Acho, prosit...

Mig veterligen har jag aldrig varit allergisk...men den sista veckan har ögonen kliat, näsan runnit och en besvärande hinna har lagt sig över mina stämband. Enligt min vän doktorn kan allergi drabba en när som helst så det är bara att köpa nässprej och ögondroppar. Nu har ju i alla fall lövsprickningen hållits tillbaka lite av den långvariga kylan och medicinen gör också sitt till. Det blev en smärre chock att komma hem från värmen och våren i Frankrike, samtidigt får jag ta del igen av den smygande blomningen i parken och det lovande kvittret från fåglarna som hörs tidigt genom balkongdörren. Förlängd vår är inte fel!
 Just nu grå himmel och regn i luften...
Kirskålen sticker upp sitt envetna tryne i rabatten bland de mäktiga kejsarkronorna och vitsipporna står i knopp....än så länge har jag inte satt ut några penséer i krukorna...både de och råddjuren får vänta!

Jag har njutit av körsbärsblommorna i Kungsträdgården med både make och barnbarn och i dag ska jag äta lunch med några väninnor, och i kväll bokprat i bokcirkeln!
På  nattduksbordet Amos Oz senaste bok "Judas",  en kommande körresa till Barcelona väntar...ett gott liv har jag. Är också så tacksam för det. Framför mig ligger två begravningar. Goda vänner som inte lever längre. Stämmer till eftertanke som alltid. Vad gör det om man blir skrynkligare, stelare i kroppen, hör sämre...här är ditt liv, ta vara på det!