Nu blommar syrenerna i många trädgårdar och även efter småvägar där vi stannar till, och jag plockar en stor doftande bukett! Syrenbuskarna påminner mig om Sverige...de ljusa nätterna i början av juni och skolavslutningens många buketter till lärarna. Det är ett antal veckor kvar innan de slår ut i min trädgård i Enskede, men här har vi planterat några buskar även om det kommer ta några år innan jag kan få till en bukett.
På marknaden är nästan alla jordgubbarna slut! Många kommer från Carpentras en by inte så långt härifrån och de är både söta och goda, men som de svenska blir det aldrig förstås! De svenska är också mer runda medan de franska har en avlång form! Betyder säkert något!!
Värmen har slagit till och med den exploderar våren! Vallmon börjar färga dikesrenar och ängar röda och fågelkvittret är mer intensivt! Nu börjar bobyggandet...
I går fick vi trevligt besök av en gammal kollega till mig som nyligen gått i pension och som nu valt att bo här några månader i en liten by uppe i bergen. Vi skojade och pratade minnen och om livet och hur det är att bli äldre och han berättade att han varit på en eftermiddagsbio och när filmen var slut undrade han varför så många satt kvar under eftertexterna! Men så förstod han! De flesta var överåriga som han själv och hade problem med att ta sig upp ur stolarna! Så är det!! Stelheten slår till om man sitter för länge!
Just nu befinner jag mig mycket i Jerusalem tillsamman med författarinnan Anita Goldman. Hon har skrivet en blandning av självbiografi och essä om denna mytomspunna stad; om det hebreiska språket, om poeter och författare, om kvinnorna... Det är en spännande och intressant bok och det som förhöjer värdet är också det att jag har varit på flera platser som hon beskriver. Två gånger har jag varit i Jerusalem. Första gången bodde jag på svenska teologiska institutet, en mycket spännande vecka med resor och möten med judar och palestinier där vi försökte få en inblick i den svåra politiska problematiken. Andra gången var jag i byn Ein Kerem "Vingårdskällan" i Jerusalems vackraste dalgång där Maria en gång mötte sin frände Elisabeth. Det var en skrivarkurs med just Anita och en hel vecka fick jag njuta av den vackra byn och klostret där vi bodde med dess underbara trädgård och bara ägna mig åt skrivandets glädje och vedermöda.
Den här veckan, stilla veckan som den kallas, handlar ju också om Jerusalem, om död men främst om liv och återuppståndelse! Så är det ju, ur den frusna till synes livlösa marken bryter livet fram om och om igen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar