verkligen, han är omtänksam och inspirerande!

Vad kan jag göra för kreativt tänker jag och nu menar jag för andra.  Köra sopbil eller dylikt skulle jag kunna göra eftersom jag fortfarande har körkort för lastbil och tung motorcykel (skulle dock inte orka hålla upp den sistnämnda om det skulle bli nödvändigt) Jobba på sjukhus skulle jag  kunna också...gjorde det i 20 årsåldern som biträde, tömde bäcken och torkade golv...när doktorn kom fladdrande med sin vita rock, fick vi springa in i skjölrummet och vänta tills han (alltid en han) gått sin rond. Biblioteket är också en möjlighet..var bibliotekarie i skolan förutom lärare...ja det sista skulle jag självklart kunna om nu grundskolan stänger (hoppas inte) då skulle jag kunna samla ihop Elsa Dollys klasskompisar och öppna skola hemma hos Agnes...Hjälpa grannen att handla men de har "flytt" till landet och snart gör den andre grannen det också....Men allt faller ju på mitt åldersstreck förstås...Passa på och utveckla något inom dig själv i stället. säger en vän, typ grava den där laxen du alltid talar om (har aldrig gravat lax...vilket säger något om min matlagningförmåga) eller varför inte sticka klar den där tröjan du hittade i en kartong nu vid renoveringen... (hade en mamma som var mycket händig, egen syatelje bla, men lämnade inte den minsta gen av detta slag till mig) Lär dig äntligen att spela det där lättare Chopinstycket på pianot då kan du glädja andra när allt det här hemska är över.... Tja, kanske är det så jag måste tänka. Om jag nu tar ett nappatag med det som är möjligt för mig (dvs börja rota i pannrummet...) så blir jag förmodligen på sikt gladare och en glad människa sprider glädje och hopp till andra....Så får det bli!!

<3Elliot<3