Vi cyklar i Våren!

När vi kommer ner till vårt franska hus spöregnar det! Himlen är jämngrå och vägen upp till huset är dränkt i vatten. Det har regnat i flera dagar får vi reda på men det är bara bra, vatten behövs, i lagom mängder förstås! Men dagen därpå när jag vaknar ser jag genom fönstret att himlen har en svagt rosa ton, det blir sol! och när den börjar lysa varmt öppnar alla de gula små blommorna i gräset sina kronor och nu lyser solen inte bara på himlen utan också på marken!

Vi måste börja motionera, säger jag, och så far vi ner till närmaste storcentrum och inhandlar två rejäla cyklar! Inte sådana där tävlingsvarianter som de flesta verkar åka på. Ni vet med bockstyren, hundra växlar, en sits där bara ena skinkan får plats och smala anorektiska hjul! Två korgar ingår i vårt köp men inte pedalbroms, utan bromsen sitter fram...vilket jag alltid har tyckt är lite otäckt.
Vi startar långsamt mot byn! Känner mig verkligen ringrostig och försöker lägga in växlar lite då och nu...Det blir förstås fel, tungt uppför och för lätt nerför. Visst kan man tro att jag aldrig cyklat förr!??
Vägen är inte svår, många raksträckor men även backar och man måste vara vaksam för bilarna som svischar förbi, ofta ganska fort faktiskt. Efter en seg uppförsbacke stannar vi och när jag kliver av är benen som spagetti! Vilken urusel kondis jag har...Svetten lackar och hjärtat dunkar...Jag skyller på alla förkylningar som drabbat mig under våren, vem har kunnat motionera då!?
Nu ska det bli andra bullar, säger Christer, inga latbilsresor in till byn längre...
Hemvägen känns betydligt lättare och nu hör jag plötsligt alla fåglar som kvittrar runt om och ser de ljuvliga irisarna som börjar blomma vid dikesrenarna. På vägen hemmavid kommer doften av timjan emot mig.

De rosa små blommorna lyser mot de grå stenmurarna och vinstockarna har fått små gröna öron. Denna ljuvliga tid...Känner nästan att göra som Ronja Rövardotter! Ge upp ett rejält Vårskrik!

Christer tar i stället ett första Vårdopp!