Sensommar

I dag ska vi avsluta Enskede Kammarkör enligt stadgarna. Ca 15 körsångare kommer hem till min trädgård för att formellt bestämma vad återstående körkassa ska gå till och till vilka överblivna körsjalar och slipsar skall skänkas. Allt ska klubbas och jag antar jag kan behålla "dommarklubban" (som varit i min ägo sedan jag blev ordförande) som ett minne. Sedan tänker jag ta fram några flaskor Prosecco som Christer sponsrat och så tänker jag att vi skålar för denna fina underbara kör, som betytt så mycket och som nu slutligen får "somna in". Kanske sjunger vi något också...och sedan skiljs vi åt. De flesta har redan funnit andra körer och själv känner jag att jag kommit igenom all sorg och besvikelse och gått vidare. Det är mycket som händer nu. Vi har på många sätt haft en fin sommar. Karin och jag gjorde en intressant resa några dagar runt Vättern i några kända kvinnors fotspår, och sedan följde en underbar mor och dotterresa till Mallorca. Christer och jag gjorde också en härlig roadtripp till Orust, där vi tillbringade en givande vecka och sedan inköp av Agnes sommarhus i Tisarbaden. Så plötsligt förändrades allt...Christer blev hastigt sjuk efter någon dag i Frankrike där han skulle tillbringa en vecka med barn och barnbarn. Det blev snabb hemresa och där befinner vi oss nu med allt vad det inneburit av undersökningar och prover. Diagnosen är prostatacancer, en vanlig sjukdom hos män och som har goda behandlingsformer och som man också kan leva länge med, men det är oockså en livslång sjukdom och bara den tanken tar tid att ta till sig om man alltid varit frisk tidigare. Vi försöker ta en dag i taget, gör trevliga saker och känner stort stöd av vår familj och våra vänner. Snart ska vi ånyo träffa Christers läkare och då har alla provsvar kommit så vi förhoppningsvis kan få en behandlingsplan att förhålla oss till. Som alltid är jag positiv men det är klart att tankar om liv och död snurrar runt i huvudet. Just nu ser man livet och dess betydelse så tydligt, grönskan i trädgården, molnen på himlen vår frukoststund med DN...allt som är så vardagligt...som vi tar för givet...kan så snabbt vändas upp och ner och i värsta scenariot tas ifrån en.

Flippatofflor eller raggsockor?!!

Midsommarvecka i Dalen! Mellan 8 och 10 grader...det blåser kallt, men Christer vägrar göra brasa..."Det är ju midsommar för sjutton!!" Vackert sommarlandskap är det dock. Ängar och dikeskanter fulla av blommor, gula, vita ,röda...och gräs och träd skiftar i friska gröna färger. Vi gör små bilturer där vi tittar på naturen o de mäktiga fjällen genom bilrutan, för att gå ut är inte att tänka på (regn o rusk). Vi har inte riktigt tagit till oss devisen "det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder!😀 Men vem är jag att klaga? (Har ju nyligen varit en härlig o solvarm vecka på Mallorca med dottern!) Här finns goda böcker, gott vin till maten och gamla Bondfilmer på TV 4 plus! Sean Connery är fortfarande James Bond för mig och filmerna håller ännu måttet i mitt tycke! Christer har sina korsord och en liten midsommarstång står på bordet! Just nu när jag ligger här i soffan och ser ut på Grofjället, (och gnäller lite!) klarnar himlen plötsligt upp och solen tittar fram! Såklart! Man får aldrig ge upp hoppet! Det blir nog en hyfsad midsommarafton i alla fall så jag kan ta på min nya klänning och fira årets ljusaste natt med min kära man och några vänner! (Tror jag sätter på mig klänningen hursomhelst!!) Glad och God Midsommar❤️💃

Försommar

Det växer så det knakar!! Häggen doftar, syrenerna slår snart ut, maskrosor dyker upp som gula solar och i min vildvuxna trädgård lyser de vackra förgätmigejen med sina klarblå blomklasar. Björkarnas grönskiftande slöjor har nu blivit blad och Bokträdet på grannens tomt är överväldigande grönt. Grönt är också den "förfärliga" kirskålen, som jag aldrig kan få bukt med...tänker på "if you can´t beat them, eat them!!" att rensa...ett evighetsgöra som jag ännu ej påbörjat...dock ack så viktigt för att inte allt annat ska kvävas...Den varma underbara solvärmen som lockar fram humlor och får koltrasten att jubla. Jubla gör också alla barnen i parken invid min lilla trädgård. Skratt och skrik och på gräsmattorna under träden brer picnickkorgar ut sig och dagisfröknarna dukar upp mellanmål och saftmuggar. Så underbart med dessa försommardagar...vad vi alla längtat! Kvällarna ljusa och och rosaskimrande och den "blå timmen" inbjuder till stillhet och begrudande. Den finaste tiden är detta kanhända, fram till midsommar tycker många...men som livet har alla tider sin mening och betydelse tänker jag...

"Se jag gör allting nytt..."

Det är inget roligt att vara sjuk..ett axiom givetvis. I nära en vecka har jag nu haft en sårig hals, en irriterande hosta, ögon som rinner. Allergi säger några, så jag går och köper ögongel och allergitabletter. Har inte märkt någon särskild förändring utan troligen är det en cocktailblandning av förkylning och allergi. Sorgligt också att jag inte kunde vara med och sjunga "Förklädd Gud" i Jakobs kyrka, vilket jag sett fram emot. En vacker kyrka med underbar akustik...och nu med en stor blandad kör från olika församlingar och orkester och solister. Trösten (fast här är jag ironisk..)är väl att min röst hade varken gjort till eller från; som alltid fanns här gott om altar representerade!! Nåväl, jag satt där i soffan och tyckte synd om mig själv, men så satte jag på Spotify och spelade skivan som min kör, Enskede Kammarkör, spelat in av "Förklädd Gud" med Eva Karpe som dirigent, delar av Radiosymfonikerna och Mark Levengood som recitatör. Och så blandas snuvan med lite tårar för vi gör det så bra, det låter så vackert också med Marks mjuka finlandssvenska och minnena dyker upp av vår fina körgemenskap, av våra konserter, resor...Att det skulle behöva sluta på det här sättet kan jag nog aldrig riktigt förlika mig med eller förstå. Nu är det flesta skingrade för vinden och den lilla kör som bildades för oss överåriga är på fallrepet. Nåväl jag har accepterat och kommit över det hela...(ganska bra i alla fall) livet går ju vidare och öppnar för nya möjligheter. "Se jag gör allting nytt" är rubriken på min blogg...En mening som snurrat runt i mitt huvud sedan påskafton. Det var nämligen då som jag upplevde den första vårdagen med sol och värme. Vi tog fram vårt lilla trädgårdsbord med tillhörande stolar och dynor. Och så satt vi där och riktigt såg hur den blå scillan trängde sig upp mellan vissnade fjolårslöv och koltrasten letade mask i rabatten. Sedan kom ju bakslaget...(men det är ju April!!) isande vindar, snö och kejsarkronorna kröp hukande tillbaka mot stugväggen. Nu reser de sig igen och scillan har tagit över och nu börjar häggens knoppar slå ut..."Se jag gör allting nytt".

Nu går vi mot ljuset...

Vårdagjämning

Natten och dagen är lika långa, men nu framöver tar dagen över mer och mer. Visst känns det härligt! Som de flesta av oss längtar jag efter sol, som värmer; efter skymning, som dröjer sig kvar längre och inte minst snödroppar och vintergäck som börjar sprida sig i rabatterna. Jag fyller vaser med tulpaner och krukor med påskliljor och tar fram våffeljärnet! Minns när jag var uppe och hälsade på Agnes i Tromsö, där hon och familjen bodde i flera år. När solen äntligen steg över fjälltopparna firade man dess ankomst med en stor Ljusfest! Äntligen slut på dagarna som alltid var halvskumma och där mörkret kom tidigt på eftermiddagen. Men men...jag vet det kan komma en backlash...brukar göra det så än börjar jag inte räfsa och än får trädgårdsmöblerna vila lite. Men ljuset har nu segrat!!

Efter regn kommer solsken...

Regnet hänger i luften...det har regnat mycket här på sista tiden. Det behövs.

Bäckarna fylls och nu porlar det i diken o raviner och man riktigt ser hur jorden suger åt sig. Sedan kommer vinden som blåser kallt och utecafeernas uteplatser glesnar. Tjocka tröjor, halsdukar och jackor dominerar fortfarande i klädstånden på marknaden även om en del klänningar och blusar tränger sig in och bådar om varmare tider. Några morgnar är det frost på gräset och man får ännu avvakta med plantering av växter. Dock kan man inhandla underbara buketter av mimosa, ranukel, anemoner etc att sätta i vaser på bordet.

Men så kommer den värmande solen och jackan åker av och lunchen intas utomhus.

Tyvärr öppnar inte vårt favvoställe Le Repos förrän 18 mars...

Denna efterlängtade vår...För oss har det varit en jobbig tid på flera sätt. En del personligt, en del för Christer arbetsmässigt, men inget som inte går att lösa och nu ser vi fram emot kommande dagar med tillförsikt. Är tacksam för veckorna här i vårt lilla franska hus och för den inspiration jag får när jag tittar ut över vinstockarna som bär på knoppar till nytt vin.

Mellanrum...

Årets sista dag...tillbringar vi i Visby. Lite regndis..härlig frukostbuffe men jag är inte så hungrig idag, kan dock inte låta bli att grädda en gauffre (fransk våffla) i alla fall och äta med hallonsylt och grädde! Såg en liten flicka vid bordet bredvid som kom bärande med 2 stycken på ett fat fyllda med chokladsmet!! Hon såg överlycklig ut! Visby off season en härlig plats. Vacker med sina smala gränder och små *sagohus*, sina kullerstensgator och så det allestädes närvarande havet! Inte långt från vårt hotell ligger botaniska trädgården, vacker... året om. Idag kommer vi tala om året som gått. Vi brukar alltid göra det Christer och jag, och ofta är vi ensamma. Vi sitter med våra almanackor och bläddrar...tankar och reflektioner...det har varit ett jobbigt år på många sätt. Uppbrott och avslutning av mitt 40 åriga körliv, familjekonflikt kring sommarhus men kanske främst sjukdom inom familjen. Alla har vi drabbats på olika sätt men det verkar trots allt som vi lyckas ta oss igenom och livet kan fortsätta. Mycket trevigt har timat också förstås! Inte minst min 80 årsdag som blev en riktig FEST, utflykter och middagar med familj och vänner, musik, böcker, ja det goda i livet överväger helt klart! Och vem är jag att klaga? Som det ser ut i världen skulle jag egentlign vara tyst. Jag läste häromdagen något om betydelsen av mellanrum. Att inför en ny början på något stanna upp, tillåta sig att lyssna inåt, vila innan man rusar vidare in i nästa upplevelse. Man kan tycka att man som pensionär har all tid i världen att göra detta, men om man är som jag, så fyller man lätt sin almanacka med diverse i sig trevliga saker och rusar på. Författaren Bodil Jönsson kallar det ställtid, inte så dumt, men jag tycker mellanrum låter vackrare; mellan livets olika rum sätta sig ner en stund och inte göra någonting...bara låta sig vara. I dag ska vi gå på Nyårsbön i Visby Domkyrka. På sidan vid koret ligger ett litet andaktsrum bara med en smal fönsterspringa i muren. Hit går jag alltid när vi är här. Ett vackert rum som andas stillhet och frid. Ett riktigt Gott Nytt År önskar jag hela min familj och alla mina vänner. Och till världen Fred och Frid.🙏❤️