torsdag 14 juli 2016

En liten pärla...


Drygt 50 mil är det till spanska gränsen från oss. Vi lämnar barn, barnbarn och  deras vänner för att, som förra året, ta oss en liten semestertur i semestern! Några vänner har tipsat om den lilla katalanska byn Collioure som ligger bara några mil från Spanien och förväntansfulla tar vi oss ner utmed kusten mot Montpellier och Perpignan. Vi är inte ensamma på vägarna! Det är lördag och långtradare trängs tillsammans med husbilar och fullpackade personbilar framför betalningsterminalerna till motorvägen.
Men så småningom far vi upp på cornichen till den lilla byn, som vackert breder ut sig där nedanför med sitt slott, sin katedral och sina färggranna hus i skydd av Pyreneerna. Vi bor mitt i byn, 50 meter från badstranden och alla butiker, restauranger finns inom bekvämt gångavstånd. Collioures historia går långt tillbaka i tiden och här har varit både romare och greker och givetvis spanjorer.

Slottet började byggas på tolvhundratalet och blev residens för den Mallorcanska kungafamiljen som också härskade över Collouire med omnejd ända fram till 1642 då det blev franskt. På 1200-talet byggdes också ett dominikanerkloster som nu förvandlats till ett vinkällarkooperativ.


Nu omsluter de kyrkliga valven  stora ektunnor fyllda med traktens vin, som vi njuter av vid våra måltider! Katedralen Notre Dame des Anges, vars grund ligger i havet, byggdes på 1600-talet och har ett enormt altarskåp i trä, fyllt av figurer som karvats ut och guldbemålats av en katalansk konstnär.

Altartavla av JosephSunyer
Överhuvudtaget har många konstnärer inspirerats av denna fiskeby och hotellet vi bor på är fyllt av fantastiska tavlor som konstnärer stundom lämnat som betalning för kost och logi! Picasso, Chagall, Derain och Matisse "fauvismens grundare" (färgerna har avgörande betydelse för konstverket)  har här under tidigt 1900-tal målat sina färgsprakande verk med motiv från byn.
"Collioure" hommage till Matisse, Joel Desbouiges

På min tidiga morgonpromenad när Christer fortfarande sover är det just färgerna som slår mig. Husens varma kulörer, den prunkande växtligheten i de smala gränderna och i fonden det blåglittrande havet.
Vi äter traktens berömda anchoistapas, grillade gambas och sardiner och äter till frukost katalanska små muffins uppe vid det lilla kapellet på klippan, helgat till St Vincent som här lär ha lidit martyrdöden. Ett enormt kors med Jesus  blickar ut över havet…någon har satt fast en kvist vid hans fot och på taket kurar några sjöfåglar.


 Nedanför på stranden börjar badgästerna komma med sina solstolar och handdukar. Vi hör svenska överallt (och vi som trodde att vi var så exotiska!!) Många är barnfamiljer i sällskap med mor eller farföräldrar;  gamla och unga i en trivsam blandning. Här lurar inga lustjakter på redden och inga jetsettare så lång ögat kan nå!

Glass och nya solglasögon!

Det jag minns nu, när jag återigen sitter här i mitt hus och mistralen blåser utanför dörren är värmen förstås men framförallt färgerna och det fantastiska ljuset…jag vill också börja måla!!


1 kommentar:

  1. Härligt!
    Blomman är vattnad idag och nyckeln ligger där jag tog den.Påminn Benny om att också ta in posten...kram och ha det!

    SvaraRadera